Bydalen i mitt hjärta...

Benen var stela och rumpan aningens tillplattad, men efter åtta timmars bilfärd norrut kom vi så äntligen fram till världens vackraste Bydalen. Hann precis i tid till Melodifestivalen som jag dock inte tycker var någon större succé. Jag har inte nynnat på någon av låtarna i dag och en vinnarmelodi ska man väl ändå få "på hjärnan".

Nåja, efter tolv timmars sömn var det såg dags att mumsa i sig en stor fjällfrukost och ge sig ut i spåret. Eller nja, tolv timmar låga jag visserligen i sängen men jag sov betydligt färre. Vaknade typ varannan timme dyngsur av svett och var då tvungen att gå upp torka av mig med hushållspapper. Dessutom fick jag vända på kudde och täcke ett antal gånger eftersom även dessa var genomblöta. Det var inte särskilt varmt i rummet så jag måste ha kommit in onormalt tidigt i klimakteriet, eller så var kroppen bara i ofas av någon anledning.

Hur som helst, det var en liten parantes och nu mår jag prima. En mil har jag fått i benen i dag plus en varm kopp choklad med vispgrädde i Hovde. Petrus som inte har stått på ett par längdskidor sedan lumpen i Arvidsjaur, och då under tvång, tog det lite lugnare och stannade på 4 kilometer. Jag som var spänd på vad han skulle tycka om mitt älskade Bydis behövde dock inte oroa mig, han gillar det också. Ja, annars vore han ju konstig :-)


Jag framför datorn. Jag vet, inte så fjällinspirerande bild men det är den enda som tagits hittills. Nu ska jag dock ut och plåta snö.