Naturens egen målning

Här kommer en hälsning från ett soligt och varmt Gotland. Strosade runt på tomten i dag och njöt av alla vackra färger. Eftersom det tar en evighet att ladda upp bilder på den här datorn så får det bli några åt gången. Nu blir det nybakad köttfärs- och broccolipaj till middag på verandan.

På tomten växer tusentals och åter tusentals förgätmigej. Vackert!

Alla dessa fantastiska färger. Naturen är en bra konstnär.

Gusten och Duffy njuter av livet på landet.

Njutbar stund

Fyrbentingen och jag befinner oss i skrivande stund på Gotland hos mamma, Bengt och Gusten. Efter lite ogräsrensning på tomten igår tog jag och Duffy hos en välbehövlig paus i solen.

Så här ser en hund som njuter ut.

En överhettad hjärna

Upp och ner och hit och dit. Jag är verkligen en känslomänniska av stora mått. "Du tänker alldeles för mycket", sa en god vän till mig en gång. Och det stämmer. Men vad ska jag göra år saken? Ibland önskar jag att det fanns en av- och påknapp i huvudet som jag kunde använda när tankarna blir för många... Men dit har vi inte kommit i utvecklingen än. Och förmodlingen är det inte lösningen heller. Istället får jag helt enkelt acceptera att det är så här jag är och att hjärnan blir lite överhettad ibland.

Vi är vad vi tänker. Allt det vi är uppstår med våra tankar. Med våra tankar, skapar vi världen.
- Buddha

Mitt Gotland

Imorgon sätter jag, fyrbentingen och min kära mor oss på båten till öjn. Till Gotland. Det ska bli så mysigt. Byn där mamma och Bengt har hus är en plats där man bara kan vara, inga måsten. Jo förutom att jag måste jobba lite. Men annars tänker jag bara gå barfota i fladdriga sommarklänningar och njuta av lugnet. Andas. Ladda med energi. Det behöver jag just nu. Ny energi. Det enda tråkiga är att vara ifrån mannen i tio dagar. Kanske kan jag slita honom från jobbet och locka över honom några dagar i alla fall.

MITT GOTLAND

Tre generationer på Gotland - mormor, Alica och jag.

Gusten svalkar sig.

Det är inte bara Ernst Kirchsteiger som gillar att känna sanden mellan tårna. Här Petrus på Kärleksstigen.

Bror och Alicia men spelemannen Bengt i bakgrunden.

Mamma njuter bland blommorna.

Visby - rosornas stad.

Gusten och jag sprider kärlek.

Då ska jag dansa...

Om den här mannen kommer till Sverige eller om jag får möjligheten att gå på hans konsert någon annanstans, då ska jag dansa (betydligt mer än vad jag gör här hemma nu framför datorn). För oj vad det rycker i dansmusklerna...

Köpa Hus

I dag fick jag nya tidningen Köpa Hus i brevlådan. Jag har varit med och skrivit några artiklar i den, bland annat allt du behöver veta om du planerar att köpa sommarstuga/fritidsboende. Du hittar Köpa Hus i alla bra affärer :-)

Tidningen för alla som går i köpa hus-tankar.

Nya färger och sånt

Vad tycker ni om min nya bloggdesign? Ris och ros mottages tacksamt.

En fröjd för ögat

En härlig vårbukett (eller är det sommarbukett?). Dock inte jag som har plockat blommorna, men jag fick ändå njuta av den en stund.

Barn som vinglar runt i klackskor...

Barnskor med klack. Vad det är för skämt? Barn ska vara fria och få röra sig fritt utan att behöva vingla omkring i små klackskor. Men det är typiskt när det gäller "tjejkläder". Killar har rymliga kläder som man kan leka i. Tjejer ska ha små klackskor och söta små klänningar som "inte får smutas ner". Eloge till mamman som satte ner foten (dock inte dotterns fötter i klackskor).

Det är som fotsnörningen i Kina (se länken). Men vill man utsätta sitt barn för detta så visst. Fast först kanske man vill lyssna till vad ortopeden har satt säga i inslaget nedan.
Reportage i TV4 här.

Mellanmål...kl 17:30

Ostsmörgås med ett glas mjölk (i vinglas dagen till ära...) - mums så gott. Och oj så fort det slank ner.

Sparade en liten bit till senare att gnaga på... ;-)

Ett enda slag...

I filmens värld är det aldrig bara ett slag. I filmens värld är knytnäve mot käkben och tinning vardagsmat. Visserligen stönar mottagaren ibland av smärta men han (för det är oftast män) håller sig nästan alltid på benen. Och om han mot förmodan ramlar omkull så tar han sig snabbt upp igen.

För på vita duken dunkar stuntmännen varandra i ryggen när tagningen är klar och går och torkar av fejkblodet från ansiktet. Det är på film. Det är på låtsas. Men i verkligheten handlar det om liv och död, på riktigt. Ett slag från din hand kan döda en annan människa, eller ge denne skador för resten av livet.
Ett enda slag!

Runt ön...

Härlig förmiddag på ön...

Bollen till höger är Duffy som valde att föreviga ögonblicket genom att göra nr 2.

Ett gäng kanotister. Ser mysigt ut.

Varje dag våldtas över 1000 kvinnor här

I Kongo, eller Demokratiska republiken Kongo som landet numera så opassande heter, våldtas 1 100 kvinnor varje dag. 1 100 kvinnor varje dag! Det är helt galet. Fruktansvärt. Och dessa siffror som publiceras i American Journal of Public Health gäller just kvinnor. Det finns säkert ett stort mörkertal när det gäller våldtäkter på män.

Livslånga själsliga sår, söndertrasade underliv, HIV och oönskade barn - det är några av de fasansfulla spår som våldtäkter kan lämna efter sig. Och ofta gör. Förövarna, ja de går många gånger fria... Grr! Man blir så arg!

Läs mer här!

Nu ta mig tusan...

Om gårdagen var oproduktiv så SKA denna dagen bli det motsatta. Dags att producera med andra ord.

Är det dags att ta bort påskfjädrarna tycker ni?

Denna dagen - en oproduktiv sådan

I dag har varit en oproduktiv dag. En riktig "jag har inte ork eller lust att göra något vettigt alls-dag". Jag har visserligen suttit en del framför datorn men därmed inte sagt att jag har använt tiden på bästa sätt, som jag borde ha gjort. Och det känns som att dagen kommer att fortsätta på samma sätt. Det är inte ens någon idé att jag försöker, den här dagen har liksom redan fått en lat stämpel.

Hade jag tillåt mig det så hade jag kunnat sova till nu, ja längre än så känns det som. Men jag har suttit här framför datorn och intalat mig själv att snart, snart ska jag göra något vettigt. Ge mig några minuter bara. Men minutrarna blev till timmar och timmarna till en dag. Den här dagen. Den här oproduktiva dagen.

Schlagerlistan...

Här hemma i soffan framför teven gissar vi att följande kommer topp 6, utan innebördes ordning.
Sverige. Irland. Ungern, England. Azerbaijan. Finland.

Tyskland kommer också högt upp på listan. Och så hoppas jag såklart på Bosnien som jag har röstat på i kväll :-)

Kan du hundar?

Att gå ut med vår älskade men ack så oregerliga byracka Duffy blir aldrig den lugna och sköna promenad som man drömmer om som hundägare. Eller som jag drömmer om efter ett halvår med Duffy.

Skulle vi bo i ödemarken utan risk för att möta en annan hund, då skulle våra promenader förmodligen vara mer njutbara. Men så ser inte verkligeheten ut. Vi möter hundar varje gång vi är ute, och varje gång blir Duffy helvild och hoppar och skäller. Beroende på avståndet till den andra hunden går det mer eller mindre bra att lugna henne. Är hunden för nära går hon liksom in i en stress-bubbla och det är nästintill omöjligt att få någon kontakt med henne. Hon studsar helt enkelt runt och vrålar tills den andra fyrbenta hårbollen är utom synhåll.

Åh, jag blir galen och orkar snart inte längre. Jag älskar Duffy, inomhus är hon en pärla. Men att inte kunna gå ut med henne utan att både hon och jag ständigt spejar efter hundar tär på krafterna. Att tvingas välja omvägar för att jag inte vill gå på den trånga stigen med Duffy och riskera att möta en annan hund är förbaskat iriterande. Gaah! Kan du hundar? Känner du någon som kan hundar? Känner du någon som känner någon som kan hundar? I så fall, hör av dig till mig!!

Läs mer om Duffy här!

Ingen ork...

Ser nu att jag inte skrev något här igår. Och det var nära att det inte blev något i dag heller. Jag har helt enkelt ingen energi över till detta. Och då blir det som nu, ett trött och intetsägande inägg om ingenting. Kanske har jag mer lust och ork imorgon. Sov gott raringar.

Inget dåligt samvete här inte

Nej, jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag precis ätit x antal nävar popcorn, och det på rekordtiden 15 minuter. Nej, jag tänker inte ha dåligt samvete, för det var gott. Jättegott! Jag var sgen på något salt, det blev popcorn, och jag skulle gärna smaska i mig några nävar till. Och det med gott samvete.

Onsdag = Efterlyst och popcorn

Nu ska jag och Duffy se Efterlyst och dela på en skål med popcorn. Dessvärre har Duffy somnat så hon missar både Hasse Aro och popcornen. Desto bättre för mig :-)

Min dag

Denna dagen...
- morgonpromenad med Duffy i solen.
- några timmar framför datorn.
- möta upp mammsen vid busshållplatsen.
- lunchpromenad med Duffy i solen.
- handla mat med mamma på woken.
- äta lunch med ovanstående på balkongen.

Nu sitter jag vid datorn igen, mamma sitter i soffan och läser bokmanus och Duffy drömmer på fårskinnsfällen.

Ensamhetsträning - intensivkurs

Jag älskar min fina knäppa vovve. Det måste understrykas. Men ändå kan det vara aningens krävande och kvävande att vara kopplad till henne så gott som 24 timmar om dygnet. Därför är det nu ensamhetsträning som gäller för hela slanten. Minst tio gånger om dagen ska jag gå ut genom ytterdörren, vänta några sekunder och sedan gå in igen som om ingenting hänt.

Jag vet av erfarenhet att Duffy kommer stå eller sitta precis innanför dörren men tanken är ju att hon förr eller senare inser att det ligger i hennes bästa att gå och lägga sig. Det kan lätt bli jobbigt att stå och glo på samma ställe i en timme eller två. För målet är ju att hon ska kunna vara ensam hemma mer än några sekunder i taget. Annars faller liksom allting platt pannkaka, för något direkt ärende alldeles utanför ytterdörren har jag ju inte. Affären ligger lite längre bort än så.

Flygande båtar finns visst...

Är det inte rullande bilar man möts av på vägen, så är det flygande båtar.... Jaså, tror ni mig inte? Nåja, jag har bildbevis.

Båt-i-läggar-dag för många.

Brunch och hunddagis

I dag har pappa och Birgitta varit här på brunch. Vi bjöd på caesarsallad och nybakat bröd från Luxbageriet, mums! Till efterrätt blev det blåbärsglass serverad med ännu mer blåbär. Dubbelmums!

Caesarsalladen innan vi högg in.

Dessutom är vi hundvakt i dag, åt fina Gusten. Gusten älskar bollar. Av någon nu oförklarlig anledning tog vi fram en leksak åt honom som piper, alldeles för högt. Vi köpte den till Duffy förrut men hon är inte den minsta intresserad. Hon blänger mest på Gusten när han går omkring och piper med bollen i sin mun. "Väx upp", ser hon ut att tänka. Nu försöker vi ta bollen från Gusten, men det är omöjligt.

Gusten med den skränande saken i munnen.

Kollektivtrafik, boken och zzzzz

I dag åkte jag tunnelbana för första gången på länge. Eftersom jag merparten av veckans dagar har Duffy vid min sida så rör jag mig ju mest i närområdet, och åker jag längre bort så tar jag bilen. Men i dag var Duffy med husse på jobbet och eftersom jag "bara" skulle ta mig till Kulturhuset så ansåg jag tunnelbana skulle vara skonsammast både pris- och miljömässigt, och dessutom kan jag inte fickparkera...en liten detalj i sammanhanget ;-)

På Kulturhuset mötte jag upp Ola och förläggaren Annika som ska ge ut vår bok i höst. Vi gick igenom vissa delar av texten, nu är det bara lite småfix kvar. Spännande!

När jag kom vid lunch var jag så trött att jag la mig i soffan för att vila en stund. Närmare tre timmar senare slår jag upp ögonen, och är fortfarande sömning. Snark! Bra pigga upp mig-tips någon?

En bukett...till mig...

Åh. Igår fick jag en vacker bukett av min karl. Och nej, jag fyllde varken år eller hade namnsdag, så desto gladare blev jag.

Jag har placerat blommorna vid datorn så jag kan vila ögonen på dem då och då. Doftar gott gör de också.

De får mig att skratta och gråta

Jenny Östergrens krönikor är underbara tycker jag. Hennes texter får mig att skratta, gråta och förundras över mänskligheten. Här är veckans Östergren.

Nu vill jag ha...

Imorse när jag drog upp rullgardinen snöade det. När jag en stund senare gick ut med Duffy regnade det. Tack men nej tack. Nu vill jag ha sommar.

En sommardag på Gotland.

Jag känner mig så här

I dag är jag så trött. Jag gäspar hela tiden. Jag orkar knappt tänka färdigt en endaste tanke och än mindre skriva. Det enda ord som ekar i mitt huvud är: sova, sova, sova.


Exakt så här känner jag mig...