Det blev ingen shopping för mig och Duffy. Snömojs och kyla är inget som tar på henne. Hon var taggad som få när vi kom ut. Ingen hund i sikte till en början men väl en man på cykel som hon ivrigt hoppade och skällde efter. Ja, och sedan kom ju hundarna, hela tiden, överallt. Duffy som känts lugnare efter att hundcoachen var här i tisdags var nu i sitt esse. Någon affär var det inte tal om. Mot rastgården tänkte jag. Det tänkte även en golden retriver och dennes matte. Duffy i gång igen, skrålandes och dansandes än hit och än dit. Den andra hunden sneglade på henne som om hon inte var klok. Vi gick åt andra hållet. Eller jag gick och släpade Duffy efter mig.
Utanför Tempo stod en man. I handen hade han visserligen ingen hund men väl en borste. Jihaa! Den ska jag ha, vrålade Duffy och slängde sig mot sitt tilltänkta byte. Eller slängde sig var milt uttryckt. Hon fullkomligen studsade mot sitt mål och vred sig så i luften att hon landade på rygg, i en snödriva tack och lov.
Usch vad irriterad jag var på henne. Eller är. Man får ju skämmas. För det mesta är hon så söt att man bara smälter. Men när hon beter sig så här, då är hon allt annat än gullig. Grr. Nu ska jag ignorera henne ett tag. Kvällspromenaden ser jag inte fram emot. Får försöka gå när ingen är ute och promenerar med hunden. Typ vid midnatt eller nått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar