Iiiiih, mina fingrar är så stelfrusna att jag knappt kan skriva detta. Jag värmer dem runt en kopp té och skriver några ord till. Inser att den här texten kommer att ta sin tid.
Så varför sitter jag då här i soffan med iskalla och röda händer? Jo, kanske för att jag nyss stod på balkongen i långkalsonger och collegetröja och skottade snö. Och orsaken till detta? Jo, några minuter tidigare plingade grannen i lägenheten under på här med spaden i högsta hugg och ville slå sönder en istapp som lurade mellan balkongerna. Och sedan började han prata om att vi som bor högst upp och inte har något tak över balkongen och därmed har ett tjockt snötäcke där, ja vi måste få undan snön eftersom det kan börja mögla i väggen. Gaah, mögel nej tack. Jag kastade mig ut och började skotta för brinnande livet, som om möglet skulle attackera just där och då.
Och utemöblerna står kvar där ute. Jag skäms för att vi varit så slarviga med balkongen nu i vinter och att grannen behövde se detta. Dessutom höll jag som bäst på att sortera strumpor när han gjorde sin oanmälda entré, och detta gör jag på golvet så därför han fick skutta över min strumphög på sin väg genom lägenheten. Jag ville förklara att strumphögen inte alltid ligger där, men det skulle bara låta fånigt och dessutom ska han inte bry sig om vad jag har för högar på golvet.... (hihi, vilket jag innerst inne inte tror att han gör heller).
Precis innan grannen skulle gå fick han syn på min gamla cd-spelare, också den låg på golvet. Jag sa att jag skulle ta ner den. Vad jag menade var ner till förrådet, men grannen tolkade det som ner till grovsoporna. "Åh kan inte jag få den då?", frågade han. Jag som inte hade tänkt att ge bort min cd-spelare blev först mållös men svarade sedan "självklart". Det är ett litet fel jag har, att jag inte kan säga nej. Det är oklart om jag är född sådan eller om jag har blivit så någonstans under årens lopp. Men så är det i alla fall. Så grannen gick leende hem med min cd-spelare, som han berättade att svärmor skulle få. Sedan kikade han i hundmatpåsen som står vid ytterdörren. "Ta med lite hundmat och bjud svärmor på", skojade jag. Och grannen skrattade. Svärmorsskämt går alltid hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar