Frilansjournalist boende i Sverige, det är jag det! Skriver om det som roar, förfasar och lockar mig. Om det som jag älskar och det som jag tycker mindre om. Om saker jag hört, läst, sett eller bara kommit att fundera på. Om personer och händelser som har gjort avtryck på mig, på gott och ont. Om det som var då, nu och det som kanske komma skall.
Leta i den här bloggen
söndag 14 augusti 2011
Man vill inte komma för nära...
Bara i Sverige gör vi bänkar för en person att sitta på. Man vill ju inte komma för nära. Inte störa. Inte beblanda sig med okända.
Hittade flera av denna sorten i en tråkig park på söder i Stockholm.
Haha, har aldrig sett sådana! Vad roligt det såg ut, men ledsamt och ensamt när man tänker på det. Föreställer mig ensamma gamla farbröder.
SvaraRaderaMm, lite sorgligt är det allt, om ensamheten inte är självvald.
SvaraRadera