Ni skulle hört hennes suck nyss. Duffys. Jag rörde lite på mig här i soffan och genast lyfte hon huvudet från mattan och tittade förhoppningsfullt på mig. Utgång matte? Besvikelsen när hon förstod att det inte var dags än. Den djupa sucken. Det gjorde ont i mitt hjärta.
Men nu är kaffet isörplat och nyhetssidor och bloggar jag följer lästa, så nästa gång jag rör mig Duffy är det på riktigt. Då är det äkta. Då ska vi gå ut och skrämma slag på halva stan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar