Min hjälte...

Duktiga Duffy. Jag är så stolt över henne. Vi behöver inte ens använda vattensprutan. Det räcker med att bestämt säga ”Lägg av” för att hon ska rygga tillbaka. Man riktigt ser på henne hur hon biter ihop för att inte skälla och hur hon för en inre kamp med sina demoner för att inte börja studsa runt. Hon drar i kopplet för att komma så långt bort som möjligt från den andra hunden (lockelsen). Ibland kommer ett litet efterskall, som hon bara inte kan hålla inne med. Och det händer att hon får återfall och inte orkar stå emot, då blir hon åter den flygande irländaren på spaning efter traktens fyrbenta hårbollar. Men i det stora hela är hon mattes hjälte!