En gång i tiden hade jag bra kondition, riktigt bra. Jag kunde springa hur långt som helst utan att bli trött. En gång i tiden hade jag muskler, synbara sådana. En gång i tiden åkte jag Tjejvasan på under tre timmar (och då startade jag ändå bland de sista och det var kö långa sträckor i spåret).
En gång i tiden, det trodde jag var nuförtiden. Men i dag i skidspåret visade det sig vara dåtid. Jag var trött och svettig redan efter några staktag. Ville bara vända hem. Men jag tvingade mig själv framåt. I spåret var jag ensam men jag mötte några promenerade människor på vägen intill. Jag stannade och låtsades vänta på någon långt där bakom, som om jag åkt ifrån en skidkompis. Som om jag var sådär riktigt snabb. Fast egentligen skämdes jag över min dåliga kondition. Min självbild stämmer liksom inte längre. Detta kändes inte okej så därför blir det nu att sätta fart på fläsket. Ska boka in mig på Halvvasan 2011 så jag har en sporre och ett mål att träna inför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar