Nu ska jag ignorera henne ett tag...

Det blev ingen shopping för mig och Duffy. Snömojs och kyla är inget som tar på henne. Hon var taggad som få när vi kom ut. Ingen hund i sikte till en början men väl en man på cykel som hon ivrigt hoppade och skällde efter. Ja, och sedan kom ju hundarna, hela tiden, överallt. Duffy som känts lugnare efter att hundcoachen var här i tisdags var nu i sitt esse. Någon affär var det inte tal om. Mot rastgården tänkte jag. Det tänkte även en golden retriver och dennes matte. Duffy i gång igen, skrålandes och dansandes än hit och än dit. Den andra hunden sneglade på henne som om hon inte var klok. Vi gick åt andra hållet. Eller jag gick och släpade Duffy efter mig.

Utanför Tempo stod en man. I handen hade han visserligen ingen hund men väl en borste. Jihaa! Den ska jag ha, vrålade Duffy och slängde sig mot sitt tilltänkta byte. Eller slängde sig var milt uttryckt. Hon fullkomligen studsade mot sitt mål och vred sig så i luften att hon landade på rygg, i en snödriva tack och lov.

Usch vad irriterad jag var på henne. Eller är. Man får ju skämmas. För det mesta är hon så söt att man bara smälter. Men när hon beter sig så här, då är hon allt annat än gullig. Grr. Nu ska jag ignorera henne ett tag. Kvällspromenaden ser jag inte fram emot. Får försöka gå när ingen är ute och promenerar med hunden. Typ vid midnatt eller nått.

Hundmöten och branddrama

Långpromenad med Duffy. En solig vinterdag som denna var det massvis med hundpolare ute att skälla på. Duffy vill hälsa på alla, men det får hon inte till sin stora besvikelse. Drygt två veckor har hon varit här och hon är redan välkänd i området. Vi mötte ett äldre par med hund som Duffy skällde lite extra mycket på. När vi berättade att hon är en gatuhund från Irland så mjuknade de (det gör de alla). Damen berättade att hon brukade se mig och Duffy från sitt fönster. Hur jag kämpar med henne. Hon tyckte jag var duktig och tålmodig. Det gjorde mig glad. För jag kämpar verkligen, det gör vi båda två, eller snarare alla tre. Tack alla snälla förstående människor. Ni gör min dag!

Solen lyser för alla snälla människor.

Någon vars dag inte började så bra är Henrik Norström, ägaren till restaurang Lux. Där brann det i dag. Tydligen rätt rejält, sa en brandman vi pratade med. Mitt i dessa juletider och allt. Och Lux som fick så bra betyg för sitt julbord. Typiskt!

Restaurang Lux kommer nu vara stängt ett tag. Det är alltså Lux ni ser där en bit bort, med brandbilar utanför...

Tyvärr kan man inte dela ut brödet rättvist, även om jag försöker sprida ut smulorna.

Nyss var Duffys kompis Bobbie här (också hon adopterad från Hundar utan hem) med sin husse och matte. Då är Duffy lugn som en filbunke. Men utomhus med andra hundar blir hon skrålande jycken. På tisdag kommer hundtränaren Johan från Fria hundar hit. Det blir spännande att höra vad han har att säga. Hoppas på många goda råd, för det kostar ju en liten slant med privatträning.