F som i Fantasi

"Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskap är begränsad till allt vi vet och kan förstå, medan fantasi omger hela världen, och allt som någonsin kommer att vetas eller förstås."
- Albert Einstein

Pappa, vem har skjutit Palme?

Idag för 25 år sedan var jag i jämtländska fjällen med min familj. Jag var fem år, nästan sex, och väldigt frågvis. I dag för 25 år sedan vaknade jag och såg på nyheterna att en man vid namn Olof Palme hade skjutis. Han var död. Mördad. Så sa de: Att  Olof Palme, Sveriges statsminister, mördats av en okänd gärningsman.

Samma morgon skulle vi åka hem, en bilresa som tar mellan sex och åtta timmar (beroende på antalet kiss-och fikapauser). Vi hade dessutom en folkvagnsbuss som inte direkt låg i vänsterfilen på motorvägen, så hemresan tog sin tid - närmare bestämt nio timmar. I lika många timmar satt en nyfiken liten flicka i baksätet och upprepade frågorna: Pappa, vem har skjutit Palme? Varför blev han mördad? Var är mördaren nu? Kommer de att fånga mördaren? Pappa! PAPPA!

Och pappa han svarade: Det vet man inte. Det kan jag inte svara på. Hur ska jag kunna veta det. Ingen aning.

Nu var min pappa inte ensam om att inte veta. I dag 25 år senare vet man fortfarande inte vem som sköt Olof Palme och varför? Frågorna är desamma, som då den där februarimorgonen i baksätet på en blå folkvagnsbuss. 

Ett permanent boende i ryamattan

Vi har en grön ryamatta som Duffy alltid går till om har fått ett ben, ett salt grisöra eller något annat fynd som hon dammsugit upp från köksgolvet. Fast hon går i och för sig dit även om hon inte har fått ett ben, ett salt grisöra eller gjort något fynd på köksgolvet. För ryamattan är inget tillfälligt boende för godsaker, utan ett permanent sådant. Titt som tätt går Duffy dit och vi hör och ser henne mumsa på något för oss osynligt och okänt. Hon har liksom sitt skafferi där, sin skattkista där hon samlar små munsbitar från alla ben, grisöron och andra köksgolvfynd som hon hittar.

Jag är uppvuxen med hundar och min mamma dammsög jämt, kändes det som då i alla fall. Som barn var detta mycket irriterande och svårbegripligt, men nu förstår jag henne. För det finns inget som förökar sig så snabbt som hundhår och inget som gömmer sig så bra i ryamattor som hundgodis.

Jag gör som jag har lust med...

I kväll struntade jag i Solsidan. Jag hade ingen lust att titta och just av den enkla anledningen valde jag att inte se kvällens avsnitt. Visserligen missade jag första halvan för att jag satt i bilen på väg hem från middag hos pappa och Birgitta, men jag hade inte kollat ändå. Varför? Jo, för att jag helt enkelt inte tycker att den här säsongen är rolig. Den första säsongen var kul men nu skrattar inte mer än någon gång här och där. Eller jag skrattar inte ens, jag drar på smilbanden.

Trots det har jag hittills plikttroget knäppt på teven varje söndag kväll klockan åtta, för man vill ju vara en i gänget. Solsidan är ju ett hett diskussionsämne och har man inte sett senaste avsnittet så kan man lätt hamna utanför. Det gäller att kunna sin Ove och sin Mickan.

Men i kväll struntade jag alltså blankt i gemenskapen. För från och med nu tänker jag inte se ett visst teveprogram bara för att alla andra har sett det eller läsa en viss bok bara för att alla andra har läst den. Från och med nu gör jag som jag har lust med. Och har jag inte lust att se Solsidan eller läsa Stieg Larssons Milleniumböcker, ja då ger jag blanka sjutton i det. Livet är för kort för att slösas på saker eller för den delen människor som inte är värda ens dyrbara tid.

Så strunta i vad "alla andra" gör och gå istället din egen väg, den väg som du valt själv.

Man får inte vara en feg liten lort...

När man tycker att något är fel, då ska man banne mig göra något åt det. Annars är risken stor att man sitter som jag gör nu och ångrar sig. Jag gick förbi kvarterskrogen på vägen hem nyss efter att ha fikat med min vän Matilda. Utanför krogen sitter en liten hund och fryser så hela kroppen skakar. Åh, mitt hjärta. Jag ville öppna dörren och vråla "Vem är ägare till hunden som sitter här ute i minusgrader och skakar av köld". Men jag gjorde det inte. Och det är det jag sitter och ångrar nu. Fega Sara.

Petrus ska dock åka in till stan om en liten stund och går då förbi kvarterskrogen. Jag har bett honom kolla om hunden sitter kvar och i så fall vara modigare än jag och få tag i hundens husse eller matte som säkerligen sitter där inne i värmen. Om ingen vill kännas vid hunden har jag sagt att han ska ta med den hem. Banne mig!

.............
If you see something that your heart tells you is wrong. Do something! Or else you may regret it for the rest of your life.

Original eller kopia...

Imorse när jag vaknade låg jag av någon anledning och tänkte på covers. Dessa befintliga låtar som andra artister tolkat finns det många av, och flertalet gånger vet vi inte ens att det är en cover vi hör.
Här är några... Kände du till originallåten?

Original: Lake of Fire med Meat Puppets.


Cover: Lake of Fire med Nirvana.


Original: The first cut is the deepest med Cat Stevens.


Cover: The first cut is the deepest med Rod Stewart.


Original: Knockin' on heavens door med Bob Dylan.


Cover: Knockin' on heavens door med Guns N Roses.


Original: Living on a prayer med Bon Jovi.


Cover: Living on a prayer med Looptroop.


Original: Wild World med Cat Stevens.


Cover: Wild World med Mr Big.


Famous covers! But did you know the original song?

Zzzzzchlager...

Det är inget kul att se på Melodifestivalen själv. Jag vill diskutera låtarna, kläderna och danserna. Men P är inte hemma och Duffy gillar inte schlager. Hon har smitit in i sovrummet. Kanske kan jag locka hit henne med att öppna och stänga kylskåpet några gånger, det brukar i alla fall fungera...

ZZZzzzzzzzchlager.

I skogen med vår naturbegåvning...

Vilken fantastiskt vacker dag. Några plusgrader, snö och sol. Vi for ut till skogen där det även finns en hundrastgård med agilitybana. Förra och tillika första gången vi åkte dit så var det hundar där men i dag, trots det underbara vädret, var rastgården tom. Gissa om Duffy blev lycklig när vi knäppte loss kopplet och lät hennes springa lös. Hon blev två meter lång där hon sträckte ut sig och for omkring som en vilde. Så vitt vi vet var det första gången för henne på en agilitybana och vi blev imponerade. Hon hoppade över hinder, gick slalom och balansgång.

Dagens outfit. Röd lätt smutsig dunjacka med fickorna fyllda med godis och bajspåsar. Några storlekar för stora jeans så man får plats med ett par långkalsonger eller två. Stabila gå-skor, mysse på och vantar som sett bättre dagar.

Ser ni - vilken naturbegåvning :-)

Fridfullt i skogen.

Duffy älskar att rulla sig i snön, ofta och mycket.

Fågelholk mitt i skogen, det är omtänksamhet det.

Åh, själen får ro här under träden. Man kanske skulle flytta hit?

Ja men se där. Bara att flytta in...

Underbar...

Jag älskar den här låten.
/ I love this song.

Skogen, manus och schlager

I dag skogspromenad med vovven och sedan manusläsning. I kväll eventuellt middagsgäster och schlager.

Läsa manus tralalala. Läsa manus tralalala.

Jag kan mina osminkade kändisar

Jag prenumererar inte på någon skvallertidning, inte på någon tidning överhuvudtaget faktiskt. Men jag jobbar ju däremot som journalist. Ja, jag får helt enkelt "skylla" på mitt yrke att jag fick 23 rätt av 23 möjliga i testet "Känner du igen stjärnorna utan smink". 

Du hittar testet här. Var det enkelt tycker du?

Test: Do you recognise these famous people without makeup. I had 23 of 23. Hmm, is that good?

Mammamys och hundmys

Fredagar är brumma ut till mammsen-dagar. Hon är ledig så då kan jag ju lika gärna passa på att sitta där och skriva och samtidigt få sällskap. Dessutom får Duffy chansen att mysa med Gusten. De är så gulliga ihop - ligger bredvid varandra i sängen och pussa emellanåt. Hundmys!

Bästa polarna på väg ut i snön.

E som i eldstad

Den här vackra kakelugnen, eller eldstaden som jag kallar den, finns hemma hos min gode vän Ola. När det sprakar varmt från den så får det gärna vara minusgrader utomhus.

Vårkänslor i lägenheten

Snittblommor köper jag alltför sällan. Men häromdagen köpte jag dessa vackra gula tulpaner.

Pärlhyacinten har börjat blomma.

Jag skrev en låt...

Skrev nyss klart en artikel. Skrev några rader i boken. Började nynna på en melodi, och vips så hade jag skrivit ner passande text. Hihi, och nu har jag suttit framför datorkameran och sjungit in den. Ja, för att komma ihåg melodin alltså, absolut inte för att leka rockstjärna :-)

Det var alltför länge sedan jag skrev dikter och komponerade ihop egna låtar. En period gjorde jag det nästan dagligen, så jag har högar med block fyllda med texter. I dag lägger jag ytterligare en till samlingen. Vet inte om den funkar att läsa den så här rätt upp och ner utan musiken som jag skrivit till. Nåja, eftersom jag har värdighet nog att inte lägga upp min musikvideo, så får det bli textvarianten ändå...

Jag sitter här

Här ensam utan dig

Jag undrar var du är

Och om du saknar mig

Det har gått några dagar

Men det känns som flera år

Sorgen den har inga lagar

Den är bara tung och svår

Refräng:
Utan dig är jag inte hel

Utan dig är jag svag

Utan dig känns allt så fel

Utan dig är jag inte jag

Jag kan inte se dig

Men jag tror att du är här

För jag kan känna dig

Den värme som du är

Du vackra

du, underbara du

åh du fantastiska

vad jag behöver dig nu

Allt det där som var så bra

Som jag borde ha sagt men aldrig sa

Vad väntade jag på –

nu är allt försent ändå

Refräng:

Utan dig är jag inte hel

Utan dig är jag svag

Utan dig känns allt så fel

Utan dig är jag inte jag

Dubbla tummar upp...

Tjihoo! I dag är det dubbla tummar upp. I dag får jag nämligen tvåbent besök här hemma, två gånger till råga på allt. Först kommer min vän Erik hit och äter lunch och några timmar senare dyker vännen och tillika min före detta kollega Maria upp på fika.

Om ni undrar varför jag sitter med armarna i en så konstig ställning så är det för att de perfekt skymmer smutsdisken som står bakom mig. Jaså, ni vill se disken? Okej håll till godo..

Jag är visserligen inte lika glad, men ni fick som ni ville...

Double happiness today. My friend Erik is coming for lunch and later my friend and ex-collegue Maria is coming here for coffee. Picture 1: Without dirty dish. Picture 2. With dirty dish.

Tommy Lindströms hår lockar (alt hårlockar)

När Efterlyst visas på teve, som exempelvis just nu, då ser jag att det googlas flitigt på "Tommy Lindström + frisyr" alternativt "Tommy Lindström + hår". Och hur kan jag då se detta? Jo, därför att många av de som googlar detta hamnar här. Hihi, testa själv.

Men ni som nu surfar runt på internet i hopp om att finna kommentarer kring just detta, tyvärr har jag ingen åsikt om den före detta polischefens frisyr. Jag är mer intresserad av det han säger.

Fast med den här rubriken lär väl ännu fler hårfetischister komma inflygande :-)

Bedårande...

Titta vilket litet underverk - min brorson Theo i sin pappas famn. Mys!

Promenadbloggen...

Det här börjar nästa forma sig till en promenadblogg. Men så är det att ha hund. Ut fyra till fem gånger om dagen och det är då jag tar fram kameran. Nåja, det är ju så vackert ute i dag. Så ni som sitter inne kan få njuta lite...

Rosor på kinden och solsken i blick.

Morgonrundan

Jag och Duffy njöt av den vackra (men väldigt kalla) morgonen. / Beautiful morning in Stockholm.

Vackert låg det där i snön

Titta vilket vackert kort jag hittade när jag var ute och promenerade med Duffy. På baksidan står det att motivet heter "En kall vinterdag" och konstnären är Olle Holmgren. Och det mest fantastiska av allt - Olle är munkonstnär. Otroligt!

Som den sakletare jag är tog jag givetvis upp kortet ur snön och tog med det hem. Jag ska skicka det till någon jag tycker mycket om. Håll utkik i brevlådan :-)

A beautiful postcard that I found outside walking with my dog in the snow. Made by a mouth painter.

Nu var det jag som hade tråkigt

Övade precis ensamhetstärning med Duffy. Den här gången var det jag som tyckte att det var tråkigt. Duffy fick ett ben innan jag gick ut så hon hade att underhålla sig med. Själv stod jag utanför dörren och gjorde ingenting, jag bara stod där och glodde på just ingenting. Tråkigt!

Nästa gång ska jag ta med mig en chokladbit att tugga på och en tidning att bläddra i. Nej, faktum är att NU är nästa gång. NU ska jag gå ner och hämta posten. Kanske till tonerna av Duffys skällande. Men förhoppningsvis inte.

Trio i ondska

Läser om Khadaffi och hans förehavanden i dagens Expressen. När jag en stund senare går in på Aftonbladets hemsida då heter samme man Gaddafi. För det är väl samma man, eller har jag fått allt om bakfoten? Är det dubbel uppsättning ondska? Tvillingar till råga på allt. Ve och fasa. Två och inte en "dåre"(för att citera Expressens löpsedel i dag) Ooh no, Svenska Språkrådet menar att det finns ytterligare en man. En viss Qadhdhafi. Gaaah, ge folket styrka!


Okärt barn har många namn!

/Khadaffi, Gaddafi or Qadhdhafi? The swedish newspapers are confused.

I rörelse...

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

- Karin Boye (1900-1941)

Två vackra...

Nytillskott i familjen...

En vårlilja som börjar slå ut.

Pärlhyacint är väl vårtecken om något. Så här inne är det alltså vår :-)

Vi förväntas agera på samma sätt...

Vi är miljarder människor här på jorden. Och vi är alla unika. Ingen ser ut precis som du gör. Ingen är precis som du är. Men trots vissheten om att vi är så olika varandra så förväntas vi agera och prestera på samma sätt. Vi förväntas passa i en mall som inte är skräddarsydd just för vårt unika jag.

Vi svenskar är kanske extra "duktiga" på att stoppa in folk i färdiga mallar. Här har vi till och med en oskriven lag "jantelagen" som straffar den som går utanför ramarna. Det lär vi oss redan i ung ålder, vilket kan göra att vi tappar bort oss själva och inte når vår fulla potential.

Ena stunden...

Det är inte alltid långt mellan allvar och bus...

Sorg är sorg oavsett hur många ben du har...

Sorgligt och tänkvärt. (Och den som påstår att djur inte har känslor bör tänka om...).



And there are people saying that animals don´t have feelings...

Möta ord med vapen...

Vad är det som händer? I Libyen skjuter regimen ihjäl människor som ifrågasätter, människor som vill ha demokrati. Det är inte klokt. Möta ord med vapen. Och Muammar al-Gaddafi, mannen som tillsatte sig själv som Libyens ledare, gömmer sig bakom sina murar och soldater. "Döda dem som inte håller med mig", befaller han. Själv behöver han dock inte sätta fingret på någon avtryckare.

Anmäl dig till Earth Hour

Lördagen den 26 mars klockan 20:30 är det dags för årets Earth Hour. Anmäl dig till miljömanifestationen på WWF - här! Det är för visat engagemang och kostar ingenting. Dessutom kan du här fylla i ditt telefonnummer och få en sms-påminnelse så att du inte glömmer att släcka den aktuella dagen och tiden.

Vi använde naturens redskap

Blev ingen agility i dag. Eller jo det blev det ju visst det, men inte på själva agilitybanan. Istället gick vi i skogen och använde stenar och omkullfallna träd som redskap. Det gick bra det med. Och vilket väder vi bjöds på. Efter dosen motion och frisk luft är vi alla skönt trötta. Duffy snarkar i sin säng och jag sitter i min och läser och skriver allt möjligt på datorn.

Duffy är så duktig på att hoppa upp på bänkar och stenar. Där sitter hon tills hon fått godis.

Nu snarkar hon gott i sin säng.

Och här sitter trötta jag och har det bra.

Agility

Nu ut i härliga solen och träna agility med D-dog. Första gången, men jag tror att hon kommer att gilla det. Vi har övat att hoppa upp på bänkar och stenar och det tycker hon är superroligt. Återkommer med summering och bilder om hur det gick. Kram och njut av dagen!

Jag och Ernst...

Råkade missa att bilagan med min Ernst-intrvju hade kommit ut. Men mamma som får Svenska Dagbladet sparade den åt mig. Tack!

Ernst Kirchsteiger - alltid lika trevlig att intervjua!
Läs intervjun här!

Playtones låt är lik denna klassiker

Ojoj vad Playtones låt The king är lik Beatles klassiker Come together. Lyssna själva. Musiken mellan refrängerna alltså, versmusiken kallar man den kanske...

Lyssna på Playtones The king här!

Så fruktansvärt hemskt...

Detta är bland det värsta jag har läst. Vilka sjuka människor. Göra så mot sina egna barn. Föräldrar ska skydda sina barn, gå i döden för sina barn. Men det här...och att ingen ingripit! Jag blir spyfärdig!

Vaknar upp alldeles blodig...

Gaah! Var ju hos tandläkaren igår och så i dag vaknar jag upp med blodfläck på kudden. Nervöst tassar jag fram till spegeln och, gaaah...jag är alldeles blodig om läpparna och ut på kinden. Jag öppnar försiktigt munnen och där det vanligtvis brukar vara en vit tand sticker istället en röd blodklump upp. Madre Mia!

Jag pillar bort bodklumpen och tack och lov gömmer sig min tand där bakom. Men sitter inte tanden lite konstigt. Jag frågar Petrus och visar gapande min tandrad men han svarar trött att han inte ser någon skillnad. Tror jag på honom? Hmm, jag vet inte det. Men jag intalar mig själv att han har rätt. Och tanden sitter ju i alla fall inte löst. Kanske har jag alltid sett ut så här. När jag tänker efter har jag nog aldrig haft en spikrak tandrad á la Idol-Andreas Carlsson.

Ps. Jag tog en bild på blodeländet. Men Petrus avrådde mig från att lägga ut den här. Är ju faktiskt en barnvänlig sida det här...

Jag offrar mysbyxor och snask

I dag har jag varit trött. Kanske är det mitt besök hos tandläkaren imorse som satte stämningen. Som ni förstår så gillar jag inte att gå till tandläkaren. Nej jag hade inga hål i tänderna, och har så heller aldrig haft, peppar peppar. Det är min tandsten som skyddar mot tandtrollen. Men utöver det så är tandsten inget bra att ha, det orsakar tandlossning säger min tandläkare vänligt men bestämt. Eftersom jag gärna vill ha kvar mina tänder så går jag och tar bort min tandsten ungefär två gånger per år. Det tar väl runt en halvtimme varje gång, att skrapa bort den. En halvtimmes pina. Usch och fy, jag kan knappt tänka på det utan att rysa.

Summan av det hela är jag nu sitter här ren som få i munnen men ack så trött. Dock är det Duffy-fri kväll just i kväll (hon är hos extramatte, extrahusse och bästa kompisen Gusten) så något mer än det vanliga slappa i soffan kanske man borde hitta på. Ut och käka middag på restaurang till exempel. Jag föreslog kvarterskrogen här intill för att ha nära hem till ovan nämnda möbel, men jag fick inte direkt ett jublande ja tillbaka. Så jag offrar mysbyxor och snask framför teven för finmiddag på lokal :-)

Ps. Duffy-fri kväll låter som något positivt inser jag nu. Så är dock inte fallet. Jag saknar henne enormt trots att det inte var så många timmar sedan vi sågs.

Pengar är viktigare än människor

Ja men vad f-n är det här. Nu har de män som i Tingsrätten dömdes till fängelse för våldtäkt mot barn friats av Hovrätten. Och den 19-årige man som fick ett års fängelse för grovt koppleri får straffet sänkt till tre månader. Den förståndshandikappade 14-åriga flicka som utsattes för männens övergrepp får inget skadestånd eftersom "de handlingar flickan utsatts för inte varit integritetskränkande nog". Okej. Eller nej, det är banne mig inte okej.

Häromdagen fick de misstänkta i helikopterrånet i Västberga höjda straff och för dem väntar nu flera år bakom galler (piloten fick exempelvis åtta år!). Det svenska rättssystemet är helt galet. Pengar är viktigare än människor, detta står helt klart.

Bebisfrossa...

Två söta bebisar på en dag. Det har jag haft ynnesten att få möta i dag. Först brummade jag förbi vännen Maria och hennes söte Noel. Där fikade vi och pratade snabbt bort en timme. Sedan for jag vidare hem till senaste tillskottet i familjen, lille Theo. Min gullige brorson låg lugnt i min famn, ja om man bortser från en och annan prutt (läs brakare).

Nu är jag hemma hos mor. Min sidekick Duffy som varit med mig överallt hela dagen pustar nu ut - i sängen. Hmm, jag kanske får plats där bakom intryckt mot väggen? Hemma får hon inte sova i sängen, så här hos extramatte passar hon på.

Trött hund.

Så slipper jag pannkaksplatt rumpa..

Skriveliskriv. Japp, så även denna dagen. Fast för en stund sedan var jag ute med Duffy en sväng i solen. Får dåligt samvete över att hon inte kan gå lös och därmed inte får springa av sig. Därför försöker jag kompensera detta genom att gå långa promenader. Det är bra att jag får lite pauser från mitt häng framför datorn. Inte minst för att slippa rödsprängda ögon och pannkaksplatt rumpa.

Nu ska jag skriva ett par timmar till sedan brummar jag och byrackan ut till Sollentuna för lite mys - först hos Maria och lille Noel och sedan vidare till brorsonen Teo som firar en vecka på jorden imorgon.

En sak jag gjort...

Här är foldern för Nackademins Gymnasium som jag varit med och gjort. Visst är den fin :-) Om man blir som Einstein efter att ha pluggat där vet jag inte, men tanken är ju god...

D som i Duffy

Snart har hon varit hos oss i tre månader - Duffy a.k.a Duffy the Dog, Dansande Jycken, D-Dog, Flygande Irländaren... och så vidare. Tre fartfyllda månader med både spänning och gos.

På en rånare går det tre våldtäktsmän...

Åtta år. Det blev straffet för Alexander Eriksson, mannen som flög helikoptern i det så kallade helikopterrånet i Västberga utanför Stockholm hösten 2009. Åtta år. På Alexander Erikssons tid i fängelset går det ungefär tre våldtäktsmän, för straffet för våldtäkt brukar ju ligga runt två till tre år. Om det nu ens går så långt som till rättegång vill säga. Majoriteten av alla våldtäktsutredningar läggs ju ner i brist på bevis, och kanske handlar det även om tid. Polisens tid.

Jag vill inte uttala mig om Alexander Erikssons straff är rätt eller fel, för jag är inte tillräckligt insatt i fallet. Dock tycker jag att det är helt sanslöst galet att man kan våldta någon och vara ute i buskarna eller var man nu håller till efter bara ett par år,  jämfört med åtta år bakom galler om man sitter bakom spakarna i en helikopter vid ett rån.

Är banne mig på tiden att vi gör våldtäkt till något fruktansvärt även i lagens mening!

Tänkvärda ord...

Ramlade över det här citatet  i dag och tycker att det träffsäkert sammanfattar samhället vi lever i.

"Många av oss är fast i en cirkel där vi spenderar pengar som vi inte har på grejer vi inte behöver, för att göra intryck som inte är bestående på människor som vi inte bryr oss om."
- Tim Jackson, professor vid Surrey University i Storbritannien.

C som i Cirkus

När jag var 20 år arbetade jag på Cirkus Scott och följde med på deras sju månader långa turné runt om i Skandinavien. Det var ett riktigt äventyr vill jag lova. Jag bodde tillsammans med tre andra tjejer i en gammal nedgången husvagn. Från början kände jag ingen av de andra på cirkusen men när man lever så nära inpå andra människor så lär man också känna dem väldigt väl, både bra och dåliga sidor. De första månaderna hade jag inte ens en egen säng utan delade med en annan tjej. I dag skulle jag med ålderns rätt och vishet nog ha krävt lite mer än så (läs bekväm)...

Omslagsbild på boken Bronetts, familjen bakom Cirkus Scott.

Blir stressad här i soffan..

Tittar på Go kväll och hundcoachen Barbro Börjesson. Jag tycker att det är extra intressant att se träningen eftersom vi ju tränar med Duffy dagligen. Måste dock säga att det var aningens hysteriskt i dagens program. Hunden hade precis som Duffy problem vid möten med andra hundar. Barbro slängde kopplet i marken bredvid hunden och ägaren ryckte i kopplet, röt och tog tag i hundens nos. Hjälpte det? Jag vet faktiskt inte... Själv blev jag mest stressad här i soffan.

Då jobbar jag från en söderhavsö...

Jag har absolut inget emot vintern. Inte heller ogillar jag snö. Tvärtom, jag älskar att vara i fjällen och åka skidor. I fjällen är jag rustad för minusgrader. Jag är riktigt klädd och dessutom rör jag på mig hela tiden. I längdspåret i fjällen svettas jag.

I fjällen ja. Men det är annorlunda här i storstan. Här är jag allt annat än rustad, trots att både långkalsonger och sockor är på. Jag fryser, konstant. Och är det något jag inte gillar så är det just att frysa. Jag fungerar liksom inte normalt när jag fryser. Allt jag tänker på är hur gärna jag skulle vilja ligga i ett varmt bad, sitta i en bastu eller ligga på stranden i ett varmt land. Nyss fyllde jag en kopp med hett kaffe bara för att kunna värma händerna runt koppen. Jag lyfte till och med på tröjan och tryckte koppen mot magen. Åh, varmt och skönt. Underbart! Nästa år är det jag som tar kontoret under armen och jobbar från en söderhavsö.

Tjuren ser ut som en igelkott med alla spjut

Tjurfäktning - denna avskyvärda tradition, eller sport eller vad man nu vill kalla det. I alla fall går det ut på att en tjur släpps ut i en manege där en matador (människa) väntar. Tjusningen i det hela är sedan att matadoren kastar spjut på tjuren som i bästa fall träffar. Mot slutet kan alltså tjuren se ut som en igelkott med alla blodiga spjut som sticker ut från kroppen. Och detta går folk och tittar på och applåderar åt.

Matadoren betraktas som en hjälte, vilket jag omöjligt kan förstå. Matadoren är ju en riktig fegis som struttar runt där i sina tights och flinar. Blir tjuren arg och attackerar matadoren, vilket jag har all förståelse för, ja då springer det in andra människor i manegen och motar bort tjuren. Snacka om orättvist. Tänk om tjuren skulle få ta in flera tjurkompisar så fort matadoren kastade sina spjut. Då skulle han nog inte flina så brett. Mm, det vore något det…

Hon sitter i mörkret och stirrar

I dag var Duffy med husse på jobbet. Duffy gillar inte husses kontor. Eller rättare sagt så gillar hon inte nya okända platser, och då snackar vi inomhus alltså. När hon är med husse på arbetet då förvandlas hon från en pigg och lekfull vovve till en hund som i flera timmar sitter och stirrar in i väggen.

För några veckor sedan visade hon sin protest mot att vara där genom att gå in på toaletten och sitta där i en timme i mörkret. Hon vägrar att lägga sig ner, vill inte ha godis – inte ens grisöron!

Husse får dåligt samvete och ringer matte som inte kan göra ett dugg från där hon befinner sig mer än att tycka synd om sin älskade fyrbent vän. Bara en dag till på husses kontor den här veckan Duffy, håll ut!

Mitt andra hem...

Bydalen - mitt andra hem. Vackert, rofyllt och alldeles underbart.

ABC-leken

Alex tipsade mig om ABC-leken. Den går ut på att man varje dag fotograferar en sak som börjar på en bokstav i alfabetet. Man går alltså i bokstavsordning så i dag börjar jag med A. Bilden ska helst tas den aktuella dagen.

A som i And. Ett kort som jag ramat in. Om du inte ser texten så står det: "En sann vän följer dig genom livet".

Äsch jag lägger in en gammal bild också. På en liten Alicia.

Världens bästa brorsdotter, hösten 2009.

Sånt man gör en söndag

Innan jag blev påkörd bakifrån av en vit skåpbil i dag så var jag och fikade med Jessica på Café Puck på söder. Tékopparna där är gigantiska. Varken jag eller Jessica orkade dricka upp allt. Så det är vad man skulle kunna kalla "slöserikoppar", men väldigt fina dock. Köpta på Indiska.

Jessica gömmer sig bakom sin jättelika kopp.

Två koppar och ett ljus - heter denna bild :-)


Kom nyss in från en promenad med Duffy i solen. Svankvinnan var givetvis på plats nere vid vattnet och matade sina älsklingar. Två gånger per dag är hon där och matar fåglarna, har hon berättat. Med sig har hon alltid en vagn lastad med stora säckar fyllda med bröd. Häromdagen hade hon en stor vit flagga som hon viftade med framför fåglarna. Jag vet inte om syftet var att likna en fågel och bli en i gänget, eller om hon på det här sättet visade att hon kom med fred i sinnet.

Nåja, i dag fick jag ta en bild en bit bort eftersom hon tidigare har sagt till mig och Petrus att vi inte bara ska stå där och glo utan göra någonting istället. Riktigt vad hon vill att vi ska göra är oklart.

Svankvinnan in action.

Vacker dag.

Duffy spanar...

Påkörd bakifrån av skåpbil

Lämna bilen hemma om ni kan i dag. Det är nämligen halt på vägarna. Jag och Duffy var ute och brummade nyss och blev då påkörda bakifrån av en vit skålbil. Mitt i stan, vid ett rödljus. Boom, lät det. Jag snabbt och smått chockad ut ur bilen. Föraren i skåpbilen kom även han ut samt en av hans passagerare. De satt tre där fram och ingen av dem pratade svenska, så föraren ringde upp sin chef och sträckte sedan över sin mobil till mig. Jag fick telefonnummer av chefen som jag skulle ringa om jag upptäckte några skador på bilen. Där och då såg jag nämligen inget som var trasigt. Och jag vill inte stanna och undersöka saken närmare eftersom vi blockerade vägen och bilister bakom tutade ilsket på oss.

Puh, vi rullade långsamt hemåt efter den här incidenten. Fick förbi mig att det luktade bränt i bilen att människor utanför glodde skeptiskt på min bil, som om det brann där bak. Hmm, jag hoppas att de hade gjort mer än att bara tittat på då. Duffy som satt i sin bur i bakluckan verkar ha tagit det hela med ro. I och för sig ligger hon däckad nu på mattan, men det brukar hon göra.

Usch, inget roligt att bli påkörd, eller krocka med bilen överlag. För även om man nu inte blir skadad fysiskt så tar det på krafterna mentalt. Kör försiktigt kära ni.

Nu sitter jag och försöker varva ner. Fötterna i varmt fotbad. Ska snart lägga mig i soffan och läsa Dagens Nyheter och sedan en prommis med Duffy innan solen går ner för i dag.

Hoppas du har en skön söndag!

Resten av söndagen blir väldigt lugn för min del. Vilar här ögonen en stund. Ska sätta mig i soffan nu med tidning och en kopp varm choklad.

En bra start...

Börjar dagen med den här låten och videon. Lilltjejen är ju bara så fantastisk. Vilken inlevelse och förmåga att komma ihåg texter. Och de verkar ha en sådan fin relation, far och dotter.

Strålande lördag

Vilken strålande lördag vi bjöds på i dag. Vi brummade ut till Sollentuna där vi promenerade och beskådade mina gamla hemtrakter.

Duffy gillar både att busa i snön och att äta den.

Så försökte vi få till en bra bild på mig och Duffy. Det gick sådär.

Puss på dig matte.