I dag har varit en trött dag. Trött i knoppen och trött i kroppen. Ur form. Vinglar omkring medan jag försöker återfå balansen. Ett steg i taget. Långsamt och försiktigt. Livet är inte alltid en dans på rosor, och ska väl inte så vara heller.
Livet är lite som ett Vasalopp. Vissa sträckor flyter det på smärtfritt och i jämn takt och andra perioder går det trögt, kroppen är tung och man känner sig allmänt utmattad. Och det är då det gäller att bita ihop, för rätt som det är kommer det en välförtjänt nerförsbacke då man kan pusta ut och ta igen sig. Och kanske kan man då njuta än mer när man vet att man klarat att ta sig uppför de där värsta backarna, de där backarna som syntes omöjliga från början.
Och sedan är man lyckligt lottad om man har fina människor som står och hejar på med peppande ord och påfyllning av energi.
Frid till dig, hur du än mår och vilken väg du än går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar