Vi träffades igen efter 13 år

Hemma efter en god grekisk middag avnjuten i sällskap med Camilla. Jag och Camilla lärde känna varandra på dagis. Vi blev snabbt bästisar. Min mamma har ett kort taget från någon lucia på dagis där jag och Camilla står tryckta mot varandra hand i hand i vita lucialinnen, silverglitter i håret och färgglada mockasiner.

När vi var i tioårsåldern flyttade Camillas familj in till stan. Avståndet gjorde att vi efter ett tag tappade kontakten med varandra. Och så gick det ett år och två år blev tre och till slut hade det gått tretton år sedan vi sågs.

Men så en dag när jag som som vanligt satt på Studentpalatset och pluggade ringde det på telefonen, nej det var inte Camilla men jag kommer dit.... Jag tog i alla fall upp telefonen och reste mig för att gå ut från studierummet, i ett studierum ska det nämligen vara tyst. Jag smög alltså tyst från min plats och svarade inte förrän jag stängt dörren bakom mig. Camilla däremot, som visade sig sitta och plugga några bord bort, hävdar dock att hon tittade upp och lade märke till mig därför att jag svarade i telefonen redan inne i tysta salen. Nåja, om detta tvista de lärde. Hur som helst, kände hon igen mig och tassade efter mig ut. Ja och så gick det till när vi återupptog vänskapen efter trettons års vila. Det var sju år sedan nu.