Mysigt...

I dag fikade jag med min kära vän Anastasia. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och avslutade dejten med att dela på en kokosboll. Mysigt!

Anastasia hade bakat bröd som jag fick i present. Bara sådär. Dubbelmys!

Min uppgift att ignorera...

Duffy tycker om att få uppmärksamhet. Jag tycker om att ge Duffy uppmärksamhet. En klapp här, ett gulligt ord där, och så lite godislekar på det. För att lära Duffy att det är okej att ha tråkigt och vara rastlös har jag nu fått i uppgift att ignorera henne. Inte alltid förstås, men samtidigt ska jag heller inte alltid uppmärksamma henne när hon vill det. Jag ska liksom lite mer välja mina/våra tillfällen.

Hjälp, det är svårt. Jag känner mig elak. Men jag stålsätter mig mot känslan eftersom jag innerst inne vet att jag inte är elak utan bara vill hennes bästa, ja eller allas vårt bästa, vilket är att kunna ha kvar henne.

Min fina hund

Skam bor inte i den kroppen

Gusten är här på besök. Han har precis lyckats bita sönder Duffys pipleksak och spridit ut hela stoppningen över vardagsrumsgolvet. Men låt er inte luras av hans skamsna uppsyn, för skam bor inte i den kroppen... Tur att han är så söt!

Höstdag i solen med vän..

Fick lite hundfri tid i dag och passade då på att fika med min fina vän Anastasia. Verkligen en vacker höstdag, tyvärr gör inte kameramobilen färgerna rättvisa, så ni får använda er fantasi...

Författaren visar brösten på bloggen

I dag råkade jag ramla in på en känd författares blogg. Möttes av henne i bar överkropp. Bilden tagen genom spegeln. Avklippt vid näsan. Jag kunde inte riktigt fokusera på själva texten måste jag säga, men det var någonting om hur vi ser på oss själva. En kort text - en stor bild. Bröst (silikon), tatureringar och en plutig mun. Okej... Varför liksom? För att locka besökare - läsare/betraktare? För att få mumsiga kommentarer? För att sticka ut i detta myller av bloggar och tweets? För att synas?

Tack men nej tack säger jag.

Utbrytardrottningen slog till igen

Utbrytardrottningen. Det skulle bli titeln om det skrevs en bok om Duffy, tillika byrackan i det här hemmet. Ikväll slog hon till igen. Efter kvällens promenad beslöt jag och Jennie (vår ganne som numera även är vår Duffy-tränare) att öva lite ensamhetsträning med byrackan. Vi kom in, tog av henne kopplet och sa det obligatoriska "kommer snart". I hissen ner kom vi på att jag glömt att låsa ytterdörren, och eftersom Duffy tidigare både låst in sig själv samt rymt ett antal gånger så var vi nära att vända om, men vi chansade. Några minuter senare möttes jag av en vidöppen ytterdörr. Utbrytardrottningen hade gjort det igen. Jag ropade lite stressat Duffy ner i trapphuset och möttes av flåsande och ivriga tassar på väg upp.

Kvällens lärdom: Glöm ej att låsa dörren när du övar ensamhetsträning med Duffy-DoDo. Och kommer du på att du glömt låsa dörren så vänd tillbaka och gör om och gör rätt.

Byrackan på bröllop i somras.

Borde hit och borde dit

Borde få iväg några jobbmejl.
Borde dammsuga.
Borde plocka ur tvättmaskinen (som jag faktiskt lyckats fylla).
Borde betala mina räkningar.
Borde rensa i pappershögen på soffbordet.

Det är bara det att jag har sjunkit så djupt ner i soffan att jag har svårt att ta mig upp...

Författarkväll med Ola Lauritzson

Ola Lauritzson - vars senaste bok jag har hjälpt till att skriva - ger sig ut på en liten miniturné i Skåne för att prata om boken Miljardären som försvann. 
Är ni sugna på att träffa Ola och höra mer om boken så kan ni göra det ikväll i Ystad. Ja, ni hittar det lilla "turnéschemat" här nedan.

Torsdag 27/11 - Ystad
Kl 19.00 Bokhandeln i Ystad, författarkväll med vin och tilltugg

Fredag 28/11 - Helsingborg, Ängelholm, Höganäs
Kl 12.00 Rotary Höganäs, lunchföreläsning
Kl 16.00 Bokia Ängelholm, boksignering
Kl 18.30 Killbergs Helsingborg, författarkväll med vin och tilltugg

Lördag 29/11 - Malmö
Kl 12.00 Bokia Jägersro Centrum, boksignering

Tyst och lite ensamt hemma

Nyss kommit hem efter närmare än vecka hos mamma och Bengt. Jag och byrackan har varit där medan sambon gjort Kanada. Oavsett om jag varit borta några dagar eller flera veckor så känns det alltid lite märkligt att komma hem. Som om saker ska vara förändrade. Visserligen var blommorna lite slokbladade men annars såg det ut som jag lämnade det, det vill säga som ett mindre kaos.

Tyst är det också här hemma, trots att jag fått på både disk- och tvättmaskin. Blir ju lätt så när man haft människor omkring sig dygnet runt, Bengt jobbar ju hemma, så han och jag har äit lunch ihop och gått långpromenader med hundarna i skogen varje dag. Och så bor Bengts syster Elisabeth där tillfälligt innan hennes nya lägenhet i Visby är inflyttningsklar, så det var verkligen fullt hus. Tur att Petrus kommer hem ikväll.

Nytt över gammalt...

Igår var jag på vårdcentralen och fick nytt rent bandage över gipset på handen. Eller okej, jag fick nytt rent bandage över det gamla och fula bandaget över gipset. Det känns lite som att spruta på sig en överdos parfym eftersom man inte hunnit duscha.

Nåja, det ser fint ut i alla fall...

Och lyfter vi på det enda så finns där ett till. Som sådan där rysk docka som innehåller en mindre docka som innehåller en mindre docka och så vidare...

Partners i bus

Duffy har lyckats få två hundkompisar - Gusten och Rune. Hon har ju rätt stora problem vid åsynen av andra hundar men dessa två fyrbentingar älskar och beundrar hon.

Gusten och Duffy - partners i bus.

H&M + Lisbeth Salander = sant

Det gäller att smida medan järnet är varmt. I december har filmen The girl with the dragoon tattoo premiär (den amerikanska versionen av Stieg Larssons Flickan som lekte med elden). Och nu släpper H&M sin Lisbeth Salander-kollektion.

Smakprov från den nya kollektionen.

Ett stort litet mirakel

Den här två veckor gamla flickan räddades ur rasmassorna i Turkiet efter två dygn. Vilket stort litet mirakel. Hennes mamma kunde räddas några timmar senare. Fantastiskt!

Läs mer här. Bild lånad från expressen.se

Carpe Diem som gåva

Ska du köpa en present till någon, så ge bort en gåva som verkligen betyder något och gör skillnad. Designern Efva Attling har skapat flera vackra smycken där en del av intäkterna går till Röda Korset och deras arbete. Nedanstående Carpe Diem-armband kostar 750 kronor varav 300 kronor går till Röda Korsets julinsamling.

En gåva som skänker glädje åt många.

We are all connected

Vi är många som ska leva och överleva på den här planeten.


Film från WWF. / Movie by WWF.

En gammal strumpa...

I dag är jag verkligen trött på att ha handen i gips och bandage. Inte bara för att det är klumpigt och allmänt opraktiskt utan även för att det luktar. Det är som att ha en vante på sig i flera veckor, eller en strumpa för den delen. Inget man längtar efter med andra ord.

Skogspromenad och brorsbarn

Denna vackra söndag har tillbringats i skogen med vovar och annat löst folk. Sedan svängde jag förbi bror min med familj och gosade med Alicia och Theo och fick njuta Annikas hembakade bröd samt tårta. Nu sitter jag jäst i soffan hemma hos mammsen och Bengt, jag och Duffy är här några dagar och mår gott.

Skog som John Bauer säkert gärna hade tecknat.

Världens bästa brorson och tillika gudson.

Vernissage i Mariefred

Konstnären Jesper Waldersten och musikern Martin Sköld från Kent i samarbete.

Underbara 96-åriga Eva

Frustrerande...

Jag vet att jag tjatar om min tumme, men fy sjutton så ont den gör. Det värker och kliar under gipset. En vecka avklarad - två veckor kvar. Hallå, jag behover min högerhand. Mina dagar handlar om att skriva, det funkar liksom inte med en otränad vänsterhand. Detta till exempel skriver jag med vänster pekfinger och det tar sin lilla tid och är enormt frustrerande. Jag har massor av saker som behöver göras och som nu inte kan göras eller tar förbaskat lång tid att göra. Suck! Men annars är det bra...

Haha, vänsterhanden ser också lite trött ut här...

Lämna ett avtryck

Har ni läst vår bok Miljardären som försvann så får ni gärna gå in och lämna en kommentar på boktipset. Om ni vill alltså!

Gick från knän till tummar...

I dag ska jag på återbesök på Danderyds sjukhus. Vad detta innebär vet jag inte riktigt, men jag hoppas få ta bort gipset, åtminstone en stund, för det kliar och skaver. Förmodligen ska de också räta ut tummen, vilket inte gick i lördags. Tror att det är samma läkare nu som ska kolla tummen som opererade mitt knä för sju år sedan. Han kanske tröttnade på att se knän dagarna i ända och gick över till tummar istället.

Nu måste jag få undan en del jobb. Hörs senare.

Arma barn

Arma arma barn. Nio personer varav sju barn under 11 år i en trerummare. Har flyttat 18 gånger på nio år. Pappan är missbrukare och har regelbundet misshandlat mamman. Socialen valde att inte ingripa. Heja Sverige 2011!

   Bild lånad från ltkalmar.se

Nekades hjälp av socialen

Alltså socialtjänsten i det här landet borde se över sina rutiner. Nyligen var det pojkarna i Sigtuna som dödaes av sin mamma och nu mördade fyraåringen i Ljungby som kommer från fruktansvärda familjeförhållanden. I båda fallen vädjade mammorna till socialen, men blev nekade hjälp. Hemskt!

Har du haft problem med hundmöten?

I dag har jag svårt att jobba, inte bara på grund av tummen utan också för att jag funderar på byrackan, min älskade byracka. Hon är ju ingen lätt hund. En gatuhund från Irland som har stora problem vid hundmöten. Hon skäller och hoppar och blir i det närmaste okontaktbar, och det blir liksom inga behagliga promenader då, inte för någon av oss. Hon blir stressad och jag blir stressad (och husse med för den delen).

Men samtidigt är hon mitt hjärtegull. Min gosis, som älskar att mysa och kela. Och när jag tänker på att vi kanske inte orkar ha kvar henne och därmed kommer behöva lämna bort henne, ja då värker det i mitt hjärta. Hon är ju en i familjen nu. Och vem vill lämna bort en familjemedlem?

Gaah. Har du erfarenhet av problem vid hundmöten eller vet någon som har det. Hur hanterade du/de det? Skriv en kommentar eller mejla mig: ordateljen@gmail.com

Jag och Daniel Craig i Empire

Nämen titta, här går ju jag och Daniel Craig. En helt vanlig söndagspromenad är det dock inte, utan bilden är från filmen The girl with the dragon tattoo, i vilken jag spelar reporter. Hittade den i senaste numret av den amerikanska filmtidningen Empire. Inte så pjåkigt va! (För den som undrar var jag är så går jag till höger om Mr Craig)

Fotade ett foto i tidningen, därav bildkvalitén.

Tack Amanda Schulman

Oj vad det trillar in läsare efter att Amanda Schulman länkat hit. Kul och välkomna!

Tummen upp för alla tummar

I dag är det Alla tummars dag! Dagen då vi hyllar fingret som underlättar vår vardag. För testa själv att knyta skorna, knäppa byxorna/BH:n, hålla i en penna, sätta upp en tofs, läsa en bok osv...utan hjälp av våra vänner tummarna.

Tummen upp för alla tummar!

Jag saknar högerhandens kapacitet...

Här kommer en söndagshälsning från mig och min tumme. Den värker och bultar och bränner. Men det är tydligen helt normalt i den här situationen. Jag har blivit tillsagd att försöka ha handen högt så mycket jag kan, så att svullnanden minskar och blodet rinner ner. Denna lilla text skriver jag med vänster hand, eller vänster pekfinger rättare sagt. Jag ska nämligen inte använda höger han alls så här i början. Det är läskigt vad man är beroende av en kroppsdel, allt blir svårare och tar längre tid när högerhanden inte får hjälpa till. Bara efter de här raderna har jag träningsvärk i vänsterarmen.

Min älskade tumme i gips

Har suttit på akuten på Danderyds sjukhus hela dagen. Råkade få in tummen i Duffys mun när jag skulle hindra henne från att hoppa efter en annan hund. Där fast mellan Duffys tänder blev min tumme kvar några sekunder, och vreds om. Det gjorde sabla ont och blodet forsade. Direkt in till akuten där jag fick stelkrampsspruta och röntgades. Fraktur och tre veckor i gips blev domen.

Min tumme. Njut lite extra av dina tummar i dag för jösses vad allt blir komplicerat när man inte kan använda dem.

Får skriva med vänster hand ett tag framöver, det går långsamt.

Fotot som blev en film

Hittade den här filmen från 2007 i mitt bildarkiv. Jag vet inte vad vi håller på med, om tanken är att vi ska ta en bild men istället filmar något som kan liknas vid förberedelser och uppvärmning. Lite kul ändå. Klicka på Play-knappen för att spela.

Tummen upp till Amanda Schulman

I dag ger jag tummen upp till Amanda Schulman som på sin blogg berättar om sin hypokondri, eller som hon skriver: sin ångest som uttrycker sig i hypokondri. Tyvärr är det år 2011 fortfarande lite tabu att tala högt om att man mår psykiskt dåligt. Att ha migrän är helt okej eller diabetes för den delen, men just när det kommer till det mentala då ska vi helst hålla tyst om hur vi mår, såvida vi inte mår toppen och kalasfint och helt enkelt fantastiskt bra.

Morgonen i bilder

Vilken vacker morgon. Vi tog med oss kameran ut och förevigade den. Hösten när den är som bäst.

Jag och Duffy poserar.

Duffy var lite missnöjd med allt plåtande. Ville hellre busa i löven.

 

Sol över Petrus.

 

Jag uppställd under en bro. 

 

Grönt är skönt.

 

I lööv you.

 

Speglingar i vattnet.

Paddling genom ett höstlandskap.

Den där stunden...

Det finns en stund på eftermiddagen då jag tappar all energi och helst av allt skulle krypa ihop på Duffys fårskinnsfäll vid mina fötter och sova en timme eller två. Detta är den stunden. Känner du igen dig och i så fall vad gör du för att pigga upp dig?

Kafka och Kaffe

Vissa hyllar Kafka. Jag hyllar Kaffe.

En livshistoria på en halvtimme

Tänk, på en halvtimme fick jag i dag höra en livshistoria från en okänd kvinna. Varje människa har en historia att berätta. Det gäller bara att ta sig tid att lyssna.

