Var nyss ut med Duffy, en promenad runt kvarteret. Utanför porten på trottoaren satt några tjejer i 15-årsåldern, ja eller halvlåg snarare. De sjöng och fnittrade om vart annat. Såsom tonårstjejer gör lite då och då, helst lördagkvällar när de varit på fest.
Jag undrar när det slutar att vara "okej" att ligga på trottoaren och sjunga och fnittra... Hade de varit 16 år, visst. 17 år, ja det kommer man undan med då. 18 år, nja, eller visst låt gå. Men sedan? Hade jag skrivit: "Utanför porten på trottoaren satt några tjejer 25-årsåldern, ja eller halvlåg snarare." Då hade det inte varit lika okej.. Eller: "Utanför porten på trottoaren satt några tjejer 40-årsåldern, ja eller halvlåg snarare." Det hade bara varit sorgligt.
Min tid att ligga på trottoaren och skråla är nog med andra ord förbi...Om jag sörjer det? Att ligga på asfalten en kall aprilnatt. Nja, då sitter jag hellre här under mitt varma duntäcke. Om jag saknar tonåren? Hmm. På något märkligt sätt var tonåren visserligen en bekymmersfri tid, man gjorde som man ville, trodde man i alla fall. Men samtidigt var det en oerhört jobbig period med en berg och dalbana av känslor. Så mycket som hände såväl inuti som utanpå och runt omkring. Så jag måste nog ändå säga: Hellre 31 i sängen än 15 på gatan.
Min tid att ligga på trottoaren och skråla är nog med andra ord förbi...Om jag sörjer det? Att ligga på asfalten en kall aprilnatt. Nja, då sitter jag hellre här under mitt varma duntäcke. Om jag saknar tonåren? Hmm. På något märkligt sätt var tonåren visserligen en bekymmersfri tid, man gjorde som man ville, trodde man i alla fall. Men samtidigt var det en oerhört jobbig period med en berg och dalbana av känslor. Så mycket som hände såväl inuti som utanpå och runt omkring. Så jag måste nog ändå säga: Hellre 31 i sängen än 15 på gatan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar