När jag kom ut på balkongen imorse stod där min vårflirt* och hängde med hela kroppen. Övergiven. Jag fick dåligt samvete och skyndade mig in i köket efter något att muntra upp honom med. Kanske var han törstig. Jag fyllde en tillbringare med vatten och lät honom svepa den. Först hände ingenting. Och sedan hände ingenting. Men så plötsligt såg jag hur han långsamt sträckte på sig. En millimeter i taget. Det var en härlig syn. Livet som hade varit på väg att rinna ur honom pulserade nu åter genom den tunna kroppen. Livet. Ett mirakel.
* Vårflirt - vacker blomma :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar