Här kommer Karl-Alfred boy, o´hoj... nej men det är ju jag. Det är lätt att ta fel när man ser armarna. Hihi, jo snart så i alla fall. Fem promenader om dagen med Duffy kommer att ge mina biceps och triceps och allt vad det nu heter en rejäl omgång. Jag har redan träningsvärk och då har hon ändå bara varit här vecka. Orsak? Ja, dels så drar hon ju konstant i kopplet (man lär sig inte gå i koppel som hemlös hund) och dels blir hon dansande jycken när hon ser en annan hund. Upp och ner och hit och dit, svansen som en propeller och skallen ekar över Stockholm.
Jag måste erkänna att jag skäms lite när hon beter sig sådär. Folk glor på mig som om det är mitt fel, som om jag inte haft ork/lust/tid/kunskap att uppfostra henne. "Hallå, hon är en gatuhund från Irland", vill jag skrika. "Sätt ut ditt barn på gatan och se vad han eller hon kan efter fem år, inte mycket va!" Men jag skriker inte, istället ler jag samtidigt som jag försöker lugna ner studsbollen bredvid mig.
Puh, måste hitta en bra hundkurs nu för omplaceringshundar, med start så snart som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar