Cesar Millans skrämselmetod

Ibland tittar jag på Cesar Millan på teve, ni vet han mannen som talar med hundar, eller påstår det i alla fall.  Jag kan tycka att han har en del bra knep, men tyvärr har han också enligt min åsikt riktigt dåliga knep. Ett av dem är att kicka till hunden med foten. Detta går till så att om Cesar är ute och promenerar med en hund som kanske sliter i kopplet eller skäller på andra hundar, ja då för Cesar sitt ena ben (det längst bort från hunden sett) bakom sig och sparkar hunden i sidan/på baken. Visserligen inte hårt, men ändå.

Vad är det för skrämselmetod? Det är som att lära ett barn att inte slåss genom att aga det. Snacka om motsägelsefullt. Att skapa lydnad genom våld och få en hund som kanske blir rädd för dig, nej tack! Skulle du själv vilja bli bemött så med en fot i sidan så fort du gjorde fel? Nej, jag skulle inte tro det va.

Rivsår och frukost i solen...

När Duffy får sina utbrott under morgonrundan då är matte inte tillräckligt vaken och alert. Och då kan det sluta så här...


Ett snyggt rivsår på underarmen signerat en fyrbent byracka.

Som tur är vägdes det hela upp med en nybakad smörgås och en latte till frukost, som intogs på en klipphäll i solen. Och trots sina vassa klor fick Duffy smaka. Hon har en snäll matte måste jag säga.

Varken före detta intern eller plit

Jag ser i mitt sökresultat att någon har hittat hit till bloggen genom att googla "träffades i fängelset". Jag vill bara förtydliga att jag och min sambo träffades på jobbet, och den arbetsplatsen hette varken Kumla eller Hall och var inte omgiven av höga stängsel.

I ur och skur

En fördel med att ha hund är att man kommer ut i ur och skur. Eller nja, mest i ur. För jag antar att det betyder tid. Och det är ju bra att min byracka gör så att jag tar mig tid att gå ut.

En nackdel med att ha hund är att man kommer ut i ur och skur. Eller nja, mest i skur. Som i dag till exempel. Det är inte så kul att promenera 40 minuter i duggregn, jag lovar. Fast ett plus är givetvis att det är färre hundar ute då. Med andra ord inte lika stor risk att man möter en fyrbent ulltuss som min håriga best promt måste skälla på och hoppa efter. Med andra kanske i ur och skur är rätt trevligt ändå.

En riktig skrattfest

Kvällens promenad med Jennie, Mattias och vovarna blev en riktig skrattfest. Eller den började rätt kaosartat. Strax efter att jag och Duffy kommit till rastgården kom en liten fyrbent hårboll förbi och det fick fart på både Duffy och Rune. Min byracka skällde och studsade och gjorde sin matte vädligt irriterad. Men den sinnesstämningen försvann alltså för resten av promenaden blev flamsig och tramsig och härligt rolig.

Lunchdate med härlig vän

Åt lunch med Leffe-lus i dag på poeten Stig Larssons stammishak. Det belv wallenbergare med mos och lingonsylt för oss båda. Och så kaffe på det.

Marias möhippa

Bröllop med Dandy-tema

Kurat upp mig med datorn i sängen. Duffy ligger i sin korg och tar en powernap. Sambon och en kollega har belägrat köket med sina datorer.

Vilken fin helg det blev, sommarvärme. Och det passade alldeles utmärkt för igår var jag på möhippa hela dagen och piknick och ribbåt i regn och rusk är sådärkul. Men nu sken solen över den blivande bruden och hennes följe. Om två veckor står hon i kyrkan och säger ja till mannen i sitt liv.

Bröllopstemat är Dandy, och jag är lite osäker över vad jag ska ha på mig. På inbjudan stod det att filmen Moulin Rouge kunde ge klädtips. Ska hyra den och se hur jag och sambon ska se ut. Hihi, kan ju googla också kom jag på. Hmm, undrar vad prästen i kyrkan tycker om jag dyker upp så här.

Club Privé? Nej, jag ska på bröllop...

Något för tärnorna kanske...

Ett lite mer klassikt val

Tänkvärd text

Fick musiktips från min fina vän. Kapten Röd heter han. Den här låten gillar jag. Tänkvärd text.

Dagen då jag blev The Godmother

Två dop på samma gång. Gudfar Oskar och gudmor Sara (jag) närmast kameran

Bengt spelade så fint i kyrkan.

Mor och son, tillika finaste gudsonen.

Har ingen disciplin längre...

Tre kakor senare funderar jag nu på om jag ska surpla i mig en kopp kaffe eller ta en powernap i soffan. Hmm, kanske ska ta en kaka till medan jag funderar, det är ju ändå fredag.... Haha, jag har tappat det här med att kunna säga till mig själv att nu räcker det. När jag bodde i London 2002 då tränade jag. Ett par gånger i veckan var jag på gym och resterande dagar sprang jag några kilometer längs Themsen.

När jag bodde i London åt jag ALDRIG godis. Jag var liksom inte sugen och blev jag mot förmodan sugen så åt jag det ändå inte. Men med åren har jag tappat den där diciplinen eller vad man nu ska kalla det. Är jag sugen på en kaka då tar jag en kaka, eller två eller tre. Jag är glad att jag har en piggelin till hund som får ut mig på promenad flera gånger per dag.

Nåja, vart vill jag komma med det här? Ja fråga inte mig, jag har ingen aning. Det var mest mina tankar som kom ut i textform. Och under tiden har jag bestämt mig - varför välja när man kan få båda. Det blir kaffe och powernap, men ingen kaka.

Ett halvår i tandkö...

Ringde min tandläkare angående plågsam visdomstand. Hon sade att hon skickat remiss vidare till tandkirurg men att det kan vara kötid. Hur lång då? undrade jag. Ett halvår kanske, svarade hon. Hahahaha! Ett halvår. Är det ett skämt eller? Blir nog egna tången ändå!

Egentid är nödvändig tid

Hallå...hoppas ni haft en bra dag. Själv har jag varit hundlös idag. Duffy har varit med husse på jobbet. Och även om jag älskar min fina vovve så är det skönt att ha några timmar för sig själv ibland. Då kan jag göra saker som man inte kan om man har en hund som inte kan vara ensam hemma mer än tio minuter innan hon börjar skälla övergivet. I dag till exempel satt jag på det lokala fiket och jobbade på förmiddagen, sedan lunchdate med min fina vän Ina och hennes gulliga dotter Eira sex veckor och slutligen middag på stan med fyra härliga vänner.

Egentid det är nödvändig tid. Och så får jag längta lite efter byrackan. Nu ligger hon i sin korg nedanför mig och sussar gott efter kvällspromenaden med fyrbenta kompisen Rune. Jag ska också säga hej till John Blund snart, men först ska jag läsa några sidor i Underdog som jag började på igår.

Undrar om grannarna skulle gilla om jag tog ner farfars gamla fiol och spelade en druddelutt så här på kvällskvisten. Jag pekar på den ifall ni mot förmodan skulle missa den :-)

Skippa scampi/jätteräkor

En liten insats från dig men en stor insats för miljön. Det är ditt val!

Carl-Eric Björkegrens försvinnande en olöst gåta

I dag skriver Ola om sin nya roman Miljardären som försvann, som jag är medförfattare till. Boken är inspirerad av händelserna kring finansmannen Carl-Eric Björkegren som försvann under mystiska omständigheter 1994. Minns du det? Vad tror du hände Björkegren?

Läs Olas blogg här!

Vill du läsa mer om boken eller förhandsbeställa den så kan du göra det på Adlibris och Bokus!

Fina ord...

Ni kämpar på så jäkla bra å gör enorma framsteg, sakta bygger ni stabilitet, underbart!!! D e jättehäftigt när ni själva kommer fram till så mkt fina slutsatser, de e att mogna och lära sig se!!! Bra,verkligen BRA jobbat, båda två!


Detta skrev min fina vän och tillika hundtränaren Jennie till mig nyss angående vår träning med Duffy, vår omplaceringshund som har problem med hundmöten. Tack Jennie, de orden behövdes.

Du är rik...

Andas långsamt in, andas ut

Som så många gånger förut

Sedan ditt allra första andetag

Som om det vore din sista dag

Älska dig själv, för du är unik

Du lever ju, alltså är du rik


/Av mig till livet

Jag arbetar inte naken...

Häromdagen räckte det med en kaffemugg, i dag krävdes det mer än så för att täcka berget med disk bakom mig. Eller nej vad är det jag säger, såklart sitter jag alltid så här med armarna. Det är en helt naturlig och skön sittställning när man arbetar.

Hmm, för den som undrar så sitter jag inte naken och arbetar. Jag har ett linne på mig gömt under håret. Jo men det är sant, fråga grannarna på balkongen mittemot.

Du tog den största gåvan av alla...

Och med en dikt följer ofta flera. Även denna skrev jag i dag med bakgrund av tragedin i Norge.

Så många liv som inte levts klart

Alla drömmar, planer och hopp

Med vad gödslade du detta hat,

som växte likt ogräs i din kropp?

Du tog den största gåvan av alla

Berövade dem livet och ljuset de bar

Du stal deras framtid och glädje

Och lämnade sorg och saknad kvar

Tillsammans har vi tolv ben...

Järngänget väntar utanför medan en kaffesugen jag springer in och köper en latte på Pappas Deli. Lite paprazzibilder hann jag såklart med. Duffy vill också sitta på bänken.

Och jag fortsatte skriva...

Och vissa dagar är underbara

Och andra dagar är grå

Och vissa dagar är självklara

Och andra svåra att förstå

- Av mig en gråmulen dag

Till den som saknar...

Jag skrev en dikt, en dikt till dig som saknar...
Jag tillägnar den alla som förlorade någon i tragedin i Norge.

Bär mig snälla du, för jag kan inte gå

Jag kan inte andas nu, jag kan inte förstå

Nyss var du här, jag hörde dina andetag

Men solen gick i moln denna sorgens dag

Bär mig och vagga mig snälla till ro

Och hjälp mig snälla hjälp mig att tro

För jag kan inte längre se klart

Och allt det som var underbart

Togs ifrån mig på en sekund

Så låt mig vila i din famn en stund

Buskul...

Jag och min treåriga brorsdotter ser på Scooby Doo, sedan spårar det ur helt...

The Godmother

Så här ser en stolt gudmor ut.

Fasters älskling...

I dag blir jag gudmor till den här godbiten.

De har inte krympt - jag har blivit större

Imorgon ska jag gå på dop. Min brorson Theodor ska döpas, och jag har fått äran att bli gudmor. Stort! Så vad ska jag då ha på mig? Ja, den frågan ställde jag mig själv nyss och gick därför och rotade runt i garderoben. Varför inte ett par snygga finbyxor tänkte jag. Då för en stund sedan alltså, nu tänker jag inte så längre. Jag tog nämligen ut två finbyxor ur garderoben och fick på mig de ena men när jag skulle knäppa dem sa det stopp. Det gick inte att hålla in magen och låtsas eftersom det var närmare en decimeter mellan knapp och knapphål. Hmm, krympt i tvätten muttrade jag och drog på mig byxpar nummer två i stället. Va! Samma sak där. Det är inte byxorna som har krympt, det är jag som blivit större. Och om jag nu inte vill gå med byxorna uppknäppta så får jag snabbt komma på ett annat alternativ.

Tandborstning i duschen

Min käre sambo borstar alltid tänderna i duschen, ja alltså samtidigt som han duschar. Jag tyckte det var en märklig sak att göra och trodde att han var rätt ensam om detta tills jag fick veta att min kompis pojkvän gör samma sak. För att spara tid, förklarade de.

Okej, så efter ett trögt uppvaknande imorse kände jag också att jag behövde alla minuter jag kunde få insparade. Sagt och gjort, jag tog min tandborste och klev in under duschstrålen. När jag inte blöter håret brukar jag alltid hålla i duschslangen. I dag ville jag inte blöta håret men att ha duschslangen i ena handen och tandborsten i den andra och samtidigt cirkulera runt med båda det krävs simultankapacitet som jag inte har, eller i alla fall inte hade imorse. Så istället stod jag där kutryggad och försökte undvika att få huvudet under vattenstrålen från ovan samtidigt som jag koncentrerade mig på att borsta tänderna. Det gick sådär måste jag erkänna. Jag kunde liksom varken njuta av duschen eller få tänderna rena. Nej, tandborstning i duschen är inget för mig, den är saken är i alla fall klar.

Kaffe...

Gäsp och snark! Behövde två koppar kaffe till frukost i dag. En att dricka och den andra att luta mitt trötta huvud mot. 

Intervallträning och balkongmys...

Satte på mig löparsskorna i dag och tog en joggingtur runt kvarteret. Ja, tanken var i alla fall god. Sanningen är dock att jag 50 procent av tiden, okej 90 procent var det kanske, tog mig fram gåendes. Intervallträning med andra ord, det låter bra. 

Sedan satte jag mig på balkongen och firade min hurtighet med en kopp kaffe och många bitar mörk choklad. Det var sommarvärme ute.

Min lilla skugga följde troget matte i hälarna och lade sig skönt tillrätta bredvid husses svettiga gympaskor. Den gröna växten är faktiskt ogräs som tagit sig på höjden. Jag tycker det är fint och låter det få växa där. Lättskött är det också...

Min dag...

Dagens dagens: Öva hundmöten (lite skäll, lite hopp och mycket godis), kaffe, skrivaskrivaskriva, öva hundmöten (lite skäll, lite hopp och mycket godis), kaffe, skrivaskrivaskriva, öva hundmöten (lite skäll, lite hopp och mycket godis), parkhäng med vänner, öva hundmöten (lite skäll, lite hopp och mycket godis) och så vidare...

Att träna hundmöten tar på krafterna...

Igår kväll tränade vi hundmöten med Duffy, eller snarare konsten att se en hund utan att börja skälla och hoppa. Vi (jag, Petrus, Duffy, Jennie och Rune) befann oss inne i hundrastgården medan hunden Bono och hans matte befann sig alldeles utanför stängslet. Ja, och sedan gick arbetet ut på att låta Duffy se Bono och samtidigt försöka få ner hennes stressnivå.

Vi började med ett bra avstånd och gick steg för steg närmare. Duktiga Jennie vägledde oss men när vi började komma riktigt nära Bono så tog hon över Duffy. Kort koppel, prata lugnt och mycket godis. Duffy hoppandes och skällandes för varje ministeg vi förflyttade oss närmare Bono/stressmomentet. Till slut befann sig hundarna på en decimeters avstånd med bara stängsel emellan. Bono, en liten fralla, undrade nog vad vi sysslade med och framförallt vad Duffy höll på med för galenskaper.

Efetr den timmeslånga träningen var Duffy trött. Ja faktum är att hon var så utmattad att hon kräkets två stora högar när vi kom hem. Men det är väl sådant man får ta i början antar jag. Hårdträning tar på krafterna, även på en vild byrackas krafter.

Vill inte vada runt i hundhår...

Ormar ömsar skinn och Duffy hon byter päls. Jag vet inte hur många gånger jag dammsuger varje dag. Och nej, det är inte så att jag gillar att dammsuga men jag gillar heller inte att vada runt i hundhår.

Den här blev resultatet när jag klappade henne en stund igår. En jättestor hårboll.

En mysig stund tillsammans.

Ett litet bildknep...

Skulle ta en dagens bild på mig själv. Ni vet en sådan där intressant "här är jag och min kaffekopp". När jag väl tittade på bilden efteråt så såg jag att jag fått sällskap av en soppåse och ett gammal mjölkpaket (båda står passande nog på diskbänken). Så vad gör jag då? Reser jag mig kanske och flyttar på skräpet? Nej då. Lata jag tar helt enkelt och sätter huvud respektive kaffemugg på rätt plats i bilden. Och vips så såg det ut så här...

Och så här såg det ut före...

Dagens dagens...

God morgon! Hoppas natten varit god mot dig. Nu väntar några timmars intensivt jobbande innan jag får besök av finaste Maria och Noel.

För att komma igång dagen lyssnar jag på den här gamla godingen...

Man vill inte komma för nära...

Bara i Sverige gör vi bänkar för en person att sitta på. Man vill ju inte komma för nära. Inte störa. Inte beblanda sig med okända.

Hittade flera av denna sorten i en tråkig park på söder i Stockholm.

Vem har egentligen rätt?

Samma tid och samma land men två olika tidningar. Så här ser det ut på Aftonbladets respektive Expressens förstasidor på webben ikväll. 

 Det är bara att vänta och se vem som har rätt...

Husmanskost och hundvakt

I dag har vi haft Maggan och Sven här på lunch. Det blev husmanskost i form av blodpudding och fläsk med lingonsylt. Mums så gott. Om pappa läser det här kommer han bli avundsjuk. "Åh så gott", brukar han drömskt säga om han får höra att man ätit just blodpudding och fläsk.

Nu är dock maten uppäten och Maggan och Sven har åkt hem. Men vi har fortfarande gäster. Rune är här och hälsar på några timmar medan hans matte jobbar. Just nu sover han till smasket av Duffy som mumsar ben.

