Duktiga Duffy. Jag är så stolt över henne. Vi behöver inte ens använda vattensprutan. Det räcker med att bestämt säga ”Lägg av” för att hon ska rygga tillbaka. Man riktigt ser på henne hur hon biter ihop för att inte skälla och hur hon för en inre kamp med sina demoner för att inte börja studsa runt. Hon drar i kopplet för att komma så långt bort som möjligt från den andra hunden (lockelsen). Ibland kommer ett litet efterskall, som hon bara inte kan hålla inne med. Och det händer att hon får återfall och inte orkar stå emot, då blir hon åter den flygande irländaren på spaning efter traktens fyrbenta hårbollar. Men i det stora hela är hon mattes hjälte!
Frilansjournalist boende i Sverige, det är jag det! Skriver om det som roar, förfasar och lockar mig. Om det som jag älskar och det som jag tycker mindre om. Om saker jag hört, läst, sett eller bara kommit att fundera på. Om personer och händelser som har gjort avtryck på mig, på gott och ont. Om det som var då, nu och det som kanske komma skall.
Leta i den här bloggen
Visar inlägg med etikett träna med hunden. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett träna med hunden. Visa alla inlägg
tisdag 25 januari 2011
onsdag 8 december 2010
Finbesök både dag och kväll
I dag är jag gäspig. Har varit ute med Duffy, det blev både koppelträning och bus i rastgården. Allvar och lek - sådant är livet, även för en hund.
Igår var mormor här. Hon skulle passa Duffy a.k.a "jag kan inte vara ensam än för då skäller jag och krafsar på dörren" på dagen. Först mumsade vi dock julskinka på knäckebröd och pratade bort en timme eller två. Jag var lite nervös för hur Duffy skulle bete sig med mormor. Men det gick tydligen rätt bra, enligt mormor i alla fall. Duffy skällde visserligen när jag gick och vankade runt i lägenheten, men i övrigt så inträffade inga missöden. Mormor själv satt i soffan i två timmar och lyssnade på P1. Ja, hon hade inget direkt val eftersom hon inte visste hur man stängde av radion, och inte vågade hon försöka heller.
Finbesök på dagen alltså. Och även kvällen. För då kom pappa och Birgitta över på middag. Jag bjöd på spagetti carbonara (hmm, undrar om jag inte gjorde det sist de var här också??). Hos före detta personalchefen Birgitta sitter takterna i. Hon tog sig an projektet Duffy och under kvällens promenad fick Duffy både öva "gå fint" och "sitt". Och ytterst subjektivt vill jag bara säga att vovsingen min är en väldigt smart jycke.
Ps. Om jag visste hur man gjorde skulle jag lägga in en väldigt gullig film på Duffy här. Så fort jag får klarhet i hur man bär sig åt ska ni få se den.
Igår var mormor här. Hon skulle passa Duffy a.k.a "jag kan inte vara ensam än för då skäller jag och krafsar på dörren" på dagen. Först mumsade vi dock julskinka på knäckebröd och pratade bort en timme eller två. Jag var lite nervös för hur Duffy skulle bete sig med mormor. Men det gick tydligen rätt bra, enligt mormor i alla fall. Duffy skällde visserligen när jag gick och vankade runt i lägenheten, men i övrigt så inträffade inga missöden. Mormor själv satt i soffan i två timmar och lyssnade på P1. Ja, hon hade inget direkt val eftersom hon inte visste hur man stängde av radion, och inte vågade hon försöka heller.
Finbesök på dagen alltså. Och även kvällen. För då kom pappa och Birgitta över på middag. Jag bjöd på spagetti carbonara (hmm, undrar om jag inte gjorde det sist de var här också??). Hos före detta personalchefen Birgitta sitter takterna i. Hon tog sig an projektet Duffy och under kvällens promenad fick Duffy både öva "gå fint" och "sitt". Och ytterst subjektivt vill jag bara säga att vovsingen min är en väldigt smart jycke.
Ps. Om jag visste hur man gjorde skulle jag lägga in en väldigt gullig film på Duffy här. Så fort jag får klarhet i hur man bär sig åt ska ni få se den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)