Duffy tycker om att få uppmärksamhet. Jag tycker om att ge Duffy uppmärksamhet. En klapp här, ett gulligt ord där, och så lite godislekar på det. För att lära Duffy att det är okej att ha tråkigt och vara rastlös har jag nu fått i uppgift att ignorera henne. Inte alltid förstås, men samtidigt ska jag heller inte alltid uppmärksamma henne när hon vill det. Jag ska liksom lite mer välja mina/våra tillfällen.
Hjälp, det är svårt. Jag känner mig elak. Men jag stålsätter mig mot känslan eftersom jag innerst inne vet att jag inte är elak utan bara vill hennes bästa, ja eller allas vårt bästa, vilket är att kunna ha kvar henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar