Imorse steg jag upp vid femtiden. Vid halv åtta hade jag surfat en stund på internet, tjuvkikat på grannarna och klämt i mig två rostmackor med ost. Vårdcentralen nere vid huvudgatan Las Ramblas öppnade klockan åtta. Jag skulle hänga på låset då. Genom kvarter som varken lagt sig eller vaknat nådde jag så slutligen mitt mål. Jag fick fråga en person om vägen dit. Han pekade på huset tio meter bort. "Gracias". Sa jag glatt. I receptionen på vårdcentralen frågade den unge mannen bakom disken: "Har du vårdförsäkring". Jag log och nickade, fram till att han pekade på en affisch på vägen och sa: "Och ditt vårdförsäkringskort har du med dig?"
Okej, nu vet jag inte om det heter just vårdförsäkringskort, men det är i alla fall precis vad det är. Är du försäkrad? Då jag hoppas jag du har ett sådant kort. Jag har det inte, eller jo nu har jag några A4-papper som bevis på att jag är berättigad till fri (eller i alla fall billig) sjukvård, men det hade jag inte imorse där på vårdcentralen. Det blev till att ringa försäkringsbolaget hemma i Sverige som hänvisade mig vidare till deras sambandscentral i Danmark som frågade tusen och åter tusen frågor. Jag hann gå ett flertal vändor upp och ner på Ramblas innan kvinnan borta i Danmark lovade att faxa ett försäkringsintyg till vårdcentralen. 54 Euro skulle mitt läkarbesök kosta annars. 54 Euro för en titt i min hals. Jo, jag tackar jag. Det tog ytterligare en timme innan jag så satt där på doktorns brits, men det var det värt. Inga streptokocker, bara ett elakt virus som stark spansk medicin nu har fått ge sig på. Hallelujah.
Medan medicinen brottades med mitt virus tog jag på mig promenadskorna. Park Guell stod på schemat.
I väntan på tuben (men hem promenerade vi, många steg där).
Lunch nedanför Park Guell.
Äntligen framme. En paus på Gaudis soffa.
Takdesign by Gaudi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar