Behöver vi en civilkuragelag?

Tittar på Debatt på teve. Just nu diskuteras det om vi behöver en civilkuragelag. När Carl-Eric Cedvander misshandlades av sju unga killar för två veckor sedan mitt på dagen bland människor i Göteborg så ingrep ingen. Varför kan man undra? Var de rädda för att lägga sig i? För att själva bli slagna? Orkade de inte bry sig (nej så får/kan det bara inte vara)?

Okej, jag förstår om man inte vill kasta sig in i en grupp med massvis med kampsportstränande arga killar. Men man kan väl i alla fall skrika att de ska sluta. Eller ropa åt dem att man ringt polisen och att de är på väg. För jag antar att dessa icke-ingripande människor runt omkring själva skulle vilja bli hjälpta om de blev utsatta för brott.

Jag ska tilägga att det var en man försökte hjälpa Carl-Eric, detta enligt andra vittnen. En modig man som polisen nu söker. Tyvärr kunde han ensam inte förhindra misshandeln. Nu har Carl-Eric Cedvander legat i koma med omfattande hjärnskador i två veckor. Kommer han någonsin vakna upp igen? Det vet ingen. Och om han vaknar ur koman är risken stor att han aldrig blir densamma igen.