Leta i den här bloggen

fredag 5 februari 2010

Nattbio är mysigt men...

Fick frågan om jag vill gå på bio och se Avatar i kväll. Vilken bra idé tyckte jag, i två sekunder, sedan fick jag höra tiden. Filmen börjar 22:30 och slutar två timmar och fyrtio minuter senare. Det är ju mitt i natten, nästan. Och visst, nattbio kan vara mysigt men på fredagkvällar efter en jobbvecka brukar jag med ansträngning lyckas hålla mig i vaket tillstånd till max midnatt.

Som tur är såg jag att det fanns platser kvar till 18-föreställningen på söndag. Perfekt. Ingen bio i natt alltså men på söndag reser jag till fantasivärlden med 3D-glasögon på näsan.


Foto: Pressbild

torsdag 4 februari 2010

Jag skulle aldrig våga bo där...

Nu är Toni Alldéns stuga såld. Han själv sitter i fängelse dömd för att ha mördat Carolin Stenvall på en rastplats i Gällivare i höstas. Den nye ägaren fick huset för under utgångspriset. Prisvärt kanske, men usch jag skulle aldrig vilja/våga/kunna bo i det huset. Nu skedde visserligen inte mordet där men bara vetskapen om att han har bott där och kanske tvättat sina blodiga kläder i vasken, nej jag skulle aldrig få ro.

Och bilen var också till salu såg jag. Toni Alldéns bil, i vilken han forslade i väg Caroline Stenvall från rastplatsen för att senare försöka bränna upp hennes kropp.
Vad man som ny ägare kan lägga i den bakluckan förstår jag inte - i en bil full med lidande och ångest.

Det kallas vinter

Sverige är lamslaget. Det är som om det där vita som faller från himlen är en ny företeelse. Hallå, det snöar. Det kallas vinter. Vi har det varje år.

Jag är inne på slutspurten...

Jag sitter och skriver. Det är inte mycket kvar nu. Jag är inne på slutspurten. Men hinner jag bli klar i kväll? Jag är väldigt trött. Så frågan är hur bra det blir om jag sitter kvar och kämpar med upptejpade ögonlock. Kanske bäst att krypa till kojs ändå. Ska lämna in texten imorgon, men jag tror jag skriver bättre efter några timmars sömn.

Sov gott alla nattugglor. John Blund är otålig nu.

onsdag 3 februari 2010

Grattis alla 50-plusare!

Är du 50 plus? Grattis, då är du det nya skönhetsidealet. Sharon Stone, 51, Kim Catrall, 53 och Susan Sarandon, 63,har aldrig varit hetare. De är kvinnor som går sin egen väg, som struntar i operationer och vågar stå för sin ålder.
- Jag är lycklig över den person jag är nu. Jag har inte gjort någonting med mitt utseende. Inga lyft, ingen botox, inga inlägg, säger Sharon Stone till brittiska tidningen The Telegraph.

Och vi i Sverige är inte sena på att haka på trenden. Gudrun Schyman, 62, gör succé i Let´s Dance och jurymedlemmen Tony Irving prisar hennes ben. Elisabeth Höglund, 66, syns dagligen i rutan som ny programledare i Förkväll. Lena Endre, 55, och Pernilla August, 52, blir bara vackrare med åren. Och titta på 76-åriga Judie Dench, som bär sin ålder med en sällan skådad stolthet. Aldrig har hon fått fler roller än nu.

tisdag 2 februari 2010

Vad är det för j-a dom?

Grymma varelse. Den 38-årige mannen utsatte under lång tid sin styvson och sambo för tortyr. Bland annat tvingade han den 4-årige pojken att äta upp sina egna spyor samt hällde syra i ansiktet på honom. I dag dömdes 38-åringen till fyra och ett halvt års fängelse.

Vad är det för j-a dom? För det första, människan är allvarligt sjuk och behöver vård. För det andra, hans brott är så pass allvarligt att straffet borde kännas åtminstone. ”Hej, jag torterade ett värnlöst litet barn. Jag fick fyra och ett halvt år i finkan. Kanske kan vara ute om tre år om jag sköter mig. Yeah, det var det värt!”

Jag fattar det bara inte. Om han inte får vård så är ju risken väldigt hög att han kommer ut och pågår nya övergrepp. Men det kanske är av mindre betydelse. Jag ser framför mig hur de sitter och diskuterar domen:
Rådman 1: Så vad är tortyr värt tycker ni?
Rådman 2: Huvudsaken är väl att han får ett straff så han blir borta ett tag.
Rådman 3: Ja, om några år har säkert folk glömt honom ändå.
Rådman 2: Precis, och begår han nya brott, ja då får vi väl bura in honom igen.
Rådman 1: Fyra och ett halvt år då, vad tror ni om det?
Alla: Hurra, det tar vi!

Mm, om fyra och ett halvt år har säkert många av oss glömt bort 38-åringen. Om ett par dagar närmare bestämt. Men en liten pojkes kropp vittnar om det fasansfulla och hos honom finns ärren alltid kvar.

Ps. Har hört flera som tror att det är "en utländsk man" som döljer sig bakom 38-åringen. Det är så skönt att kunna krossa folks fördomar. Förövaren både är svensk och ser svensk ut. Ondskan har inget ansikte. Den gömmer sig ofta bakom helt vanliga fasader.

Sture blåöga...

Titta vilken sötnos Ola hade med sig till jobbet i dag. Sture heter han, Sture blåöga.

måndag 1 februari 2010

Spädbarn dör utan beröring

Snälla ord och handlingar värmer i vinterkylan, ja när som helst på året. Ett leende, en komplimang eller en spontan kram, det spelar ingen roll hur vi uttrycker eller tar emot kärleken, den värmer skönt likväl.

Kärlek är något man aldrig kan få för mycket av, vi behöver den dagligen, den är vår motor för att fungera. Det sägs att spädbarn som inte får någon fysisk beröring till slut dör, och även om vi vuxna klarar oss så tror jag att vi dör inombords om vi aldrig möts av uppmuntrande ord, leenden och fysisk närhet. Det behöver inte handla om kärlek från en partner utan kan lika gärna vara närheten till ett djur, ett barns leende eller en komplimang från en vän. Men vill du ha kärlek så måste du också ge kärlek. Så ut och fyll dina medmänniskor, ja allt levande, med kärlek. Så ska du snart märka att du får det dubbla tillbaka.

Min massage då...

Buu! Det blev ingen middag med vännerna i kväll. Datum och tider hade blandats ihop en stor röra, så nu är jag hemma istället för på restaurang. Hmm, funkar väl det med. Dock måste jag nu hitta ett annat sätt att få mat och massage på :-)


Det här kanske vore något för att ta bort spänningarna efter all min tandpressning. Undrar var den inlevelsefulla massören håller till...

Det känns överallt

Måndag. Måndagen. Månens dag. Tränade i dag på lunchen. Det kändes vill jag lova, överallt. Jag hade lättast vikter av alla och ändå var jag nog tröttast efteråt. Nej, nu var jag taskig mot mig själv. Vi var faktiskt två som hade de lätta vikterna, jag och en äldre man, och han var minst lika svettig som jag efter passet. Så det så! Inte hålla på att förminska dig själv sådär Sara. Så sant! Tack självförtroende för att du ändå finns där någonstans och pushar mig. Jag kämpade, ja jag bet nästan av mig tungan för att jag tog i så hårt. Jag gjorde mitt bästa, och det är det viktigaste. Men okej, nästa måndag kanske jag ska öka belastningen lite, några hekto i alla fall.

I kväll blir det middag med härliga vänner. Kanske vill de massera mina ömma muskler. Det kan de också få, om de frågar snällt 