Här är Rune. Han väger sisådär 50 kg. Bilden snodde jag på hans Facebooksida. Japp, han har en sådan han med. Det finns inga förbud mot fyrbenta där.

Min date med Dolph Lundgren

Träffade Dolph Lundgren tidigare i dag och pratade om träning och hans nya bok Fit Forever. Dolph fyller 54 år om några månader, men är fortfarande vig som en katt. När vi strechtade efter träningen kändes det som ombytta roller, som om det var jag som var 50 plus och han en smidig 31-åring.

Här lär jag Dolph Lundgren hur man egentligen tränar. Hmm, okej då han var väl den som ledde och jag den som följde.

Vi attackerades av rasande jordgetingar...

Panikpromenad i dag. Duffy klev i ett jordgetingbo vilket resulterade i att massvis med rasande getingar flög ut med sikte på alla i desss närhet. Ja, och i närheten fanns såklart Duffy och jag samt Jennie och Rune. Stackars Rune var fastbunden i bänken som vi suttit på och stackars Jenny i sin tur kämpade med att få loss honom. Duffy hade fullt med getingar på kroppen och jag rusade iväg med henne bort från boet medan jag i panik försökte borsta bort dem och samtidigt hindra dem från att attackera mig.

När Jenne och Rune lyckats ta sig bort från bänken fick de sällskap av getingarna som vägrade ge upp. Jennie blev biten flera gånger, Rune likaså och Duffy också. Jag klarade mig helt utan bett, men blev såklart chockad av det inträffade. Ja, det blev vi alla. Duffy haltade och var så låg att hon inte brydde sig om en hund som passerade på några meters avstånd. Rune rullade sig intensivt i gräset och såg osynliga getingar överallt som han högg efter.

Nu sitter vi alla fyra här hemma hos mig. Rune och Duffy har fått varsitt märgben och Jenny dricker whiskey. Snart ska jag iväg och intervjua en annan med sting, nämligen Dolph Lundgren.

Vilka j-a idioter det finns...

Läser om 2-åringen som blev utsatt för tortyrliknande misshandel av sin mamma och styvpappa. Blir så förbannad och ledsen. Vilka j-a idioter det finns. Föräldrar ska skydda sina barn, inte vara de som barnen behöver skyddas från.

Vandalerna slår sig själva...

"Att förstöra sitt eget kvarter är som att slå sig själv i ansiktet."
- Sagt av invånare i London som inte sympatiserar med vandalerna.

Här sitter jag och tar upp plats...

Sitter på det lokala fiket. Är kanske inte deras bästa kund sett till konsumtion och tid. Har suttit här snart tre timmar och på den tiden har jag fått i mig en latte för 31 kronor. De "tjänar" med andra ord cirka 10 kronor i timmen på mig och mitt medhavda kontor. Nåja, kund är man ju oavsett hur mycket man handlar för. Och kunden har ju alltid rätt, sägs det visst.

Var är då vildingen till hund kanske ni undrar nu? Jo, byrackan är med husse på jobbet i dag för matte har varit hos tandläkaren och passar då även på att komma utanför lägenheten några timmar, utan hund.

Nynazisterna fick en överraskning...

250 deltagare på den högerextrema rockfestivalen tog glatt emot var sin gratis t-tröja. Först när den kom ut ur tvättmaskinen stod det klart att de blivit utsatta för ett fyndigt pr-trick.
Hihi, detta är ju superbra. Läs mer om händelsen på dn.se - klicka här!

Kaffekonst...

Blev sugen på kaffe. Orkade inte lyfta min tunga gump och göra mig en kopp java. Istället googlade jag bilder på kaffe. Kom över den här sidan med kaffekonst. Jag som imponeras varje gång jag går på café och får ett hjärta i latten. Nästa gång tänker jag fråga om jag inte kan få en flicka med rosett istället eller varför inte en söt hund.

Kolla in sidan ilovecoffeebook här!

Deadline 2015?

Kanske borde dammsuga eller varför inte slänga i en maskin tvätt. Ja, jag skjuter lite på mitt skrivande just nu. Det jobbmässigga skrivandet alltså. Det är liksom inte kul när jag i dag ändå bara skriver och raderar och skriver om och ändrar samma mening hela tiden. Okej, om det deadline vore 2015, men det är den inte så nu kör vi!!

I detta nu...

I sovrummet en nerbäddad och antagligen tandgnisslande sambo (använd din bettskena karl!). I vardagsrummet på fårskinnsfällen en snarkande vovve. På teven en för mig okänd amerikansk humorserie. Och famför dumburken i soffan sitter jag och läser bloggar som jag egentligen inte är intresserad av. Fast just i denna stund läser jag inte dem, för nu skriver jag ju här. Och det är sådant som kallas att vara övertydlig i sitt berättande. Att redogöra för saker som läsaren förstår utan att det står skrivet... Hajar ni vad jag menar. Bra. God natt.

De misshandlar min stad...

Tidigare i dag skrev jag om rånarna i London, ena riktiga lågvattenmärken. Nu orkar jag inte slösa mer energi på dessa rötägg utan vill istället skriva några rader om staden de förstör. London. Mitt London - staden där jag bodde, pluggade och jobbade när jag var 22 år. Mitt fina och trygga London. Mitt London där jag verkligen stormtrivdes. Mitt London som alltid kommer ha en särskild plats i mitt hjärta.

När jag ser vad de gör med mitt London blir jag ledsen. De misshandlar min stad.
Håll ut London. Du finns i mina tankar.

Skadad man tror han får hjälp - rånas

Ursäkta men hur lågt kan man sjunka som människa egentligen...

Det godaste jag vet...

Jag älskar hallon. Det är nästan det godaste jag vet, eller det kanske till och med är det godaste jag vet. Vi hade hallonbuskar på tomten när jag växte upp. Så fort jag lärde mig gå rultade jag dit och stod där och mumsade dessa fantastiska bär. Ja, ni kan ju ana min glädje då jag upptäckte att det finns en hallonodling i närheten av mamma och Bengts hus på Gotland. Givetvis fick de ett besök av mig nu när jag var på ön.

Scheman...

Igår gjorde jag ett träningsschema för oss och Duffy. Där tanken är att vi varje dag ska skriva vilka övningar vi gjort med Duffy, exempelvis tränat hundmöten, sitt, ligg & stanna kvar etc. Ikväll ska jag göra ett till schema, fast för ensamhetsträningen. Att göra scheman är lätt. Det svåra är att komma ihåg att fylla i dem. Kanske kan jag i framtiden söka jobb som projektledare efter det här :-)

Inga gym behövs här...

Vem behöver illaluktade gym och spinninglokaler när man kan gå ut i det fria och öva hundmöten med Duffy.... Pust och stånk och flås och allt sånt där.

Jag och mitt träningsredskap tar en paus.

Min gosisar...

Mina brorsbarn är bara för fina. Minstingen blir jag gudmor åt om två veckor.

Fasters favorit-Alicia.

Jag och brorsdottern.

Fasters favorit-Theo.

Läs mer om Miljardären som försvann

Tre sidor intervju med Ola Lauritzson om boken i DI Weekend. Expressen ville inte vara sämre och gjorde en helsida i dagens tidning (7/8 2011). Miljardären som försvannn ser ut att bli ett spännande bokäventyr som jag varit med och bidragit till. Och roligt har det varit.

En liten solstråle...

Det är inte bara solen som skiner här på Gotland.

Min brorson Theodor, en go och glad filur.

Imorgon ses vi hjärtat...

Imorgon får jag äntligen träffa min fyrbenta älskling efter tre veckor ifrån varandra...

Blev en vinterbild på hjärtat.

Två veckor utan dator är...underbart

I Italien klarade jag mig utmärkt utan internet och teve i två veckor. Eller jag besökte visserligen ett internetcafé vid ett tillfälle, men det var för få någon information om tragedin i Oslo. Under dessa 14 dagar i Toscana saknade jag aldrig facebook, mejlen eller zappandet på fjärkontrollen.

Men nu hemma igen sitter jag här vid datorn och surfar runt på diverse på sidor med mer eller mindre bra kvalitet. Igår kväll låg jag i soffan och glodde på teve och imorse läste jag Aftonbladet i mobilen redan i sängen. Bara för att jag vet att jag kan. Men frågan är om jag verkligen vill?

Toscana genom kameralinsen

 Jag borde ha dragit på smilbanden när jag fick stå under dessa vackra blommor.

Någon hann ta några tuggor innan jag hann föreviga godsakerna,

Okänd man med utsikt.

Kvällsbild.

Mot vinshopen... 

Små gulliga byar finns det gott om i Toscana.

Titta vad jag hittade i Pisa ;-) 

Herde, hund och får utanför husknuten. 

Vinprovning.

Nattsudd...