Hennes berättelse med mina ord...

Hon berättar att hon är 65 år. Att hon växte upp i Finland. Att hon har tre söner. Son nummer ett fick hon redan vid 17 års ålder, son nummer två ett år senare och minstingen inte långt därefter. Pojkvännen och tillika barnens pappa var dock otrogen så hon lämnade honom och flyttade 29 år gammal med barnen till Sverige, till Tyresö närmare bestämt. Här började hon arbeta och arbetar fortfarande som städerska.

Hon har diabetes 1 och en insulinsond inopererad i magen (det är tydligen bara 17 personer i Sverige som har fått en sådan inopererad enligt henne). Mellansonen som fortfarande bor hemma med henne i lägenheten i Tumba har räddat livet på henne två gånger när hon haft för lågt blodsockervärde. Han hjälper även sin mamma att städa ibland.

Hon har lite kontakt med sönernas pappa som bor kvar i Finland och numera är gift med en thailändska. Fast han bjöd dem sönerna och henne på en resa till Thailand för några år sedan, för tydligen har han en del pengar att röra sig med. Dock har han ingen vidare kontakt med sina söner annars.

Hennes egen pappa dog 52 år gammal av en hjärtinfarkt när hon var 18 år. Pappan blev för övrigt väldigt arg när hon blev med barn så ung. Hennes mamma är också död, och så även systern som hade alkoholproblem och dog i 50-årsåldern. Hennes bror lever i Sverige men de har ingen nära kontakt.

Hon har fyra eller sa hon fem barnbarn, varav det äldsta är 13 år och självständig liksom hon själv.

Hon är nogrann när hon städar. Annars klagar folk. Några planer på att gå i pension har hon inte. Hon är arbetsnarkoman, det var hennes mormor också. Mormodern som hade dubbla jobb.

Bästa förstasidan just nu...

Bästa förstasidan just nu. Senaste numret av tidningen OBIZ24. Håkan Juholt på omslaget med rubriken: "Juholt vill lätta på statens plånbok".

Detta kan man verkligen tolka som man vill i dessa tider då Juholt riskerar att åtalas för bedrägeri.

Gusten busar

Titta vad jag hittade i mitt fotoarkiv. Lille Gusten (då var han i alla fall liten, nästan nykläckt) och jag busar. Det är fyra år sedan, tiden går fort...

Tips?

I mitt skrivrum är hyllorna tomma. Allting (läs papper och pennor) ligger istället på skrivbordet. Så vad ska jag ställa för snyggt på hyllorna...Tips?

Jag försöker se fundersam ut. Lyckas sådär va...

Emelie och Hussein orkade inte leva längre

Aftonbladet granskar den svenska psykvården. Jag läser om 23-åriga Emelie, 37-årige Hussein och 14-åriga Linnéa. De mådde dåligt. Vädligt dåligt. De behövde hjälp. De fick i viss mån hjälp. Men inte tillräckligt. Till slut orkade de inte leva längre. Och de är inte ensamma. Jo i sin egen djupa smärta kanske. Men de är inte inte ensamma om att ha ont i själen. Som Noomi Rapace sa i senaste avsnittet av Skavlan: "Man satsar miljoner på polisen, men man borde börja med psykvården."

Läs mer om Emelie, Hussein och Linnéa här!

Jag är trichotillomanisk

När jag är stressad eller funderar så där riktigt djupt då rycker jag i mina ögonbryn och ögonfransar. Många gånger händer det att jag får med mig en eller annan frans i mitt ryckande. Detta är en konstig och dålig ovana jag vet, men likväl gör jag det. Och jag har hört om andra som gör det. För det är tydligen vanligt, eller i alla fall inte helt ovanligt. Fenomenet har till och med ett namn - trichotillomani. En rycka håret-mani helt enkelt.

Nu har jag bestämt mig för att sluta rycka. För varje gång jag rycker ska jag lägga fem kronor i en burk och skänka pengarna till välgörenhet. Nej, det blev konstigt. Är ju nästan bra om jag rycker då. Jag gör så här istället. För varje dag som jag inte rycker lägger jag fem kronor i en burk. För dessa får jag sedan köpa/göra precis vad jag vill. Skänka pengarna till välgörenhet till exempel :-)

Kaffevan...

Nästa gång tar jag en dubbel espresso.

Inget måndagsmys här inte...

Okej denna måndag har börjat sådär, därför tänker jag nu bara sikta uppåt, det vill säga göra dagen bättre. Så vad är det då som fått mig på så uselt humör i dag. Tandvärken gör naturligtvis sitt. Och att jag skjutsade Duffy och Petrus till jobbet och glömde mobilen och hemnycklarna i hundväskan jag gav honom vilket jag inte upptäckte förrän jag stod utanför ytterdörrren, ja det bidrar också till min sinnesstämning. Lägg därtill att jag är förbaskat trött och att stressnivån är alldeles för hög för mitt eget bästa.

Nu ska här i alla fall ätas lunch (för får jag inte mat snart blir jag gaaalen), sedan ska jag inhandla en stor latte och dyka ner i en massa skrivjobb. Hoppas din dag är bra!

Särbo eller sambo - det är frågan Håkan Juholt?

I våras när det stormade kring Håkan Juholt, eller närmare bestämt hans bedrägeridömda flickvän Åsa Lindgren, då omnämdes hon som hans särbo överallt i alla medier. Och Juholt sa ingenting om detta då. Men nu så säger han alltså att det varit sambos i fyra år.

Jag förstår inte. Hade Juholt glömt bort att de bodde under samma tak eller ville han inte låtsas om det eftersom han fick full hyresersättning för deras gemensamma bostad redan då? Det osar skumt detta...

"Juholts särbo dömd för bedrägeri". Svd, mars 2011.

"Håkan Juholts särbo dömd för bedrägeri".  Metro, mars 2011.

"Juholts särbo dömd för bedrägeri". Sydsvenskan, mars 2011

Duo i bus

Vi har Rune - en av Duffys bästa kompisar - här på besök. De kan verkligen konsten att hitta på bus tillsammans de här två. Men nu har de i alla fall lyckats ligga stilla några minuter på mattan...

Kaffe, Monet och hund i rullning

Har i dag varit på Moderna Museet med mamma och Bengt. Kikade på en utställning av vår förra granne Klara Lidén, och Monet med flera var också på plats. Ja, inte personligen då...

Började dagen med den här.

En Monet på väggen. Tyvärr inte hemma hos mig, men väl på Moderna Museet.

Naturens egna färgpalett.

Den här gigantiska busken eller vad det nu är växer här i närheten. Ser ut som en djungeväxt av något slag, alternativt en olaglig odling...

En runda med voven som dock lyckades smita ur bild.

Hon hade tagit tillflykt till gräset, där hon rullade runt i löven.

Jag körde mössa i dag, och väldigt högt upp/långt bak ser jag nu...

Jag har flytt fotbollen

Det spelas fotbollsspel i vardagsrummet. Så jag har tagit min tillflykt till sovrummet. Ligger här och läser tidningar och mumsar vindruvor. Ska leta reda på en spännande deckare som jag kan se här på datorn i sängen. Duffy ligger i sin korg, hon var inte heller sugen på att spela tv-spel och dricka öl. Du och jag Duffy. Men sluta fis nu är du snäll...

Chokladbegär

Jag kan liksom inte bara ta en bit (inte lyckades jag vända bilden rätt heller).

Jag som fiskargumma...

Som matte till en fyrbent byracka måste man gå ut även när det regnar. Iklädd denna utstyrsel mötte jag dagens skurar. Hihi, det kallar jag riktig regnhatt det.

Fattas bara pipan och lite längre skägg :-)