Vissa mornar är byrackan i vildaste laget när man går ut. I dag var en sådan morgon. Kanske för att promenaden börjde med ett nära hundmöte. Då var stressnivån satt liksom. Sedan råkade det visst vara hundens dag här i kvareteret, för det var fyrbentingar överallt. Duffy hoppade och slet i kopplet och jag försökte vara en lugn och tålmodig matte, vilket inte alltid är så lätt.
Suck, när ska hon lära sig att andra byrackor hon ser inte är läskiga/farliga/dumma och inte vill henne något ont?
Imorse var hon dock inte lika kaxig, utan i tröttaste laget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar