Jag får ont i magen och ögonen tåras

Vad händer om vi inte kan ha kvar Duffy? Jag får ont i magen och ögonen tåras. Jag vill inte tänka så. Men samtidigt så kan det ju faktiskt bli så att vi måste lämna ifrån oss henne. Inte för att vi inte älskar henne, för det gör vi verkligen. Men hon är en speciell hund med sin historia och hennes beteende vid hundmöten är svårt att hantera. Bodde vi på landet skulle det säkert fungera men nu bor vi i stan, ja inte mitt i smeten men samtidigt har vi inga skogar i närheten där hon kan springa fritt utan risk för att möta andra hundar. Vi ska visserligen köpa en bil (ska åka runt och titta i veckan) och kan med den åka utanför stan. Men räcker det? Hon är ju en bordercollie, och de kräver/behöver mycket motion. Kan vi tillgodose hennes behov?

Åh, älskade fina Duffy. Det måste ha funnits någon mening med att du kom till oss från Irlands gator. Jag hoppas så att vi kan ha kvar dig. Men vi måste ju se till ditt bästa. Vad du mår bra av. Nästa vecka ska vi träffa hundcoachen Johan Andersson igen. Vi får se vad han tänker och tycker. Håll tummarna!