Kära Örebroare...

Alltså så fort man läser om hemskheter i tidningen så har de inträffat i Örebro med omnejd. Ja, inte alla naturligtvis men ändå väldigt många. Ovanligt många. Konstigt många. Ja, så många att jag reagerar på det.
Jag vet inte varför Örebro är så drabbat. Det är serievåldtäktsmän och universitetsanställda som blir styckmördade och styckmördare. Alldeles nyss läste jag om ett knivöverfall, i just Örebro. Även det med koppling till univeristetet där.

Hmm. Lite märkligt är det allt.

Jag vill också ligga på en fårskinnsfäll

Gääääsp! Är det okej att ta en powernap när man haft långlunch i solen bara några timmar tidigare? Jag ställer frågan rakt ut här där jag sitter hemma vid datorn. Inget svar. Duffy snarkar vidare, för henne finns inga powernaps. Hela hennes liv handlar om att sova och busa. Sova och busa. Fast i omvänd ordning.

Så frågan går vidare till mig. Men jag har inget svar. Det var ju jag som ställde frågan för några sekunder sedan. Hade jag haft ett svar så skulle jag väl inte frågat... Eller? Oj nu blev det invecklat. Det blir lätt så när man sitter hemma med sig själv och en fyrbent hårig sak som enda sällskap. Man får liksom inga bra svar. Inga svar alls faktiskt.

Hrm. Lite disciplin om jag får be. Säger jag nu till mig själv. Ja, det finns ju ingen annan här. Jo Duffy då, men hon sover. Och förresten vet hon inte vad ordet disciplin betyder. Hon är odisciplinerad. Disciplinlös. Och sådan hund sådan matte. Så känner jag just nu. Jag vill inte jobba. Jag vill också ligga på en fårskinnsfäll och drömmande sprätta med benen. Då och då kommer någon och kliar mig bakom örat och gärna en stund på magen också. Sköönt!

Okej, om jag skulle göra lite nytta nu då. Ska hälla upp ett glas coca-cola och se om de får fart på mina slöa hjärnceller.

En dag i solen...

Det är så vackert på morgonen, när solen är på väg upp och staden inte riktigt har vaknat än.

Långlunch i dag med Leif. Vi åt sushi och drack kaffe i solen. Jag hade gärna varit ute längre men det är dags att göra lite nytta också.

Leif och Duffy blev snabbt kompisar.

Vad gör man av händerna?

God morgon! Hjälp vad klockan är mycket. Nu ska jag knappra på här innan det är dags att möta upp fina vännen Leif för lunch. Kanske tar vi bilen och sätter oss på någon solig uteservering, eller så väntar vi med just den saken någon månad eller så.

Vad gör man av sina händer på bild? Ett tips är att hålla dem i knät eller i alla fall inte framför dig med en kaffekopp i handen... Och måste du nu nödvändigtvis hålla en kaffekopp framför dig, så gör det lite snyggt... Jag kör någon form av saxhand. Klipp klipp.

Kläderna gör min hållning

Har ni tänkt på hur det vi har på oss påverkar hela vår uppenbarelse? Jag menar ni skulle sett min hållning i dag i polisuniformen. Jag tror aldrig min rygg har varit så rak någon gång. Jag växte med några centimeter, minst. Och detta på grund av kläderna jag bar.

Det är samma sak när jag har högklackat, då går jag på ett visst sätt. Lite ståtligare tror jag. Och när jag har gympaskor, ja då känner jag mig skönt avslappnad. Har jag av någon anledning på mig kläder som jag inte trivs i så går jag med krum rygg och sänkt blick, och ofta känns hela dagen förstörd.

Jag extraknäcker som polis

Har extraknäckt som polis i dag. Jag gör det ibland. De ringer och då hoppar jag genast i uniformen... Tror ni mig inte? Men kolla in bilden då. Jag har ju till och med puffra. Okej den var visserligen inte laddad, men det man inte vet... Okej byxorna saknade visserligen knapp i midjan, men ett rep som jag hittade dög bra som skärp. Okej kängorna var visserligen tre nummer för stora, men så var jag ju också stillastående polis. Dessutom var jag inte direkt i kamerafokus. Så mina båtar till skor brydde sig ingen om.

Jag stod snett bakom huvudpersonen och mimade ett samtal med en poliskollega. Vi befann oss på en mordplats och när man befinner sig på en mordplats är det inte läge att skratta, man drar inte ens på smilbanden när det ligger ett "lik" några meter bort. Man ska se allvarlig och fundersam ut och nicka då och då, som om den pratar med säger något mycket tänkvärt. Men det är just i sådana situationer, när man verkligen inte får skratta, som jag verkligen vill skratta. Eller nej jag vill inte, men min kropp vill. Jag försöker tänka sorgliga tankar men skrattet bubblar i mig. Jag får bita mig i läppen, för det är liksom inte okej att förstöra en påkostad film där jag själv bara är en simpel statist. Okej, om jag vore Persbrandt.  Eller kanske Stefan Sauk. Men som statist. Ve och fasa.

Jag tror och hoppas att det gick bra i dag. Det märker vi när filmen kommer. Ser ni en fnissande kvinna i polisuniform vid en makaber mordplats så är det inte jag. Absolut inte.

Håll utkik efter min nuna i kommande Hamilton-filmen :-)

Jädrar i lådan vad pigg jag ska bli

Förmiddagen, ja fram till nu egentligen, har varit seg. Jätteseg. Eller egentligen är det väl inte dagen som har varit seg, utan jag. Jag har mycket att göra, men har ändå inte kommit igång med någonting alls. Om 20 minuter ska jag göra en intervju till ett reportage och då måste jag vara lite alert i huvudet.

Så för att väcka hjärncellerna stoppade jag för en stund sedan in Duffy och mig själv i bilen och brummade till affären. Där inhandlande jag följande: avokado, frysta hallon, bananer, apelsiner, cashewnötter, mörk choklad samt gott till Duffy att tugga på. Alla mina favoriter på en gång. Mums, det vattnas i munnen bara jag skriver detta. Nu ska jag hälla upp en kaffe och göra en nöt- och chokladmix. Jädrar i lådan vad pigg jag ska bli (positivt tänkande).

Lilla jag för 26 år sedan

Här sitter jag och smilar mot kameran. Jag tror jag är runt fem år, det är taget på dagis i alla fall. Framtänderna fattas. Men lika glad var jag för det. På den tiden var man stolt när man hade tappat en tand. I dag är det inte lika roligt.

Sisådär 26 år sedan. Tänk när jag 57 år lägger in en bild från nutiden och skriver samma sak. Och tänk om jag som femåring hade vetat att jag skulle använda dagisbilden till bloggen på datorn. Sådana nymodigheter fanns inte på den tiden. Då hette det dagbok och skrivmaskin. Så gammal är jag minsann.

Lite av varje...

Finaste hunden sover. Det ser så skönt och avslappnande ut. Jag tog en paus och lade mig bredvid henne  i dag. Och vips så låg jag själv på mattan. Det blev en väldigt kort paus för min del.

Vuxenvärldens (mitt) svar på barndomens dockor. Skillnaden här är dock att håret växer ut igen om man får för sig att klippa av det.

Grillen är framtagen från förrådet. Ser fram emot många och långa grillmiddagar på balkongen.

Ankan som kläckte många grodor

Visst var det länge sedan man hört någonting om och från Anna Anka? Ett tag var ju hon överallt och nu, ingenting. Vilket är rätt skönt tycker jag.  När hon var i hetluften för några år sedan så skrev jag följande på bloggen...

Det är svårt att rangordna Anna Ankas citat för de är alla så absurda, men jag har ändå lyckats sätta ihop en liten topplista, och de hamnar alla i kategorin ”korkat sagt”.

1). ”Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid var snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen.”

Min kommentar: Okej, och mannen då har inga skyldigheter alls eller? Om inte kvinnan blir tillfredställd när det passar henne, är det mannens fel om hon är otrogen då, eller gäller denna regel enbart åt andra hållet?

2). "Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer."

Min kommentar: Herregud, vilket århundrade lever du i Mrs Anka? Kanske vågar männen i Sverige visa att de faktiskt vill umgås med sina barn, att de tycker att det är livskvalité. Eller tycker du verkligen att män är sådana veklingar att de inte ens klarar av att byta blöja på sitt barn?

3). "Man behöver inte sitta och leka med klossar för att vara en närvarande förälder. Var vi än reser tar vi med barnen - och barnflickorna. Hur skulle vi annars kunna gå på alla evenemang som vi är engagerade i?"

Min kommentar: Hur går ”närvarande förälder” och ”barnflickor” ihop? Kanske är det för barnflickorna som dina barn berättar sina innersta drömmar och funderingar.

4). "Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?"

Min kommentar: Bara för att ditt mål var att hitta en rik man och få veckopeng resten av livet så finns det kvinnor som vill försörja sig själva och vara oberoende sin partner. Är ju inte så roligt att hamna på gatan bara för att den där idrottskillen, som man för övrigt aldrig var kär i, gör slut.

5). "Jag har en enorm trädgård och fyra trädgårdsmästare. Det är jag som ser till att de kan försörja sina familjer. De kan inte prata engelska. Det är som att prata med en vägg, de kan inte ens stava till sina egna namn. Det kan bli ganska frustrerande ibland."

Min kommentar: Frågan är om du Anna Anka kan stava till omtanke och empati.

6). "Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården."

Min kommentar: Enligt dig skulle amerikanska män aldrig drömma om att stryka, städa eller göra andra husliga saker, men detsamma verkar  ju gälla dig. Och det får mig att undra: Vad gör du egentligen hela dagarna?

Systersonen med håret

Nyss hemkommen från kalas. Min fina systerson Victor firade två år. Goseungen, med världens finaste och lena hår. Själv vaknar jag ju med dreadlocks varje morgon.

Jag körde bil till min syster för första gången. Själv. Jag hade GPS med adressen inmatad. En kvinnoröst sa till mig hur jag skulle åka. Ändå körde jag vilse. Jag fick motorstopp vid ett rödljus. Bilen bakom tutade på mig. Jag tutade tillbaka. Ingen bråkar med mig i trafiken. Ingen. Sedan hamnade jag på något vänster rätt i alla fall. Under hemfärden tog jag rygg på några som hittade.

Vicke-Vire med håret.

Earth Hour i bilder

Earth Hour 2011. Från balkongen såg vi flera stora byggnader som släckte ner men tyvärr fortsatte lamporna lysa i många lägenheter i grannhusen.

Expressen/DN-huset före...

...och efter.

Värmeljus och spel.

Earth Hour tonight 20:30

"Don't blow it - good planets are hard to find."

- Unknown


Ps. Och när värmeljusen brunnit ner återvinns ljushållaren som metallförpackning. 

Växande växter

Kryddorna i växthuset här hemma tar sig. Snabbast upp ur jorden var basilikan. Apelsinträdet ger också frukt.

Vad kostar ett krig?

Dessa krig. Jag tror USA är med i vart enda ett av dem. För att skapa fred, enligt dem själva. Personligen tror jag att de vill ha mer än så, men det är de smarta nog att inte tala högt om.

Förutom oersättliga liv, vet ni vad krig kostar egentligen? Det är helt galna summor. I Svd läser jag i dag att kostnaderna för att hålla ett B-2-plan (bombplan) i luften är minst 10 000 kronor, i timmen! En Tomakawk-missil går på minst en miljon dollar, och 162 sådana har redan skickats iväg mot mål i Libyen de senaste dagarna. Över en miljard kronor på missiler alltså, på bara några dagar.

Man börjar förstå varför vapenindustrin är en sådan lukrativ bransch.

En riktig sötis

Jag och Duffy brummade ut till förorten i dag och hälsade på Maria och sötaste Noel. Vi tog en promenad i skogen och sedan mötte vi upp Monica i centrum för en fika. Trevlig fredag i goda vänners lag.

Sötare unge får man leta efter....
(Dagen till ära hade Noel på sig luvjackan med öron från tant Sara.)

The collector...

Duffy har varit riktigt piggelin de senaste dagarna. Kanske är det vårkänslor. Imorse möttes jag av den här synen när jag kom ut i vardagsrummet.

Duffy-dog collecting things.

Känga - check!
Sneaker - check!
Fårskinnstofflor x 2 - check!
Vante - check!
Socka - check!
Nosgrimma - check! (Hon måste ha nosgrimma eftersom hon inte får lika mycket kraft i sina hopp med den. Alltså ni skulle se henne utan nosgrimma, Patrik Sjöberg skulle bli grön av avund.)
Min MOBIL - check. Fast den lyckades jag rädda innan hon hann ut från sovrummet.

Earth Hour 2011

Tänd ett hopp - släck för moder jord imorgon.

Vi hör måsarnas skri och barnens lek

Gaah. Läser i tidningen att det ska komma snö senare i dag. Det är svårt att tro nu när solen strålar så varmt och skönt på balkongen. Jag vill inte tro det.

Jag och Duffy tycker om att ha balkongdörren öppen de dagar när solen ligger på. Vi hör måsarnas skri och barnens lek på dagisgården en bit bort, linnegardinen fladdrar lätt i dörröppningen. Det är så härligt att veta att vi kommer kunna fortsätta ha det så i flera månader till. Våren har nyss anlänt och sommaren gör sig redo.

Så därför, ingen snö i dag tack. Det passar inte in i resten av bilden. I november är du Kung Bore välkommen igen. Men fram tills dess kan du ta en välbehövlig paus.

Jag skickar styrkekramar till min vän

I dag går mina tankar till min vän vars fina hund igår fick somna in. Vovven hade varit sjuk ett tag och det fanns inget veterinären kunde göra för att hjälpa henne. Förutom att lindra plågorna.
Åh, jag skickar styrkekramar till min vän för jag vet hur ont det gör - man förlorar en familjemedlem som funnits där med sin villkorslösa kärlek oavsett vilket humör man själv har varit på.
Hunden är människans bästa vän, och trognaste.

Söker dig som har ett fritidshus/torp

Hallå där!

Jag söker dig/er som köpt ett fritidshus eller torp och nu vill berätta om detta i en ny Hus&hem-tidning. Ta chansen, för det blir jättekul och fina bilder utlovas. Hör av dig till mig: ordateljen@gmail.com.

Vi ses och hörs!

Kanske är du varmblodad...

För dig som inte satt näsan utanför dörren än - det är strålande vackert ute men rätt kallt. Vet du med dig att du brukar vänta på bussen, ta på dig långkalsongerna, eller i alla fall varma sockor. Fast kanske ska du inte lyssna på mig. Kanske är du varmblodad. Själv huttrar jag vid minsta vindpust.

Men vackert ute är det i alla fall.

Duffys tidiga morgonaktivitet

Varje morgon när jag kommer ut i vardagsrummet möts jag av en liten samlarhög på mattan. Det är alltid lika spännande att se vad Duffy har valt för saker. I dag blev det tydligen en sko och en vante.

Älskade vildbasing

Jag skriver och min ständige sekreterare sover. Dock inte när jag tar upp kameran, då vaknar hon och blänger på mig. Fast hon tassar i alla fall inte iväg som hon gjorde i början när hon kom hit. Framsteg :-) Tänk att hon varit här i fyra månader nu. Mattes älskade vildbasing.

I kjol på en stol med en fiol

Nu ska jag och Duffen ut och promenera, igen. När jag går ut vill jag ha sol... Jag vill sitta i en cool kjol på en stol och spela fiol till doften av kaprifol. Nja, det där sista är inte nödvändigt, men det rimmade fint.

Svansande svanar med svans

Vad det är härligt att att vakna till sådant här väder - sol och blå himmel. Lite kyligt i skuggan visserligen, men den får man undvika så gott det går.

Morgonstund med vovven.

Blandat träning och bus.

Här samsas stora och små, långhalsade och korthalsade.

Svanarna tycker dock att de har företräde när det gäller mat, och även fotografering.

Hallå! Titta på mig. Jag blir bäst i vänsterprofil.

Svansa inte efter mig. Då biter jag dig i svansen... :-)

En sann vän...

Den brunvita hunden vägar att lämna sin kompis som är svårt medtagen efter jordbävningen i Japan.
Den som säger att djur inte har känslor bör tänka om och tänka rätt.

Lattematte

Lattemorsan är så 2005. Numera är det lattematten som gäller :-)

Sol sol strålande sol...

God morgon! Solen skiner och sista kaffeklunken dracks precis. Nu ska jag och Duffy ut och väcka kvarteret.

Är min hund en hane eller tik?

Duffy - en handhund i en tikmaskering? Jag börjar faktiskt undra. När vi är ute då ska det skvättas på alla ställen där en hund har kissat eller bajsat tidigare. Om jag har förstått det hela rätt så brukar inte tikar göra så, utan det är synonymt med hanar. Duffy lyfter till och med på benet ibland.

Hihi, jag tror hon har tagit efter bäste kompisen Gusten. Gör som han gör helt enkelt. Vågar han åka hiss då vågar Duffy det också. Skvätter han överallt då ska Duffy också skvätta i tid och otid. Och balansera på tre ben när man kissar, ja det klarar väl jag också av tänker Duffy och gör det galant.

Vilken vacker familj

Hallå! Titta vilka som mötte mig när jag var ute i dag. Familjen Snödroppe. Ja, det var inte bara mamma, pappa, barn - utan hela tjocka släkten. Men jag nöjde mig med att fotografera en liten klunga. Åh, jag blev så glad. Mitt första vårtecken i år.

Skogen, fyrbentingar och smörgåstårta

I dag har vi promenerat i skogen vid Överjärva Gård utanför Stockholm. Duffy fick träffa både får och hästar, eller träffa - hon såg dem på några meters avstånd och det räckte väl för att få igång henne. Allt som går på fyra ben är värt att skälla på tycker Duffy. Vi hade tagit med oss smörgåstårta som blev över från gårdagen som vi mumsade på i solen.

Min morgon...

Vilken morgon. Jag vaknade tidigt och hade ingen ro i kroppen att somna om eller ligga och dra mig. Istället gick jag upp och ut på balkongen där jag lapade solenergi. Duffy gjorde mig sällskap men för att hon skulle behöva slippa sätta sig i blomkrukan och kissa så tog vi en promenad ner och kikade på fåglarna vid vattnet. Duffy hade vårspritter i kroppen. Hon rullade sig på marken och for än hit och än dit. Väl inne igen ordnade jag frukost. Bacon, ostsmörgås, fil med bär samt kokt ägg. Och nu äntligen sitter jag i mitt favorithörn i soffan och dricker kaffe och knapprar på datorn. 

Jag älskar solen, men när jag sitter framför datorn, nja...

Om man åtminstone fick lite färg genom fönsterrutan.

Smart Sara. Om du vrider på datorn och dig själv så ser du bättre...

Så finns det stjärterum

I dag har det städats och bakats. Petrus gjorde en repris på sin populära smörgåstårta från förra året och jag bakade morotskaka för första gången. Vi hade födelsedagsfika här med familjen. Familjen = 18 vuxna, två barn och två hundar. Och då var ändå några sjuka och ytterligare andra upptagna på annat håll. Men fins det hjärterum så finns det stjärterum (vilket svårt ord att stava - jag skriver sällan ordet stjärt inser jag nu...hihi).

Dessa söta uggle-ljusstakar fick jag av bror med familj.

Patrick Swayze om livet och döden

Och så ser jag det här och tårarna rinner. Livet är så skört. Ta hand dig och dina nära och kära. Lev här och nu.

Sajten som skiljer sig...

"Vi är ett alternativ till skilsmässa." Det säger Sigurd Vedal, vd för otrohetssajten Victoria Milan.
Tillåt mig att skratta. Hahahaha. Snarare är de en orsak till skilsmässa. 

Sigurd Vedal. Det kan inte vara lätt att vara hans fru.
(Bild från DagensPS.)

Gaddafi talar svenska

Gaddafi speach - translated to swedish (in a funny way).

Plastic not so fantastic

Plastikoperationer blir ett beroende för många som testat på det. Man tror att lyckan sitter i en perfekt näsa och när man sedan fått en ny näsa och inte blir lycklig, ja då är det läpparna lyckan sitter i. Till slut blir det en ord cirkel. "Om jag bara hade fylligare läppar, större bröst, rakare näsa, högre kindben, mindre haka, smalare midja, färre rynkor...då skulle jag vara lycklig." Men tyvärr slutar det många gånger med att personen i fråga blir än mer olycklig...

Plastic not so fantastic

Har ni tänkt på vad lika alla ser ut. Som om de är gjorda efter någon komisk mall.