Rivsår och frukost i solen...

När Duffy får sina utbrott under morgonrundan då är matte inte tillräckligt vaken och alert. Och då kan det sluta så här...


Ett snyggt rivsår på underarmen signerat en fyrbent byracka.

Som tur är vägdes det hela upp med en nybakad smörgås och en latte till frukost, som intogs på en klipphäll i solen. Och trots sina vassa klor fick Duffy smaka. Hon har en snäll matte måste jag säga.

Fina ord...

Ni kämpar på så jäkla bra å gör enorma framsteg, sakta bygger ni stabilitet, underbart!!! D e jättehäftigt när ni själva kommer fram till så mkt fina slutsatser, de e att mogna och lära sig se!!! Bra,verkligen BRA jobbat, båda två!


Detta skrev min fina vän och tillika hundtränaren Jennie till mig nyss angående vår träning med Duffy, vår omplaceringshund som har problem med hundmöten. Tack Jennie, de orden behövdes.

Jag skämdes...

Fy sjutton vilken eftermiddag. Är helt slut. Kroppen skriker efter vila. Så vad har då hänt? Jo, jag var tvungen att åka till en bilverkstad i dag för att byta låsmuttrar på däcken. Den som hade bilen innan oss hade lyckats skruva sönder dessa låsmuttrar när han eller hon bytte till vinterdäck (vi köpte ju bilen i januari) så vi har inte kunnat byta till sommardäck än.

Jag ringde alltså runt till olika bilverkstäder och fick en tid på momangen på Mekonomen vid St Eriksplan. Snabbt stuvade jag in Duffy i bilen och så brummade vi dit. Jag gillar inte att köra i innerstan, jag gör det bara om jag måste. I dag var ett sådant tillfälle. Grabbarna på Mekonomen skulle äta upp sin lunch och sedan ta uti med min bil. Så länge kunde ju jag ta en promenad i Hagaparken med Duffy. Ja tack, vilket bra förslag. Not!

I närmare två timmar var vi ute, jag och byrackan. Hallelujah! Så många hundar. Överallt. Jag höll på att få ett nervsammanbrott, och Duffy likaså. En man som suttit i parken och slurpat alkoholhaltig dryck såg Duffys framfart och kom a lá hundviskaren Cesar till vår räddning (tyckte han själv i alla fall). Mannen lade sig på trottoaren och började prata med Duffy. Visserligen blev hon aningens lugnare, men det kan också bero på att inga hundar gick förbi just då. Jag skämdes. Inte för att vi stod där bredvid den liggande berusade mannen, utan för att människor runt omkring måste trott att jag var en dålig matte. En djurplågare som hade lyckats skapa en sådan best till hund. "Jag är oskyldig", vill jag skrika. "Det är en omplaceringshund". Men det gjorde jag inte. Istället försökte jag se ut som om jag hade kontroll över situationen, trots att jag egentligen bara ville släppa kopplet och springa åt ett annat håll.

Pust och stön. Nu är vi i alla fall hemma. Låsmuttrarna är bytta. Duffy snarkar på mattan, och jag ska ta och göra detsamma i sängen.

En händelserik dag

Kvällens trio - jag, Duffy-Doo och Gusten grodslukare. Vi är just nu samlade i samma rum. Gusten ligger vid mina fötter och Duffy snarkar högt i korgen. Ett lugn har infunnit sig, vilket är ovanligt med dessa två busfrön.

Men jag förstår att de är trötta. Duffy hoppade och skällde slut på sig i skogen tidigare i dag, då vi under den vanligtvis hundfria promenaden mötte inte mindre än sju fyrbenta hårbollar. Varför gå på gym när man kan gå ut med Duffy.
Och Paolo Roberto släng dig i väggen, nocken jag fick av Duffy i dag var inte nådig (bör förtydligas att det var jag som i tumultet ramlade med huvudet före rakt in i henne, men det gjorde lika ont för det).

Och matglade godisgrisen Gusten han är nog dåsig av all föda som just nu bearbetas i hans mage. För inte nog med att han svalde sin egen middag i rekordfart, i ett obevakat ögonblick lyckades han också med konststycket att mumsa i sig mina kycklingfiléer som stod på diskbänken. Om han skäms? Hahahaha...skulle inte tro det.

Förutom att hänga med två byrackor har jag även hunnit med att gosa med sötaste bebisen Noel och hans fina föräldrar. Dessutom har jag firat världens bästa brorsdotter på treårsdagen. Mycket bullar och kakor blev det.

Nu ska jag sjunka ner i fåtöljen och se vad tv-kvällen har att erbjuda.