När ska hon lära sig?

Vissa mornar är byrackan i vildaste laget när man går ut. I dag var en sådan morgon. Kanske för att promenaden börjde med ett nära hundmöte. Då var stressnivån satt liksom. Sedan råkade det visst vara hundens dag här i kvareteret, för det var fyrbentingar överallt. Duffy hoppade och slet i kopplet och jag försökte vara en lugn och tålmodig matte, vilket inte alltid är så lätt.

Suck, när ska hon lära sig att andra byrackor hon ser inte är läskiga/farliga/dumma och inte vill henne något ont?

Imorse var hon dock inte lika kaxig, utan i tröttaste laget.

Mitt tålamod prövas

Min hund prövar mina armmuskler och mitt tålamod. Vi har haft henne i drygt ett år nu och imorse kändes det som om vi inte kommit någon vart alls i träningen. Hon skällde på alla hundar hon såg, och även dem hon inte såg utan bara hörde. Jag fattar inte. Är hon rädd för hundarna eller arg, eller både och? Hon blir så galen när hon ser en annan fyrbenting, hoppar och skäller och sliter i kopplet. Jag ska filma det hela och visa er här så kanske någon som har erfarenhet av hund med detta problem ser det. För det är verkligen ett problem. Promenaderna är långtifrån rofyllda. Man är hela tiden på spänn över vad som väntar bakom nästa hörn. Suc. Och hon äter Zylkene (lugnande för hundar) sedan snart en månad tillbaka men det verkar inte ha skett någon förbättring.

I dag ska jag och Duffy till min kära vän Maria på lunch. Vi ska testa om det finns någon möjlighet att Marias brors hund Nelson och Duffy kan bli vänner. Hon kan ju bevisligen få fyrbenta vänner, men det krävs tålamod av både berörda människor och djur. Ska bli intressant att se hur Nelson reagerar på en vilding som Duffy. Uppföljning väntar...

Fina ord...

Ni kämpar på så jäkla bra å gör enorma framsteg, sakta bygger ni stabilitet, underbart!!! D e jättehäftigt när ni själva kommer fram till så mkt fina slutsatser, de e att mogna och lära sig se!!! Bra,verkligen BRA jobbat, båda två!


Detta skrev min fina vän och tillika hundtränaren Jennie till mig nyss angående vår träning med Duffy, vår omplaceringshund som har problem med hundmöten. Tack Jennie, de orden behövdes.

Vi och Duffy behöver din hjälp

HUNDÄGARE & HUNDAR SÖKES FÖR ENKEL TRÄNING MED OMPLACERINGSHUND

Bakgrund: I november förra året adopterade vi Duffy från Hundar utan hem. Duffy är ursprungligen från Irland och är en blandning av border collie, labrador samt troligtvis även schäfer. Duffy älskar människor och inomhus är hon lugn och harmonisk.

Men... när det gäller hundmöten har Duffy problem. Hon skäller och hoppar så fort hon ser en annan hund. Hon blir överentusiastisk. Kanske har hon suttit inhägnad. Kanske har hon ett överdrivet vallbeteende. Klart är dock att hon aldrig lärt sig hur hundar beter sig när de möter varandra.

Och det är hundmöten vi nu vill och måste öva på. I december får vi vårt första barn, och för att kunna ha kvar Duffy i familjen (och det vill vi verkligen!) och klara av sådant som att gå ut med henne och en barnvagn så måste vi komma till rätta med de här problemen.

Träningen: Därför söker vi nu hundägare och hundar som har möjligt att öva med oss. Och det är inget avancerat. Det handlar om att du och din hund går förbi oss och Duffy några gånger ett tiotal meter bort, och sedan det omvända. Det enda som krävs av din hund är att den kan hålla sig lugn när Duffy skäller och hoppar.

Har du möjlighet att avsätta en stund för oss och Duffy så vore vi så tacksamma.

Vi brukar öva i Luxparken på Lilla Essingen (bredvid restaurang Lux) klockan 18:30 och 22:00. Hör av dig om du kommer eller kom bara förbi spontant. Vi är flexibla så funkar det bättre för dig och din hund på en annan plats eller en annan tid så mejla oss på ordateljen@gmail.com.

Stort tack på förhand!

Sara, Petrus och Duffy

E-mejl: ordateljen@gmail.com

Ps. Tipsa oss gärna om bra träning när det gäller hundmöten.

Kan du hundar?

Att gå ut med vår älskade men ack så oregerliga byracka Duffy blir aldrig den lugna och sköna promenad som man drömmer om som hundägare. Eller som jag drömmer om efter ett halvår med Duffy.

Skulle vi bo i ödemarken utan risk för att möta en annan hund, då skulle våra promenader förmodligen vara mer njutbara. Men så ser inte verkligeheten ut. Vi möter hundar varje gång vi är ute, och varje gång blir Duffy helvild och hoppar och skäller. Beroende på avståndet till den andra hunden går det mer eller mindre bra att lugna henne. Är hunden för nära går hon liksom in i en stress-bubbla och det är nästintill omöjligt att få någon kontakt med henne. Hon studsar helt enkelt runt och vrålar tills den andra fyrbenta hårbollen är utom synhåll.

Åh, jag blir galen och orkar snart inte längre. Jag älskar Duffy, inomhus är hon en pärla. Men att inte kunna gå ut med henne utan att både hon och jag ständigt spejar efter hundar tär på krafterna. Att tvingas välja omvägar för att jag inte vill gå på den trånga stigen med Duffy och riskera att möta en annan hund är förbaskat iriterande. Gaah! Kan du hundar? Känner du någon som kan hundar? Känner du någon som känner någon som kan hundar? I så fall, hör av dig till mig!!

Läs mer om Duffy här!

Agility

Nu ut i härliga solen och träna agility med D-dog. Första gången, men jag tror att hon kommer att gilla det. Vi har övat att hoppa upp på bänkar och stenar och det tycker hon är superroligt. Återkommer med summering och bilder om hur det gick. Kram och njut av dagen!

Blir stressad här i soffan..

Tittar på Go kväll och hundcoachen Barbro Börjesson. Jag tycker att det är extra intressant att se träningen eftersom vi ju tränar med Duffy dagligen. Måste dock säga att det var aningens hysteriskt i dagens program. Hunden hade precis som Duffy problem vid möten med andra hundar. Barbro slängde kopplet i marken bredvid hunden och ägaren ryckte i kopplet, röt och tog tag i hundens nos. Hjälpte det? Jag vet faktiskt inte... Själv blev jag mest stressad här i soffan.

Då blir jag så innerligt glad...

När Duffy går fint i kopplet och ser andra hundar men varken skäller eller studsar runt i kopplet, då blir jag så innerligt glad. För under sådana promenader känner jag att vår träning med henne ger resultat, att det finns en möjlighet att hon en dag blir en "normal" hund. En sådan promenad hade hon och jag imorse. Oj, vad jag var stolt matte då. Det är dessa stunder som gör att jag orkar kämpa vidare med henne. Världens bästa Duffy. Nu ska hon få ett mumsigt ben att gnaga på. Min lilla älskling!

Dagens träningspass

Förmiddagens Duffy-träning:

Se andra hundar utan att skälla och hoppa.

Metod: Få henne att rikta uppmärksamheten från hunden mot oss, detta genom en lätt puff i sidan och godis och klappar som belöning om det lyckas.
Resultat: Duffy var het på gröten i dag. I rastgården busade hon med sin favoritleksak lovikavanten. Plötsligt dyker hunden Wille och hans husse upp. Då är lovikavanten inte mycket värd. Duffy skäller och flyger runt och vill från rastgården till Wille som står utanför. Wille och hans husse går iväg och när de är utom synhåll lugnar Duffy ner sig.
Betyg: 0/5


Sätta sig ner på kommandot och sedan sitta kvar när vi går iväg några steg bort.

Metod: Få henne att sätta sig ner på kommando "sitt" och sitta kvar på kommando "stanna".
Resultat: Ibland behöver hon ett lätt tryck på rumpan för att sätta sig ner men andra gånger gör hon det direkt på kommando "sitt". På kommando "stanna" lyder hon även om man ser att hon gärna vill resa sig och följa efter. I dag gick jag utom synhåll för henne och fortsatte upprepa "stanna" och visst satt hon kvar :-) På kommando "varsågod" fick hon resa sig och få belöning/godis.
Betyg: 4/5


Kunna vara ensam och lugn i ett rum (vi filmade övningen)

Metod: Vi gick in i sovrummet och stängde dörren. Upprepade detta två gånger.
Resultat: Första gången stod hon utanför sovrumsdörren en stund och gick sedan och lade sig i vardagsrummet. Andra gången stod hon utanför en längre stund och tittade på dörren. Sedan lade hon sig ner fortsatt stirrande på dörren. Tyst var hon dock båda gångerna :-)
Betyg: 3/5

Så här gick träningen till

Så här såg det ut imorse när vi tillsammans med hundcoachen Johan Andersson tränade Duffy (och oss) på hundmöten. Målsättningen är att hon ska kunna gå förbi andra hundar utan att skälla och hoppa. Övriga hundar i filmen är Johans egna väluppfostrade vovar.

Även om jag mest vill krama och pussa henne

Har man hund så kommer man ut sisådär fyra-fem gånger om dagen, vilket är ett stort plus om man som jag som sitter still och knapprar på tangentbordet flera timmar i sträck. I dag har jag redan varit ute en gång, tack vare Duffy. Vi övade på att inte dra i kopplet (Stanna!) och på att lystra till sitt namn. Hon är så duktig, ja så länge det inte det inte finns en annan hund inom synhåll. För då blir hon dansande jycken som skrålar för hela grannskapet. När hon gör detta ignorerar vi hennes skällande och går vidare som om inget hänt. Jag hoppas att det är en bra metod.

Gick in i badrummet nyss för att borsta tänderna. Duffy tätt efter såklart. Jag stängde dörren mellan oss. Några sekunders tystnad och sedan satte hon igång att skälla "Överge mig inte". Jag stålsatte mig någon minut och sedan, mitt i en av hennes korta tysta pauser, öppnade jag dörren och låtsades som ingenting. Gav henne en klapp på huvudet och satte mig vid datorn. Man ska inte göra någon stor grej av att man kommer tillbaka till hunden igen, det har jag läst i en av mina nya hundböcker. Så jag stålsätter mig, även om jag mest av allt vill krama och pussa henne och säga "förlåt".

Duffy-Doo is in the house!