Alltså nyss skrev jag om den sömngångare jag är. Så går jag in på expressen.se och läser det vidriga - tre överfallsvåldtäkter i Stockholm i helgen. Jag trodde inte jag skulle orka skriva en rad till i dag men nu bara måste jag.
Det kliar i fingrarna av ilska. Ja, för jag blir så fruktansvärt förbannad. Där ute finns några få dårar som förstör för så många andra. Allra mest för tjejerna de våldför sig på, vars liv de på många sätt raserar. Sedan såklart för kvinnornas anhöriga vars älskade har blivit utsatt för detta fruktansvärda. Ja, och sist men inte minst för alla oss andra, som med fasa läser om det inträffade och blir tvungna att begränsa våra liv. En kvinna jag känner skrev i morse på sin Facebook-status att hon aldrig mer kommer att springa ensam i Hagaparken (där en av kvinnorna blev överfallen).
Grr. Sabla fega kräk som sitter där ute i buskarna och väntar på att en ensam tjej ska gå förbi så att du kan stilla sitt sjuka begär (maktbegär handlar det ju ofta om). Hur blev du så ond? Vad har du råkat ut för som gjort dig så känslokall? Var tog empatin vägen, och samvetet?
Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Har du hört det uttrycket någon gång? Fundera på hur du själv skulle må om du blev överfallen, våldtagen och brutalt misshandlad. Eller din mamma, syster, flickvän eller dotter. Det känns va att tänka så? Visst gör det lite ont i ditt iskalla hjärta? Visst finns det någon medmänsklighet kvar i din förtappade själ? Jag hoppas, hoppas, hoppas det.
En gång på en anställningsintervju fick jag frågan: "Vad gör dig arg/upprörd?" och jag svarade att jag blir arg, ledsen och upprörd när jag läser om våldtäkter i tidningarna, det är så hemskt och jag förstår inte hur folk kan vara så hemska. Hur dessa killar kan tro att de har all rätt i världen att bara ta för sig av en annan människas liv och fullkomligt förstöra det.
SvaraRadera(Tack för komplimangerna om mina små syprojekt)
Ja, dårar finns. Men som tur är så gäller det ju bara en liten ynka promilles promille av mänskligheten. Kram
SvaraRadera