Min brorsdotter kan konsten att vira sin faster runt lillfingret. När hon kramar mig och säger: "Min Sara", då är jag såld. Då bär jag henne trots att mina armar värker. Då snurrar vi tills jag inte kan stå på benen. Då läser vi samma saga en, två och tre gånger. Efteråt är jag svettig och trött men det är det värt bara för att få se leendet och höra de två orden: "Min Sara".
Fasters solstråle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar