Livet blir inte roligare för att man är slät i hyn, livsglädje sitter mycket längre in än så. Själv så tycker jag att det är underbart vackert med människor som man ser har levt ett lyckligt liv. Där skrattrynkorna efter stunder med nära och kära syns också utåt. Jag undrar när det är vi blir så rädda för att åldras, för att bli lite skrynkliga, ja för att bli äldre helt enkelt. När blir egentligen det naturliga något hemskt för en del människor? När börjar vi påverkars av ungdomshysterin omkring oss?
Något svar på detta har jag inte. Vad jag dock vet är att barn många gånger ser på människan och den värld vi lever i mycket öppnare och sundare än vad de flesta vuxna gör. Läs bara följande citat av barn ur Mark Levengoods och Unni Lindells underbara bok Gamla tanter lägger inte ägg.
"Inuti ser gamla människor ut som vanliga människor, det är bara det att skelettet har blivit lite gulare och köttet lite lösare." /Oliver, 6 år
"Gamla män är väldigt förtjusta i unga sjuksköterskor. De tycker att gamla tanter är för gamla och så hade glömt hur de själva ser ut i spegeln ovanför tvättstället." /Lena, 7 år
"Man kan använda gamla människor till kram-människor. De kan berätta sagor och grädda våfflor och göra barnen trygga." /Marie, 6 år
Helen Mirren - vacker, framgångsrik och inte rädd för några rynkor. (Klicka på bilden för större format.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar