Jag är hundprataren

Jag har just insett att Duffy-Doo sparar mig några hundralappar i månaden. Ja, så länge jag har henne att gå ut med så slipper jag ju köpa gymkort. För inte nog med att jag får motion, jag får enorma armmuskler också.

I dag har vi kämpat jag och Duffy. Hon för att kunna studsa och jag för att ta ner henne på jorden. Jag kan utan att överdriva säga att jag vann, i alla fall den första ronden. Jag var benhård. Ett stadigt grepp runt hennes sele, framåt marsch och så inget skällande på hunden på andra sidan gatan. Men visst försökte hon, både med studs och skrål. Jag intalade mig själv att jag var hundprataren Cesar. Faktum är att jag gick in i min roll så mycket jag ett tag faktiskt trodde att jag var Cesar. Hoppas Duffy trodde det också.