I dag har jag svårt att jobba, inte bara på grund av tummen utan också för att jag funderar på byrackan, min älskade byracka. Hon är ju ingen lätt hund. En gatuhund från Irland som har stora problem vid hundmöten. Hon skäller och hoppar och blir i det närmaste okontaktbar, och det blir liksom inga behagliga promenader då, inte för någon av oss. Hon blir stressad och jag blir stressad (och husse med för den delen).
Men samtidigt är hon mitt hjärtegull. Min gosis, som älskar att mysa och kela. Och när jag tänker på att vi kanske inte orkar ha kvar henne och därmed kommer behöva lämna bort henne, ja då värker det i mitt hjärta. Hon är ju en i familjen nu. Och vem vill lämna bort en familjemedlem?
Gaah. Har du erfarenhet av problem vid hundmöten eller vet någon som har det. Hur hanterade du/de det? Skriv en kommentar eller mejla mig: ordateljen@gmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar