Känslan av övergivenhet är större

Vooovvovovvov. Så låter det inne ifrån lägenheten när jag går ut och ställer mig på andra sidan ytterdörren. Krafs på dörren och hopp på handtaget. Grisörat som jag nyss givit henne glöms bort. Känslan av övergivenhet är så mycket större än suget efter ett salt grisöra. Jag håller ut. Räknar sekunderna. Väntar på en tyst paus så att jag kan öppna dörren. Jag upprepar övningen två gånger. Jag vet, den ska göras hundra gånger, om och om igen. Och jag ska fortsätta, snart. Men även jag behöver ta en paus då och då.