Rättegången mot Anders Behring Breivik inleddes nu på morgonen. Jag ser det på teve. Där står åklagaren och läser upp namnen på offren. Det är lång lista. 77 människor miste livet den där dagen i juli förra året. Majoriteten av offren var ungdomar som deltog i Arbeidernes Ungdomsfylkings årliga sommaräger på ön Uyöya i Norge.
Åklagaren fortsätter att läsa upp namnen och var och hur de dog. I bild syns nu Anders Behring Breivik. Han sitter där mellan sina advokater. Han är klädd i en mörk kostym och håret är kammat i en prydlig sidbena. Han har blicken fäst i bordet framför sig. Inte en enda gång tittar han upp. Han sitter helt stilla, det är bara munnen som rör sig ibland. Det ser lite nervöst ut. Han liksom spänner läpparna. Det måste vara känslor i de där rörelserna. Ett bevis på att något faktiskt sker inom honom. För jag, och säkert många med mig, letar efter sådana bevis, på att han inte är en totalt känslokall och empatilös människa. Det måste iallafall finns lite ånger i Anders Behring Breivik, en gnutta i alla fall.
Eller så finns där ingen ånger. Kanske måste vi helt enkelt förlika oss med detta. Precis som Adolf Hitler så anser Anders Behring Breivik att han gjort mänskligheten något gott. Hans handligar är enligt honom logiska och försvarbara. Han var tvungen att göra detta. Det ansåg Hitler också, ja så gott som alla krigsförare och diktatorer som har funnits tycker att de har räddat världen, eller försökt åtminstone.
För mig är det helt obegripligt. Hur man kan anse sig ha rätt att döda en annan människa? När och var och hur fick man den rätten, och av vem? Jag ska fortsätta titta på rättegången nu, men jag tror inte att jag kommer få svar på alla min frågor, långt därifrån. För det går inte att försvara handlingar av det här slaget. Däremot måste det finnas en förklaring någonstans, till att Anders Behring Brevik blev en massmördare. Jag läser att han hade en svår uppväxt - att han låg på barnpsykiatrisk klinik när han var fyra år och att socialen funderade på att omhänderta honom. Och nej, en tuff uppväxt är inget försvar för att man sedan kallblodigt tar livet av andra människor men förklaringen till hans agerande kan likväl finnas där, i den lilla pojken han än gång var och kanske fortfarande är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar