Jag och min far

I kväll blev det middag med pappsen på fashionabla restaurangen Rosa Drömmar. Om jag är nyfiken så är det bara förnamnet till vad min käre far är. Han hade blivit en lysande skjutjärnsreporter.

Jag och pappa. Va, satt inte ni utomhus i t-shirt och drack kall öl i kväll? Hihi, okej bilden är inte helt dagsfärsk.

Vad är det för fel på dessa människor?

Vad är det som händer egentligen? Har folk blivit knäppare än knäppast? Våldtäkter och mord så fort man slår upp tidningen. Och det blir bara värre och värre känns det som.

Hur kan det gå så snett för en människa att han (eller hon, men de är väldigt få) bara kommer på tanken att våldta någon? När jag i dag läser om ytterligare en överfallsvåldtäkt i Örebro och om mordet på Elin i Göteborg så börjar jag just fundera på detta. Eller snarare på dessa. På förövarna. De som ligger bakom dessa grymma brott. Vad har de gemensamt med varandra? Ja, brotten såklart. Men jag menar, orsaken till att man begår brott finns ju också någonstans. Våldtäkt exempelvis handlar ju främst om makt. Att ha kontrollen över en annan människa. Hur skapas detta enorma maktbegär? Och vad är det som fattas i hjärnan hos dessa personer som går från att vilja ha makt till att faktiskt också ta den på det mest brutala sätt? Empatin måste ju vara så gott som obefintlig. Fast ändå, den misstänkte gärningsmannen i Göteborg, han har två barn. Nog måste han kunna känna glädje och sorg med sina barn. Nog måste det väl göra lite ont i hans fadershjärta när hans barn trillar och slår sig. Eller?

Vad är det för fel på dessa människor? Ser de inte tårarna? Hör de inte bönerna? Kan de inte känna lukten av rädsla? Eller är det rentav av allt detta som sporrar dem till att fortsätta...

Jag har inget svar. Men det är sådant - gärningsmännen - som jag funderar på när jag läser tidningen i dag.

Iväg till närmsta café

I dag är en skrivardag för min del. Hemma var det tänkt. Men eftersom jag här hemma verkar göra allt annat på datorn än att skriva det som bör skrivas så tar jag nu dator under armen och beger mig till närmsta café, ett internetfritt sådant..där de gör mumsiga latte.

Och så, vacker musik till dig. Andas. Dröm. Njut. Lev.

God morgon!

Hoppas du sovit gott och att du får en härlig torsdag, trots tågförseningarna (här i Stockholm). Är det inte snö eller löv, så är det något annat helt enkelt... Men låt inte detta förstöra din dag.

Vacker värld utanför mitt fönster.

Jag tittar på mig själv när jag tränar...

"I dag ska jag köpa gymkort." Jag undrar hur många gånger jag sagt den meningen de senaste dagarna, veckorna, månaderna. Jag kunde ha varit och tränat nu men istället tittar jag på film från tiden då jag tränade hårt, som om bara åsynen av det hela skulle få musklerna att växa.

Kendoträning. Jag i grön tröja och blå byxor i högra ledet

Middag och trevligt sällskap...

I dag har jag pluggat och jobbat. Fast att plugga är väl också att jobba när jag tänker efter. I alla fall kan det vara jobbigt :-) Men trots att det är fullt ös just nu så känner jag mig ändå förvånansvärt pigg. Det kanske är för att jag om en timme ska träffa min kära vän Carlotte. Middag och trevligt sällskap piggar som bekant upp.

Och du, ha nu en fantastiskt skön kväll och unna dig själv något extra gott. Det är du sannerligen värd!

Glada Hudik gör mig glad

Om en kvart får vi återigen möta de härliga människorna i Glada Hudik-teatern. Missa inte!

Här följer en scen ur premiäravsnittet som sändes förra veckan.

Stäng ner internet

Okej Sara. Då stänger vi ner allt som heter Facebook, Twitter och Blogger, ja ta mejlen också när du ändå är igång. Nu gäller det att fokusera. Klara, färdiga, skriv....

Hallå, vad väntar du på? Uttryckte jag mig kanske oklart? Förlåt. Vi tar det igen.
Stäng ner internet, NU!

Mellan oss går det osynliga band...

Igår pratade jag med en människa som jag aldrig pratat med tidigare. Jo, det händer visserligen så gott som dagligen men jag är inte klar med historien än. Mannen ifråga som är tio år äldre än jag visade sig ha bott i Sollentuna där även jag är uppvuxen. Han berättade att han i mellanstadiet gick i Rösjöskolan.
"Jaså, där jobbade min mamma några år när hon var lärare", sa jag.
Mannen blev nyfiken.
"Vad heter hon då?"
"Ingela", svarade jag.
"Min lärare i mellanstadiet hette Ingela" sa mannen.
Vi såg på varandra med stora ögon och skrattade.

Ja, alltså förstår ni. Världen är liten. Mellan alla människor går det osynliga band som förenar oss på ett eller annat sätt.

I det här fallet visade sig ett samtal med en vilt främmande person utmynna i att han hade haft min mamma som lärare i mellanstadiet. Faktum är att min mamma var en av de som inspirerat honom att själv plugga till lärare. Och det blev hon såklart väldigt stolt och glad över att få höra så här 30 år senare.

Jag säger som Eva Dahlgren: Ja, när det händer då svindlar det, för livet blir så väldigt stort då, och jorden krymper till ett litet rum, och människans själ blir lika stor som universum.

Återblickar från Bokmässan...

Bokmässan är nu över, för den här gången. Men minnena finns kvar, inte minst de som är förevigade på bild...

Bokmässan i Göteborg lockar över 100 000 besökare. Lägg därtill några tusen utställare. Det är inget för den otålige med andra ord.

Per Morberg signerar böcker i rasande takt. Bakom står hustrun Inese i lila tröja och ser till att maken sköter sig.

Som sagt, inget för den folkskygge.

Maria och jag gick runt en del på mässan. Här har hon fångat mig djupt försjunken i...ja, vad det nu var. Maria var på mässan för sin bokblogg som du hittar här!

Kokboksaktuelle Paolo Roberto lagade italiensk mat tillsammans med mamma Ellen och pappa Enzo. Paolo är ju även programledare för Robinson, vilket raskt för tankarna till den tidigare Robinson-vinnaren Alexandra Zazzi som passande nog var konferencier på mattorget under mässan (längst till höger i bild).

Jag och Marie-Fe ville också vara med på bild. Att ta ett snyggt foto på oss själva med mobilen gick dock sådär...

Så vi tog hjälp av en vänlig besökare...

Packar gå-skorna inför Bokmässan i Göteborg

Imorgon sätter jag mig på tåget i ottan och tuffar ner till Göteborg och Bokmässan. Jag ska jobba men hoppas ändå hinna med några föredrag och bokpresentationer, bland annat när min före detta chef Henry Bronett berätat om sin nya barnbok - Gnuffarna på Bamseklo.

Det blir fjärde Bokmässan för min del. Och ja, jag har packat de mindre snygga men otroligt bekväma gå-skorna. Inte för looken men för mina fina fötters skull.

Här ett minne från förra årets mässa - Maria, Daniel och jag.

Men än är den här kvällen ung. Nu blir det en kopp té och naturfilm på SVT.

Underbar låt med tänkvärd text

One day. Matisyahu kan konsten att skriva vackra texter.


One day - annan version. Matisyahu feat Akon.

Alicia Douvall - plastikoperationer och självhat

Alicia Douvall har gjort över 100 plastikoperationer. Jag är beroende, säger hon. På den långa listan finns bland annat fyra näsoperationer, sex käkoperationer, fem läppförstoringar, tio ögonoperationer och mängder av botox. Ja, och så brösten såklart som hon opererat  inte en eller två gånger, utan 15 gånger! Nu går Alicia Douvall för första gången ut och förklarar hur allting började, vad som finns bakom den plastiga fasaden.

Till den brittiska tidningen The Sun säger 29-åriga Alicia Douvall, som tidigare hette Sarah Howes, så här. 
"All I ever wanted to do was reinvent* myself as Alicia Douvall because I hated myself so much. I thought I was the ugliest person in the world. "
* Uppfinna.

Hon berättar vidare: "I only wanted a boob job at first. I thought having bigger boobs would make me happy. I was an AA cup and I went up to a C. But it didn't make me happy. So I thought a nose job would do the trick. And each time an op didn't make me happy enough, I'd try the next thing.

Ännu ett tragiskt människoöde som bevisar att lycka sitter på insidan.  Lycka går inifrån och ut, inte utifrån och in.

En självhatande ung Alicia.

 Alicia Douvall som 17-åring.

Alicia Douvall i dag (hon är bara 29 år!!). "I've lost the sensation in my left boob and my armpits as well as my stomach. You could strike a match to the skin and I wouldn't feel it."

Alicia Douvall talar ut i The Sun. Läs intervjun här:
Alicia Douvalls livsöde påminner mig om Lolo Ferraris. Läs mer om Lolo här!

(Bilder från expressen.se och thesun.co.uk).

Folket väljer vilka som ska styra landet...

En del politiker (ja andra människor med för den delen) tycker att vi ska ha omval. Sverigedemokraterna har nämligen kommit in i riksdagen och så kan vi inte ha det. Och jag håller med, det är tragiskt, men vi lever i en demokrati vilket innebär att folket/invånarna väljer vilka som ska styra landet. Nu har närmare 400 000 väljare röstat på Sverigedemokraterna och detta måste vi acceptera. För vilka är vi egentligen att säga att de som röstat på Sverigedemokraterna har röstat fel? Tänk om de skulle säga detsamma. "Tyvärr accepterar inte vi att Moderaterna har fått så många mandat, så därför kräver vi omval". Ett sådant agerande är motsatsen till deomkrati.

Jag menar, låter vi nu Sverigedemokraterna ställa upp i Riksdagsvalet så får vi även räkna med att de kan komma in i riksdagen. Det är ju lite det som är deras mål... Om man dessutom vägrar att ta debatten med dem så når ju de ut med sitt budskap utan att behöva bli ifrågasatta. Och det var just detta som tog dem hela vägen in i riksdagen.

Visdomsord...

Lyssna och ta in...

Skit är inte mindre skitigt för att du kastar det...

Till alla besvikna väljare där ute. Gå inte motståndaren till mötes med samma strategi. Fryser de ut? Erbjud en varm famn. Snackar de strunt? Tysta dem med ett leende. Att håna och kasta skit på människor leder aldrig till något bra...oavsett från vilket håll det kommer.

Plötsligt händer det....

Ta det lugnt i dag men var beredd på allt :-)

Nyheterna jag läser i dag

Nu måste jag komma igång och plugga. Om några timmar ska jag befinna mig på söder för lunch med systra mi. Så det funkar inte det här med att sitta och läsa nyhetssida efter nyhetssida. För det tar aldrig slut. Och därför måste jag nu stänga ner allt som inte rör mitt plugg. Seså, krysset i vänsterhörnet. Klick. Klick. Disciplin. Infinn dig.

Okej innan jag gör det, kan ni få några tips på nyheterna som jag funnit extra intressanta och läsvärda i dag. Håll till godo!

SD-register utlagt på nätet

Kristian Luuk och SVT:s valvaka sågas

Han är hetaste hunden på Facebook

DN:s nutidstest vecka 37

Oscar Linnros: Jag är inte bra på vanliga jobb

Tio år som Håkan Hellström

Video: Jobbintervjuerna som får dig att garva

Ola fixade middagen (på pappret)

Igår blev det middag ur fina Ola Lauritzsons senaste bok. Lax, chevresås, sallad och sparris (som i receptet är sockerärtor). Tack Ola. Det var riktigt kalasgott!

Inga bjäbbande politiker i kväll.....

I kväll orkar jag inte med mer politik. Jag orkar inte lyssna på politikernas bjäbbande och genomskinliga bortförklaringar. I kväll zappar jag bort nyheterna och debattprogrammen och tillåter mig att slappna av. Först Vetenskapens Världs med tema "Hundar" och nu CSI NY om en kampsportare som hittas död i ett cementgolv.

Så får det bli. Varken mer eller mindre. Jo, lite godsaker också att mumsa på. Och det är du också värd - vem du än är, var du än bor och vilket parti du än röstar på.

Vi kan inte frysa ut Sverigedemokraterna

Så var valet 2010 över. Och vilket val det blev. Det började redan för flera veckor sedan. Sverige fullkomligt dränktes i valaffischer, på teve sändes otaliga debatter och i tidningarna skrevs det spaltmetrar om de olika partierna med fokus på partiledarna och språkrören.

Allra flitigaste diskuterades och debatterades Sverigedemokraterna. Alla ville prata om dem men ingen ville prata med dem. Istället för att konfrontera dem försökte man sig på någon form av utfrysning, som vi så här i efterhand kan se misslyckades totalt. Istället gjorde man Sverigedeomkraterna till martyrer som oemotsagda fick sprida sitt budskap.

Att försöka frysa ut Sverigedemokraterna tror jag med andra ord inte alls på. Då kör vi ju med samma metod som de själva gör, den metoden som vi så kraftigt kritiserar. Vi måste ju vara större än så och starkare. Få dem att förstå att Sverige är ett land som står för kärlek och medmänsklighet, inte rädsla och utanförskap. Och detta görs inte genom att som Lars Ohly vägra gå in i samma sminkloge som Jimmie Åkesson eller skrika glåpord på Sverigedemokraternas torgmöten. För hat kan aldrig besegra hat. Hat göder bara hat.

Grattis fina mormor

Igår firade vi fina mormor 85 år. Det blev bubbel, god mat på Edsbacka krog i Sollentuna samt tårta såklart.

Här är vi hela högen samlade. Petrus, jag, min kusin-vitamin Anna, födelsedagsbarnet i egen hög person, Anitas dotter Linn, min morbrors sambo Anita, min morbror, mammsen, bror Martin, Benke-Bus, svägerskan Annika och bästa brorsdottern Alicia.

Här går man...

Räknade ut att jag totalt har gått, stått och cyklat i sisådär åtta timmar i dag. Och det känns ska jag villigt erkänna, i fötterna och i vaderna.

Förmiddagen spenderade jag utomhus i soliga Hagaparken. Under den tre timmar långa guidade rundvandringen lärde jag mig ett och annat om olika bergarter, jordmåner och Gustav III:s planer på att skapa ett eget Italien i miniformat, i just Hagaparken. Jag som tidigare bodde i närheten av parken har spenderat många timmar där såväl gående som springandes och badandes. Trots detta fick jag under dagens promenad se några för mig helt nya smultronställen, och dessutom lärde jag mig mycket nytt om de platser som jag innan bara sett i ögonvrån när jag sprungit förbi.

Jag cyklade hemifrån till Hagaparken. När jag timmarna senare skulle cykla vidare och jobba var det punka på bakdäcket, igen. Jag cyklade dock ändå. Jag hade bråttom. Men hem gick jag, hela vägen. Därför kom jag heller inte innanför dörren förrän alldeles nyss. Fast då hann jag i och för sig med att slinka in på mästerkocken Fredrik Erikssons release av boken Hela årets kokbok (finns i butik från och med den 20 september). Där mumsade jag i mig lite godsaker - perfekt energipåfyllning, innan jag traskade vidare hemåt i septemberkvällen.

 Gröna Hagaparken.

Vi marscherade på som ett gäng skogsmullar.

Bumling från istiden. Målningarna är dock inte riktigt lika gamla.

Zlatan går till verbal attack

(Se inslaget här nedan!)

Den före detta Milan-tränaren Arigo Sacchi försöker vara lite rolig och säger följande om Zlatan Ibrahimovic i en tv-intervju:  
"Om det inte varit för Zlatans stora fötter skulle han inte gjort det första målet".

Det skämtet går inte hem hos Zlatan som ger svar på tal i den direktsända intervjun.
"Sacchi måste lära sig att hålla tyst. Han verkar avundsjuk för han pratar så mycket, han måste prata mindre om mig på tv och i tidningar".  "Gillar han inte hur jag spelar, ska han inte komma och titta på mig."

När Sacchi förklarar att han är ironisk i sin kritik svarar en uppretad Zlatan.
"Han har sagt saker om mig även när jag var i Barcelona." 

Sacchi försöker då blidka den svenske Milan-anfallaren:

"Låt mig förklara.."

 Men avbryts av Zlatan som avslutar sin del av intervjun med orden:

"Du behöver inte förklara något för mig."

 En märkbart förvånad Sacchi tycker nu inte bara att Zlatan har stora fötter utan att han även är ouppfostrad.

"Du behöver lära dig lite hyfs, grabben."

Hur mycket var Christian Larssons liv värt?

Vad får en människa att döda en annan människa? Svartsjuka brukar anges som det vanligaste motivet. Svart-sjuka. Man blir så svart i sinnet att man blir sjuk.

Jag läser i Expressen om försvunne Christian Larsson. Polisen misstänker nu att 26-årige Christian blivit mördad av tre jämnåriga män. Tre unga män som på bild ser ut som vilka unga män som helst.

Tänk om det är som polisen erfar, tänk om de verkligen har tagit livet av Christian Larsson. Då är det inte svartsjuka som ligger bakom mordet, utan pengar. Jag undrar hur mycket Christian Larssons liv var värt?

Årets sista bär?

Min frukost?

Hihi, nej inte bara det här lilla bäret till frukost. Det skulle min mage aldrig gå med på. Frukost är mitt favoritmål. Ingen kan äta frukost som jag :-) Men jag var bara tvungen att visa upp detta fina söta smultron som kommer direkt från en kruka på min balkong. Jag tror att det kan vara årets sista egenodlade bär för min del.

Titta vilka fina presenter...

I dag firade jobbet 20-årsjubileum. Detta innebar mer eller mindre högtidliga tal, godsaker på tallrik och i glas, charmiga kollegor samt present, eller rättare sagt presenter. Titta så mycket fint vi fick. Jag tackar och bockar och niger.

Bricka med glasskålar från Saga Form, kokbok samt varsin unik litografi av konstnären Lennart Jirlow.

Störst av allt är kärleken...

Kvinnan i mitt liv: Till Maria
- En fin kortdokumentär om kärlek.

Se filmen här!

Ett slag och livet blir aldrig detsamma mer...

Livet är skört. Det liknar inte på något sätt filmens värld. På bioduken och på teve möter vi dagligen människor som får ta emot slag och sparkar men som ändå reser sig upp, fightas tillbaka och sedan lyckas sätta sig själva i säkerhet där de binder en avriven skjortärm kring ett blodigt sår. Så är det, i filmens värld.

Men vi lever i verkligheten. Och i verkligheten finna inga omtagningar. Här räcker det med ett slag för att en människa ska falla till marken, och aldrig ta sig upp igen. Ett enda slag och livet blir aldrig detsamma mer.

Verkligheten är inte som på film. Människan är sårbar. Livet är skört.


Läs mer om Niklas Håkansson här!

Kan någon bära mig till sängen?

I kväll har jag korrekturläst två tidningar. Nu går ögonen i kors. Men med lite tur hittar jag ändå till sängen. För det är dags nu. Åh, kan inte någon bära mig till sovrummet och borsta mina tänder på vägen dit. Som när man var liten. Ingen frivillig? Nåja, jag får väl krypa till badrummet på egen hand då, vispa runt några varv med tandborsten och sedan äntligen ramla ner i sängen och krypa in under täcket. Seså. Gör slag i saken nu Sara. Marsch iväg. Vänster, höger, vänster.

Sov gott!

En kväll med Bruce Willis

Nu är det nedräkning. Fem minuter. Sedan byter jag hård köksstol mot mjuk soffa och dator mot teve. Kanal 9 visar Die Hard - hämningslöst med tuffingen Bruce Willis. Eller är han tuff? Jag vet inte. Men han verkar tro själv det i alla fall. Fyra minuter. Måste hinna plocka fram lite filmsnask också. Morötter med dipp. Och jag tror minsann att jag har en chokladkaka i skafferiet. Mums!

Njut av kvällen ikväll, för den kommer aldrig igen.


Hi. My name is Bruce. Bild från filmen Die Hard.

Skrivklar...

In i bubblan några timmar.

Bruce sätter igång kropp och själ...

Seså Sara. Nu viker vi ihop alla tidningar och stänger ner alla sajter. Det är dags att fokusera på skrivandet. En kopp té med honung måste jag göra först. Fråga mig inte hur många liter té jag druckit den senaste veckan. För det vet jag inte. Men många är det. Det sägs att det ska hjälpa mot hosta. Än så länge märker jag ingen skillnad, men jag är inte den som ger mig i första taget.

Medan vattnet kokar ska jag sätta på en av mina favoritlåtar och ta några danssteg i köket så jag får igång kropp och själ. För sedan väntar x antal timmar framför datorn stirrandes in i en skärm. Och då gäller det att vara laddad.


Nu kör vi!

Hej då lilla 50-öring. Hej pantbrukar.

Har du en spargris fylld med 50-öringar? Då är det dags att tömma den nu. För om två veckor försvinner 5o-öringen som betalningssätt. Men panten då, kanske du tänker nu. Nej, den tas inte bort. Den höjs istället. Snart får du en krona för varje burk som du återvinner. Så ut och samla burkar vettja.

Och har du en smärre förmögenhet i 50-öringar som du inte hinner spendera inom två veckor, så ta det bara lugnt. Du kan nämligen växla in mynten på banken fram till 31 mars nästa år.


Var rädd om mig - jag är en dyrgrip. Bild från www.azote.se.

En given succé

Jag älskar brittiska The Office. Och jag älskar bloopers. Så när jag hittade nedanstående klipp visste jag att det skulle vara en succé.

De sökte, de fann, de kom hit

Det är spännande att se vad en del människor har sökt på för att hitta hit. Här är de senaste sökträffarna och länkar till vad jag skrivit i "ämnet".

• Verklighetsbaserad film mamma blir stenad till döds.
• Filippa Knutsson
  
• Eminems nya låt 2010.
• Dålig syn yrsel.
• Värmeutslag.
• Intervju med Göran Persson.
• Yeadio härlurar.
• Sant Pol del Mar.
• Soraya stenad.
• Höja sexlusten.
• Fotbollsspelare Cristiano Ronaldo.
  
• Agneta Sjödin bröst.
  
• Uppmuntrande ord till en sjukling.
  

Ja, som ni ser en väldigt...intressant blandning :-)

Jag måsye vara världens snabbaste

"Slit dig från datorn för vi ska åka snart", beordrade jag mannen för en stund sedan. Nu står han där några meter ifrån mig och stryker sin skjorta så fint. Själv sitter jag i soffan och skriver. Jag måste vara världens snabbaste på att göra mig i ordning, i alla fall tillhör jag topp tio. På mindre än tio minuter är jag klar (exklusive dusch). På med kläder, läppglans och lite lukta gott. Och där står han och stryker och stryker.

I kväll blir det middag hos fina vännerna Maria och Cristian i Sollentuna. Mysigt och säkerligen gott, Maria avslöjade att hon hade bakat igår.

Den här texten som började så bra...

Sitter i sängen med datorn i knät. Från köket letar sig doften av stekt bacon in hit. Jag vet, frukost klockan halv tolv! Men är det helg så är det. Man måste ta vara på dessa dagar, dessa få dagar då man inte har några planer. Dessa dagar som blir lite som det blir. Dessa dagar då man äter frukost klockan halv tolv en gråmulen lördagsförmiddag.

Nu har jag förflyttat mig till kökssoffan. Och där kom en sådan där hemsk hostattack som får det att brinna i bröstet. Och allt jag vill ha nu är en kopp kaffe med mjölk. Men samtidigt har jag läst att man ska undvika mjölk när man har hosta, eftersom det är slembildande. Ojoj, den här texten som började så bra. Dumma dumma hosta.


Så här kan också sitta och skriva. Och där står kaffet. Vill ha, men ändå inte.

Min bröstkorg är insmord med smör...

I min kamp mot det onda så testar jag det mesta.



Whiskey. Trots att det är bland det äckligaste jag vet.
Té med honung. Ja, eller jag kör honung med té.
Smör. I mitt frenetiska googlande efter husmorstips hittade jag detta på en Vi föräldrar-sajt. "Smör in barnets bröstkorg med smör. Det hjälper mot hosta." Som sagt, jag testar allt.
Hostmedicin. En under dagen och en stark variant innan man går och lägger sig.

Någon som sitter på fler tips mot hosta?

I dag ska min kropp kureras

Jag lyckades till slut somna igår, eller jag däckade snarare av ren utmattning vid halv tre-snåret, kanske hade whiskeyn en sövande inverkan också ;-) När klockan slog åtta hängde jag på låset till husläkarmottagningen här i närheten. Där satt jag och halvsov innan det äntligen blev min tur att få vara ynklig hos doktorn. En kvart senare hade jag fått recept på hostmedicin och slemlösande och när jag ändå hade en läkare inom en meters avstånd passade jag även på att visa honom mitt eksem på handen. Det blev ett recept där också.

Frukost intogs på ett närliggande café eftersom jag ville vara först in även på Apoteket. Jag gillar när Läkarmottagning och Apotek ligger nära varandra. Det är genomtänkt. Nu är jag hemma igen. I dag ska min kropp kureras. Faktum är att jag ska krypa ner i sängen nu och drömma om en hostfri värld.

Ta hand om dig, och glöm för allt i världen inte insidan.

Jag behöver hjälp nu...

Ja, så att... Jag fortsätter väl där jag var sist, med den här sabla förbaskade nedrans hostan. Hallå, jag har nyss svept ett glas whiskey, så jag får vara frispråkigare än så. Vi tar det från början...

Ja, så att... Jag fortsätter väl där jag var sist, med den här jävla helvetiska hostan (ni ser vad jag kan ändå). Jag kröp ner i sängen för fyra timmar sedan, för att sova mig frisk. Och här sitter jag nu klarvaken, ja så klarvaken man nu kan vara efter att ha renat strupen med (äcklig) whiskey.

Ett tag trodde jag faktiskt att jag skulle hosta upp både magsäck och tarmar och allt annat smått och gott som huserar i min mage. Helst av allt ville jag stoppa ner händerna i halsen och riva runt där, för tusen vad de kliade. Eller det kliar fortfarande, men då för en timme sedan var det fruktansvärt.

Jag blev tio år igen och ringde mamma. Hon låg och sov, men en god mor fortsätter inte att sova när hennes enda dotter är sjuk och ynklig... Däremot hade hon inget konkret husmorstips att komma med, mer än té med honung i, och detta mina vänner har jag testat.
"Du får gå till husläkaren det första du gör imorgon", sa min mamma och kvävde en gäspning.
"Men de öppnar ju inte förrän om sju timmar, jag behöver hjälp nu", hostade jag fram och fortsatte med gråten i halsen. "Ska jag sitta vaken fram till dess?"
Min kära mor förstod att hon måste vara förstående men ärlig. "Det är jättejobbigt att ha hosta, men du kan inte göra något annat än att vänta."

Ja, och här sitter jag nu, och väntar. Och väntar....

Säg inte att jag energikickat dem...

Jag har hosta. Har jag kanske nämnt det? Jo, jag vet att jag har skrivit det här tidigare, både en och två och tusen gånger. Men det är för att den är så sabla envis, den här hostan jag har. Den vill liksom inte försvinna. Den attackerar, irriterar och retirerar. Ja, fast särskilt långt bort sticker den inte. För när man som bäst trodde att man var av med den, ja då har den egentligen bara legat och tagit en powernap, för att i nästa sekund attackera med full kraft igen.

Nyss fick jag tipset att undvika mjölkprodukter. Gaaah. Jag som drack både en latte och ett stort glas mjölk tidigare i dag. Säg inte att jag har energikickat de där förbaskade bassiluskerna nu med mitt mjölkdrickande. No more milk for me!

Mjölk gillar de alltså. Jag undrar vad de inte gillar. Någon som vet hur man snabbt och bra blir av med lömsk hosta?

Hej du lilla parvel

En söt och glad nyhet.
Välkommen till världen pandis.

Zlatans timlön två månaders arbete

Läser i Svenska Dagbladet i dag att Zlatan har fått lönesänkning. Från 120 miljoner i Barcelona kronor per år till drygt 83 miljoner i Milan. Men pengar är inte allt och Zlatan ser lyckligare ut än någonsin. Dessutom se det så här Zlatan.

Du tjänar sju miljoner i månaden.
Har en veckolön på 1,750 000 kronor.
Dagslönen landar på 350 000 kronor (baserat på femdagarsvecka).
I timmen blir detta 43 740 kronor (om du spelar åtta timmar om dagen).

Med andra ord Zlatan. Du har fortfarande en timlön som motsvarar två månaders jobb för en sjuksköterska.


Det går fortfarande bra Zlatan! Bild från www.vesign.se.

Dags att plocka fram den magiska medicinen

Här sitter jag och hostar. Jag vill inte för det svider i halsen varje gång, men har ni någonsin försökt att hålla emot en hostning så vet ni också att det inte går. Den ska liksom upp och ut genom munnen, och det finns inget man kan göra för att hindra den. Jo, för att mildra hostan finns det flera beprövade husmorstips. Té med honung i till exempel. Japp, det har jag druckit. Men det verkar inte bita på den här sabla hostan som nu bott i min hals i snart en månad. Och detta utan att ens vara inbjuden. Vad är det för stil? Hade jag varit en hyresvärd med någon sorts auktoritet så hade den här hyresgästen åkt ut innan han eller hon (hosta är nog könlös när jag tänker efter...) hunnit säga så mycket som "host".

Nej, nu är det dags att ta i med hårdhandskarna. Jag har varit för snäll med mitt ljumna té och min lena honung. Jag måste sätta in hårdare motstånd helt enkelt. Det är dags gräva i medicinskåpet och plocka fram de magiska tabletterna från Barcelona (ordinerade av doktorn där, jag lovar).

Här går det undan...

Nu har jag läst och skrivit så att ögonen svider. Att jag sedan sitter med datorn vid ett bord som är på tok för högt och i en ställning som skulle få världens ergonomer att slita sitt hår, det gör givetvis inte saken bättre.

Så därför gör jag nu rätt i att stänga ner den här apparaten och ge mig ut på stan, andra vändan i dag. Här går det undan. Om en halvtimme ska jag träffa min forna vapendragare Maria. Vi ska dricka kaffe och uppdatera varandra om det senaste i våra liv, och det är en hel del vet jag redan så här på förhand. Från fika bär det sedan av till middag med flixen, vilket är detsamma som middag med fyra nära och kära vänner.

Hoppas just du får en fortsatt härlig dag. Och att kvällen blir så mysig som bara du förtjänar.

Passa på att lapa sol...

Åh, har ni hunnit vara ute något i dag? Det är fantastiskt vackert, och varmt inte minst. Den här veckan har meteorologerna lovat fint väder. Så passa på att lapa sol nu när den behagar att stråla så skönt.

Själv ska jag snart hoppa upp på min ädle springare och trampa ut på stan för ett uppdrag av det hemliga slaget. Vi ses och hörs!

Vad är det för trams...?

Så läser jag den här artikeln i Expressen och inser att politikerna inte har läst mitt föregående inlägg.

Smutskasta varandra på Facebook, vad det är för trams. Har ni inget jobb att sköta eller ingår mobbning i era arbetsuppgifter?

Sluta snacka skit politiker...

Alltså politiker. Sluta munhuggas och fokusera istället på era egna prestationer. Var lite mer som en idrottare: Läs på ordentligt så ni kan ert ämne (idrottarens tid på gymmet). Se till att bli bäst på ert område och gå sedan ut och visa världen vad ni kan och vill.

Det här gnabbet med motståndarna, det blir bara fånigt. Är man mest påläst (bäst tränad), fokuserad och inställd på att visa världen vad man kan, ja då behöver man inte snacka skit om sina medtävlare. För skitsnack om andra handlar ju i grund och botten bara om osäkerhet, och osäkra politiker det är inga jag vill se leda Sverige.

God och fet...

Den här helgen har gått i pigghetens tecken. Igår shopping på stan. I dag skurat kök och badrum och sedan en välförtjänt fika på stan med Jessica. Hihi, och det var det bästa. Jag beställde vad jag trodde var en smoothie (skulle vara sådär nyttig). Jag fick dock något helt annat. Jordgubbssås, mjölk och grädde, ja halva glaset var typ grädde. Vi skrattade gott jag och Jessica, och god var även min drink. God och fet. Tur att jag inte är den som räknar kalorier. Och förresten måste man ju bygga upp ett litet reservlager nu när vintern närmar sig :-)


Dagens drink.

Pigg jag gav mig ut på shopping

Efter en dag på stan är jag nu hemma igen. Ett duschdraperi, en tvättkorg, två dvd-boxar (Mad Men och Prison Break) och en kasse mat rikare. Jag sov närmare tio timmar i natt och det gjorde mig inte bara pigg på att shoppa. Jag har även rensat garderoben och rotat fram symaskinen för en stunds pyssel.


En latte i kroppen är bra när man är ute och shoppar.


Petrus hade kick-off igår. Men han piggnade till efter två nya dvd-boxar.


Inne i buskarna hade några sitt hus.


Dagens budskap: Älska livet. (Det finstilta till höger i bild.)


Det nyinköpta duschdraperiet blir några centimeter kortare. Och den förbaskade tråden åkte ur nålöglan ungefär en miljon gånger, därav min något mördande blick.

Jag darrade som ett asplöv

Jag åt fil till lunch. Fil! Till lunch! Hur tänkte jag då? Tänkte jag alls? Jag klarar mig inte på en tallrik filmjölk, detta vet jag ju mycket väl. Höll knappt på komma hem från jobbet i dag eftersom jag darrade som ett asplöv, och när man darrar som ett asplöv är det svårt att cykla. Eller har ni någonsin sett ett asplöv trampa förbi? Nej, jag tänkte väl det.

Nu har jag kastat i mig middagen och magen värker inte längre utav hunger, utan för att jag svalde allt på tallriken i en tugga. Nu ska jag fortsätta föda mig själv med nötter och choklad. Ha en fantastisk kväll, var du än är och vad du än gör.

Politiker, övertyga mig!

Snart är det dags för val. Jag har så gott som bestämt mig för vilket parti som ska få min röst. Men med detta inte sagt att jag är opåverkbar. Häromdagen blev jag anfallen av en ung man på stan som tryckte en folder i min hand och ivrigt propagerade för det parti han företrädde.

Eftersom jag är i full fart med att starta eget företag så tog jag upp detta. Mannen blev eld och lågor, sade sig själv vara entreprenör och talade om allt hans parti gjorde för småföretagare. Ja, nu vet jag ju inte om han talade sanning eller om han sa samma sak åt alla som fångades i hans nät: ”Sjuksköterska, det är jag med”. ”Polis, ja men då ska du rösta på X för jag är själv polis.” ”Kung säger du. Min farfarsfarfar var kung han med. Nu får du ju visserligen inte rösta, men du kan ju alltid sälja din röst.”

Hmm. Som sagt jag är nästan säker, men ändå lite osäker inför valet. Två veckor har ni på er att övertyga mig, ni politiker därute. Några tips: Personangrepp går bort. Ja, skitsnack överlag är jag allergisk mot. Falska leenden säljer inte. Tomma ord ekar illa. Smöra får man göra men inga tjocka lager tack, det blir så kletigt och smetigt då. Håll er till sanningen redan från början. För den kommer ändå ikapp er förr eller senare.

Jim Carrey goes Horatio Caine

Sitter och tittar på CSI (med datorn i knät). Men jag tror inte jag orkar kolla klart hela programmet. Det är liksom inte trovärdigt när Horatio Caine dyker upp i närbild med sina solglasögon, sin hesa röst och alla dessa krystade repliker.

Jim Carrey fångar honom suveränt i nedanstående klipp hos David Letterman.

Jag röstar inte på partiet med störst dynghög

Alltså det här med personangrepp, det funkar inte. Inte ens politiker emellan. Så snälla, lägg av med att kasta skit på varandra. Det är inte så man tar hem segern, inte med äran i behåll i alla fall.

Överhuvudtaget detta fokus på att hitta fel hos motståndarna istället för att fokusera på det som man själv gör bra. Jag vill veta att det parti jag röstar på har något att komma med, och då syftar jag inte på en stor hög med dynga som de kastar hejvilt omkring sig. För vet man att man är bäst så visar man det och då behöver man inte motbevisa motståndaren.

Jag svor och slet mitt hår...

Nyss så hängde sig min dator igen. Timglaset snurrade och snurrade. Jag svor och slet mitt hår. Min dator har helt enkelt fått nog. Den har sagt upp sig. Jag har dock meddelat att den som alla andra har en viss uppsägningstid. Så nu får den banne mig anstränga sig och hänga med tills jag har hittat en ersättare. Och under tiden vill jag inte ha något bråk, det har jag varit väldigt klar med. Så därför blev jag extra upprörd när datorn valde att spela svår i dag. Inga timglas har vi ju sagt. Nu kör vi!

Sverigedemokraternas "nya" reklamfilm

De kan åtminstone konsten att synas de där Sverigedemokraterna. De vet hur man skapar uppmärksamhet. Under den senaste veckan har de lagat som toppnyhet på Dagens Media, två gånger. Deras reklamfilm har debatterats och diskuterats såväl offentligt som hemma runt köksborden, och TV4 valde att inte sända den.

Nu är Sverigedemokraterna tillbaka men en ny reklamfilm, en censurerad sådan. Lyckas de få in den i teve så har de i bemärkelsen "att synas" lyckats. Om det sedan gett dem fler eller färre röster det vet vi efter den 19 september. För är verkligen all publicitet bra publicitet?