Petter Alexis skriver...

Läser Petters blogg. Han skriver både om livets ljusa och mörka sidor. Tänk vilken förebild han är för andra som kanske ännu inte vågar stå för vilka de är... Tummen upp för dig Petter!

Hämtat från Petters Alexis blogg som du hittar här. 

Att tala om det här (min ADHD diagnos) har egentligen inte varit så speciellt svårt för mig eftersom jag kan absolut inte se det som någon negativt, inget jag skulle skämmas för. Snarare handlar det här om att vi är alla unika personer med olika förmågor och egenskaper, det handlar bara att ringa in vad just du är bra på eller förstår sig på hur just du fungerar.

För mig tog det 20 år ungefär och visst handlar livet väldigt mycket om att ju äldre man blir ju mer försöker man förstå sig på sig själv och hur man själv fungerar. Det är vad exakt det låten “Krafter” handlar om. Att försöka förstå sig själv. Med texten försöker jag bara bryta ned min känsla inför hur jag fungerar och samtidigt berätta det för mig själv.

Jag vet idag att jag är på ett visst sätt och jag agerar ofta på ett visst sätt i olika situationer för innan det här förstod jag aldrig varför jag kunde vara så spontan och impulsiv, varför jag kunde bli så lätt arg och brusa upp över skitsaker, varför jag ständigt söker kickar, varför jag måste ha allt upplagt på golvet dagen innan jag ska gå någonstans (SE BRANDMANNEN), varför jag har rutiner som är så jävla inarbetade att jag skulle behöva återuppstå på nytt för att ändra på dom. Jag har byggt upp ett system på hur jag strukturerar upp mitt liv, hur jag förvarar mina kläder, betalar mina räkningar, skriver texter, tränar osv. Listan bara fortsätter. Tvångstankar finns det också gott om, ångest och depressioner, allt i en jävla jättejulklapp, men fan det är jag.

Jag vet att inte alla är som jag och ibland drömmer jag om att vara som någon annan person kanske men samtidigt så har jag lärt mig att acceptera mig själv för hur jag är och mina vänner verkar göra likadant dock med ett skratt ibland. Men det är grymt att vi alla är unika personer. Jag fixade verkligen inte skolan och det handlade inte om att jag var korkad, jag behövde bara andra verktyg och andra sätt att jobba på helt enkelt. Den insikten är den som jag är mest nöjd över idag för nu kan jag släppa mitt akademiska komplex.

I senaste numret av Café kan du läsa en stor intervju med Petter!