Snark. I dag är en trött dag. Vädret är grått och det är även mitt humör. Tänk hur mycket vädret påverkar humöret ändå, i alla fall mitt... Visst, jag kan vara superglad en regnig och gråslaskig dag men många gånger går de hand i hand - vädret och min sinnestämning.
I dag är en sådan dag då jag vill lämna Sverige och bosätta mig i en liten by i Grekland, Spanien, Italien eller Sydamerika. Ja, någonstans där det är varmt merparten av året. I denna lilla byn öppnar jag ett café på det lilla torget och hit kommer byborna och slår sig ner på uteserveringen och beställer kaffe och hembakade bullar. Mellan beställningarna sitter jag vid ett av borden och tjuvlyssnar på när byborna skvallrar om allt mellan himmel och jord, eller rättare sagt om allt som försiggår i den lilla byn. Och från deras samtal och från värmen och solen får jag inspiration till mitt skrivande. För tanken är att jag även ska skriva. Att bara servera kaffe och sötsaker håller inte i längden. Jag måste få skriva, annars sprängs min hjärna. Så skriver gör jag alltså där på uteserveringen till mitt café i den lilla byn i det varma landet.
"Fast stopp, jag kan ju inte grekiska eller italienska", säger pessimisten i mig.
"Nej visserligen inte, men jag kan väl lära mig ", svarar optimisten självsäkert.
Pessimisten muttrar något ohörbart. Jag anar att det är något i stil med saker som pessimister gärna muttar, såsom: "Det kommer aldrig att gå vägen" eller "Vilket urbota dumt påhitt".
Nåja, pessimisten behöver inte oroa sig (om det nu är möjligt för en pessimist att inte oroa sig). Jag ska inte flytta till den där lilla byn i Grekland, Spanien, Italien eller Sydamerika. Inte i dag i alla fall. Men regnar det lika mycket imorgon, ja då kanske jag börjar packa väskorna.
Här sitter jag och tankar energi i en av mina absoluta favoritbyar. Denna ligger i Spanien.
Rwanda kan bli landet för mitt café. Grejen är ju att "världen är liten". Nuförtiden, inte minst.
SvaraRaderaJa, vill/ska du också öppna ett café Leifi. Vad kul. Då kan vi utbyta erfarenheter med varandra :-) Kramar
SvaraRaderaJag kan hänga med och bakar bullar. Maggan
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJaa Maggan. När åker vi? Man får inte ge upp sina drömmar, för då förblir de just bara drömmar. Kram
SvaraRaderaJag kommer och fikar!! Kanske blir jag så förtjust i bullarna och atmosfären, sällskapet vet jag redan att jag gillar, att jag stannar :) Inget är omöjligt min vän! Kramar
SvaraRaderaÅh fina Erika, vad mysigt att du kommer till mitt café och fikar. Då bjuder jag dig på kaffe och hembakad bulle :-D Och exakt - ingenting är omöjligt. Allt är möjligt - bara man vill och försöker.
SvaraRaderaKramis