Han har sin hund i bilen hela dagarna

Okej nu till den skvatt galne mannen som jag och min mor träffade idag. Eller träffade var kanske fel ordval, som vi råkade ut för snarare. Detta hände:

Jag ska träffa min mamma och äta lunch med henne. Jag möter henne vid bussen och när vi går förbi en bil berättar jag för mamma att det i den bilens baklucka finns en hund, en rottweiler, som sitter där cirka åtta timmar varje dag då dennes husse jobbar i butiken intill. Jag har anmält detta till Länsstyrelsen men utredaren har ledigt ett par veckor så de har ännu inte tagit sig an fallet. Mamma blir upprörd och säger att hon ska gå in och prata med ägaren, för även hon är av den åsikten att det inte är okej att ha en hund i trång baklucka (är en med fönster bör tilläggas) flera timmar varje dag. Nu är det dessutom varmt ute så om hunden nu inte blir galen av att sitta instängd hela dagarna så kan den dö av värmeslag där inne. Och man får enligt lag inte ha en hund i bilen så länge, oavsett väder.

Sagt och gjort, min mamma går alltså in i butiken medan jag står utanför runt hörnet med min egen vovve. Plöstligt hör jag högljudda röster och går mot butiksingången för att se vad som står på. Där står min mor, chockad och förbannad. Mannen som äger hunden har handgripligen knuffat ut henne ur butiken. Han är helt skogstokig och skriker och gormar åt mamma för att hon har sagt till honom att det inte är okej att ha sin hund i en bil hela dagarna.

Mamma och jag börjar gå därifrån men mannen är snart efter oss och fortsätter sitt gormande om att vi ska ge tusan i att lägga oss i hans hundskötsel. Vi stannar till utanför butiken och plötsligt börjar mannen skrika att vi står på privat mark, dvs butikens, och att vi ska flytta oss (han äger alltså inte butiken utan är bara anställd där). Jag är rädd för att han ska slå till oss och backar några steg bakåt. Jag säger att vi har anmält honom till Länsstyrelsen och mannen i sin tur skriker att han har bättre hand om sin hund än de flesta andra. Noll självinsikt alltså. Människor stannar och tittar/lyssnar på oss och jag är så förbannad men försöker ändå hålla mitt tonläge på en sansad nivå, fast det är svårt när man står öga mot öga med en sådan idiot. Till slut väljer vi dock att gå därifrån och mamma ringer Länsstyrelsen och en kvinna där säger att hon ska försöka få ut någon att prata med mannen och undersöka hunden snarast möjligt.

Jag vet inte om Länsstyrelsen hann åka dit idag. När jag några timmar senare åkte förbi bilen var bakluckan öppen men hunden satt kvar där, fast med ett kort koppel. Stackars hund säger jag bara.  Jag är så glad att vi båda har ringt och anmält honom och jag hoppas att Länsstyrelsen gör något åt detta, för det är ett soklart fall av djurplågeri.

Hit vänder du dig för att anmäla djurplågeri!