Vackra regalskeppet Vasa

Det var runt 20 år sedan sist. Men i dag var jag där igen. På Vasamuseet. Min kära mor arbetar just nu med en bok om det vackra men ej så sjödugliga skeppet, så hon hade två fribiljetter som jag fick.

Det var 1628 som regalskeppet Vasa seglade ut på sin jungfrufärd. Men hon kom inte långt. Efter drygt en kilometer kantrade och sjönk Vasa till botten, och det skulle komma att dröja över trehundra år innan man lyckades få upp henne.

Vasa, som tog två år att bygga, är magnifikt dekorerat och inrett med fantastiska skulpturer. Man häpnar över arbetet, hur hårt människor måste ha jobbat. Då hade man inte den tekniska utrustning som vi har i dag till hjälp. Då arbetade man med kroppen.

Jag tror inte att 2000-talets i-landsmänniskor skulle klara den fysiska ansträngningen. Och vi skulle inte ha tålamodet heller. Allt ska gå snabbt. Hänger sig datorn i några minuter så får vi panik. Tid är pengar. Och så skriker vi åt den. Djävla skitdator. Som om den skulle höra oss och få dåligt samvete.

Vi 2000-talets i-landsmänniskor har det bra, samtidigt som vi mår allt sämre.

Båten från Slussen till Djurgården i höstsolen.

Skepp o´hoj alla landkrabbor.

Vackra Vasa.

Museirestauranger är inte kända för sin generositet.

The best of Gunvald Larsson

Häromdagen såg jag den nya Beckfilmen. Den 26:e i ordningen. Jag tror att jag har sett alla. Ett flertal gånger antagligen. Måste erkänna att jag börjar tröttna på dem. Men Gunvald Larsson kommer jag nog alltid att skratta åt.

För mycket av det vackra är underbart...

I dag har jag suttit hemma framför datorn och skrivit hela dagen. Man blir lite knäpp av att tillbringa för många timmar med tangentbordet och skärmen som enda sällskap. För att inte förlora mig i galenskapens värld var jag dock förståndig nog att ta en promenad i det underbara vädret. Det kändes nästan som vår i luften. Men jag antar att vi ska ha några månader med vitt på marken innan tussilago och blåsippor tittar fram. Här kommer dagens bildskörd. Och jag vet, det har blivit en del vatten möter sol-bilder på sistone. Men enligt mig så kan det aldrig bli för mycket av det vackra...

Morgontimmarna är bäst...

Har njutit av härliga morgonpromenader de senaste dagarna. Stockholm är som vackrast då, under de tidiga timmarna.

Jag ger dig min morgon...

Ännu en vacker morgon...

Nyvaken med kaffemuggen i högsta hugg (bli blodgivare så får även du en sådan fin kopp).

Njut av vår vackra planet.

Vem sitter här om inte...

Nämen här sitter ju jag. Helt inne i texten jag skriver. Några timmar till. Puh, tur att det finns té och chokladkaka inom räckhåll. Hej så länge, eller nått...

Det räcker för i dag...

Stirrar håglöst in i skärmen. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, om jag ska skriva. Plugg och jobb tretton timmar i sträck med avbrott för kortare matintag. Därför sätter jag nu ner foten och säger stopp! Det räcker för i dag.

Nu väntar välförtjänt tid framför teven och Veckans brott med Leif GW Persson.

En gryende dag

Dagen har nyss startat för min del. För andra har den varit igång sedan länge. På teven sitter Brolle på en pall med sin gitarr och sjunger en lugn kärleksballad.

Filmjölk och två smörgåsar i magen. Jag är hungrig oavsett tid på dygnet, och kan äta massvis oavsett klockslag. Nu ska jag bege mig ut i den gryende morgonen. Ha en fantastisk dag!

Jag blir så jävla förbannad...

Alltså nyss skrev jag om den sömngångare jag är. Så går jag in på expressen.se och läser det vidriga - tre överfallsvåldtäkter i Stockholm i helgen. Jag trodde inte jag skulle orka skriva en rad till i dag men nu bara måste jag.

Det kliar i fingrarna av ilska. Ja, för jag blir så fruktansvärt förbannad. Där ute finns några få dårar som förstör för så många andra. Allra mest för tjejerna de våldför sig på, vars liv de på många sätt raserar. Sedan såklart för kvinnornas anhöriga vars älskade har blivit utsatt för detta fruktansvärda. Ja, och sist men inte minst för alla oss andra, som med fasa läser om det inträffade och blir tvungna att begränsa våra liv. En kvinna jag känner skrev i morse på sin Facebook-status att hon aldrig mer kommer att springa ensam i Hagaparken (där en av kvinnorna blev överfallen).

Grr. Sabla fega kräk som sitter där ute i buskarna och väntar på att en ensam tjej ska gå förbi så att du kan stilla sitt sjuka begär (maktbegär handlar det ju ofta om). Hur blev du så ond? Vad har du råkat ut för som gjort dig så känslokall? Var tog empatin vägen, och samvetet?

Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Har du hört det uttrycket någon gång? Fundera på hur du själv skulle må om du blev överfallen, våldtagen och brutalt misshandlad. Eller din mamma, syster, flickvän eller dotter. Det känns va att tänka så? Visst gör det lite ont i ditt iskalla hjärta? Visst finns det någon medmänsklighet kvar i din förtappade själ? Jag hoppas, hoppas, hoppas det.

En trött tjej...

Igår elva timmar. I dag ökade jag på till tolv. Jag talar om mitt sömnbehov. Och trots att jag nu lyckats ta mig ur sängen och istället halvligger på kökssoffan så är jag fortfarande trött som tusan. Är det vädret? Är jag sjuk? Är jag bara allmänt slö? Kanske är det en kombination av allt och lite till...

Hur mycket det än bär emot så måste jag dock ruska tag i mig själv och ta en promenad runt kvarteret. För det kanske just är bristen på frisk luft som gör mig så här dåsig. Det kan ju också vara att jag förra veckan spenderade hela dagarna med 30 vilda nioåringar. Det var superroligt men samtidigt en helt ny upplevelse med en mängd intryck och händelser som hjärnan behöver bearbeta, och det kanske den gör bäst när jag sover. Vem vet?

Hoppas i alla fall att du har en skön söndag. Här öser regnet ner så efter min promenad blir det nog till att bädda ner sig i soffan och zzzzzzz...ze på teve :-)

Jag är superdupermega-avundsjuk...

Sitter här med några bitar choklad och en kopp té (pulverkaffet är slut och jag har ännu inte lärt mig den nyinköpta espressomaskinen). Dock skulle jag behöva en rejäl dos koffein för ögonlocken är tunga. Ja det är inte så konstigt, jag sov ju bara elva timmar i natt... Hihi, ibland är det faktiskt så att ju mer man sover desto tröttare blir man.

Nåja, snart ska jag sätta på musik man inte kan stå stilla till och dansa loss med dammsugaren. För i kväll kommer mammsen, Benke-Bus, Gurra-G och fisen på middag, och då vill jag inte ha några råttor i hörnen.

Gick nyss en promenad för att få dagens dos av frisk luft. Helt okej oktoberväder tyckte jag, ända tills jag fick sms från min kära vän Maria som är i Barcelona över helgen. Där är det drygt 20 grader och sol. Va! Nej, jag är inte alls avundsjuk. Absolut inte. Eller okej, lite då. Eller ja, en hel del. Ja, rätt mycket avundsjuk faktiskt. Okej då, jag är jättesupderdupermega-avundsjuk. Men det måste man ju få vara. Det betyder ju inte att jag inte unnar mina kära vänner det allra bästa. Jag skulle ju bara vilja ha blivit nedpackad i resväskan innan de åkte. Det är allt.

Men men. Stockholm en halvmulen oktoberdag kan vara fint det med.

Lövely. Ett tag till. För snart tappar träden sina kläder och står nakna i kylan.

Bajamaja för traktens fåglar.

Jag döper dig till "Speglingar i vatten".

Simma kompisar. Det kommer något stort och vitt bakom er.

Bråk med näbbar och simfötter.

Tjihoo! Vågen för vågorna.

Mystisk sak i vattnet. Har dock legat så där länge, så jag tror inte att det rör sig om något läskigt. Men visst ser det ut som det?

Och så min dammsugarlåt då :-)

Det är svårt att pricka rätt med tio isglassar

Alltså jisses vad kallt det är här hemma just nu. Jag har tio isglassar till fingrar. Min nästipp slår Rudolfs mule med hästlängder och ligger snart på golvet nedanför mig. Och trots att fårskinnstofflorna är på har jag inte längre någon känsel i tårna.

Jag är en snögubbe minus snön. Hmm! Med detta menar jag alltså att jag är nedkyld trots att jag är inomhus. Går jag ut och ställer mig på balkongen kan jag nästan lova att det är varmare där än här inne.

Och ja, elementen står på max. Men vad hjälper det när de ändå är iskalla. Värmeljusen är tända. Många blir det. I dag satte jag till och med på ugnen bara för att sedan kunna öppna ugnsluckan och ta emot värmen med öppen famn.

Om jag stavar som en kråka i den här texten så är det för att det är rätt svårt att pricka rätt på tangentbordet med tio isglassfingrar. Testa själva!

Nu ska jag krypa ner under filten i soffan och kolla vidare på Mad Men. Till detta lite fredagssnask.

Lasermannen är ingen hjälte...

I Malmö härjar en ny "laserman". Så skrivs det alla fall i media. Flera personer har beskjutits av en okänd gärningsman. Man tror att det är en man i 30-40-årsåldern. Eller ja, så säger i alla fall statistiken menar polisen. Att det är en och samma gärningsman verkar polisen också utgå ifrån.

I media få man intrycket av att Malmöskytten är svensk. Fast lasermannen John Ausonius som satte skräck i Sverige i början av 1990-talet då han sköt flera människor med utländsk härkomst var ju själv invandrare. Något som han försökte förneka genom att byta namn och färga sitt mörka hår blondt. Andra exempel på sådana snedvrida människor är nazsisten Jackie Arklöv, vars biologiska föräldrar är från Afrika, och Adolf Hitler som menade att judar var ondskan på jorden samtidigt som han själv hade judiskt ursprung.

Det måste vara fruktansvärt svårt för polisen i sådana här utredningar då offren inte verkar ha någon koppling till varandra, eftersom det därmed blir svårt att begränsa sökområdet och ringa in gärningsmannen (eller är det flera?). Polisen behöver allmänhetens hjälp. Så har du sett eller hört något - ring då till polisens tipstelefon: 114 14.

Ps. Jag förstår inte varför man envisas med att återanvända benämningen Lasermannen. Låter ju som spindelmannen och stålmannen. Den här personen är väl så långt ifrån hjälte som man kan komma.

Fler texter i samma ämne.
Expressen: Några dystra år ligger framför oss
Aftonbladet: Ausonius känner igen ånger 
Svenska Dagbladet: Polisen har säkrat bevis

Kung Bore på inmarsch...

Nämen, så vaknar man upp till en vit värld. Är Kung Bore redan på ingång eller är det bara en teaser om vad som komma skall? Ytterligare några decimeter snö (som ligger kvar på marken) och sol på detta så är jag nöjd.

Färdigcyklat för i år?

Jag ska köpa en folkvagnsbuss och sälja choklad

Från en heldag med 30 busungar på skolan (jag gör ju lärarpraktik nu, eller VFU som det så fint heter) till att skriva frilansartiklar om gymnasieval och Human Resources. Ställa in, ställa om - hjärnan går på högvarv.

Och nu tutar glassbilen här nedanför. Da dadadada da dadadada dada dada dada. Hmm. Glass? Det är ju för bövelen minusgrader ute. Jag behöver ingen hjälp med att bli nedkyld, jag är redan iskall. Tacka vet jag en "varm choklad-bil", eller en "heta soppan-buss".

Hmm, det kanske är det jag ska göra i vinter. Köpa en gammal folkvagnsbuss och ställa mig i en park eller vid ett promenadstråk och sälja varm choklad med vispgrädde.

Det tål att tänkas på.

Zzzzzzzzzz

Gäsp vad jag är trött. Och i takt med att tröttheten ökar i styrka så sjunker min självdisciplin. Nyss stoppade jag i mig den där chokladbiten som jag skulle hålla mig borta från, åtminstone en dag som denna då jag ska ut och äta gott på restaurang. Jag lurar mig själv att sockret ska göra mig pigg. Snart måste jag dock kvickna till. För då ska jag hoppa upp på min ädle springare och trampa ner på stan för en fika med Maria (nalkas ljuva kaffe). Därefter blir det födelsedagsmiddag för Erika tillsammans med fina flickorna.

Snark. Bilden är lika grådassigt trött som jag känner mig.

Sevärd dokumentär...

Har i kväll ätit middag framför teven. Fastnade framför Barnen som överlevde Hitler - en dokumentär om de över 10 000 judiska barn som alldeles innan andra världskriget startade skickades iväg av sina föräldrar till andra länder. Ett beslut som givetvis var fruktansvärt svårt att fatta men som visade sig vara väldigt klokt. I dokumentären får vi veta hur det gick för några av alla dessa barn. Gripande. Se den här!

Nu ska jag jobba i två timmar och sedan kl 21:00 är det dags för Leif GW Perssons nya kriminalprogram Veckans brott. Men alltså, nu först en kopp té och djupdykning ner i jobbhögen.

Ny adress till den här bloggen

Efter att Alex skrivit ett inlägg om nätpublicering och risken man tar med att ha sitt namn offentligt på internet i alla möjliga sammanhang så har jag nu döpt om bloggen. Ny adress är alltså: http://sarasordverkstad.blogspot.com/. Ja, den du ser i adressfönstret här ovan. Bara så att du vet!

Han kanske skulle uppfattas som en jobbig unge..

I dag lärde jag känna en liten pojke. Fyllda nio år. Han hade svårt att sitta still. Svårt att vara tyst. Han hittade ingen ro i sig själv. För en utomstående kanske pojken skulle uppfattas som en bråkstake, en jobbig unge helt enkelt. För så gör tyvärr merparten av oss. Vi dömer varandra innan vi ens känner varandra. Och det är inte en bra egenskap.

För det går att skrapa på den tuffa ytan. Den här jobbiga ungen blev slagen hemma. Nyligen samlade han mod och vågade berätta om det han utsattes för. Nu slipper pojken bo under samma tak som förövaren. Men såren är fortfarande öppna, och de lär ta lång tid att läka dem.

Världens vackraste tavla

Vilken himmel jag vaknade till imorse, eller utsikten överlag var magisk. Det såg ut som en tavla där färgen runnit ner i horisonten...(klicka på bilden för att få den större).

Mer mys i vardagen...

Höstmys i badrummet med tända ljus och nyplockade kastanjer.

Söndag i solen...

En luftballong utanför fönstret precis nu. Alltså en bit bort och högre upp. Men jag ser den tydligt. Ballongen är gul och fin mot den blå himlen. Och vem skulle inte vilja flyga luftballong en dag som denna. Solen strålar och Stockholm är en vacker stad, och säkert ännu vackrare från ovan. Men det var fantastiskt fint för oss flanörer också. Jag har lapat solenergi, druckit latte, fotograferat och samlat kastanjer till höstpynt här hemma.

Dunjackan åkte dock på, trots det sagolika vädret.

Två av alla soldyrkare.

Framåt marsch - vänster, höger, vänster.

Tittut. En liten rumpnisse kikar fram mellan träden.

Street-style, yeah!

Tidning och kaffe - en bra kombination.

Titta vad vi hittade under en sten i Rålis. En amfiteater. Nåja, nu överdriver jag kanske lite. Men sant är att den borde användas mer. För fler gratiskonserter och skådespel.

Vacker värld.

Kastanjer är perfekta till höstdekorationer (och jag tog bara fallfrukt, jag lovar).

Har du en kastanj i fickan eller är du bara glad att se mig?

Vackraste staden i världen.

När blir man vuxen?

(Nedtecknat vid lunchtid i dag på min mobil). Sitter på ett café vid Sergels torg, själv men inte ensam. Jag läser min tidning och dricker min latte. Cafét ligger i anslutning till en klädbutik, så det är mycket folk runt omkring mig här inne.

Klientelet är ungt. Jag känner mig plötsligt gammal. Inte på insidan och inte på utsidan heller för den delen. Men i siffror. 30 år. Jag är 30 år. Det känns vuxet. Och ändå känner jag mig inte vuxen. När blir man det? Blir man någonsin vuxen? Känner sig min 85-åriga mormor alltid vuxen? Eller tycker hon likt jag att ålder bara är ett nummer? Jag måste komma ihåg att fråga henne nästa gång vi pratas vid.

Här sitter jag och känner mig gammal.

Undrar hur mycket pengar jag gjort av med på latte?

En tidning och en kaffe - skön lördag.

Utsikt från min sadel.

Rosor på kinden och solsken i blick...Synd bara att man är sitt vanliga blekvita jag några minuter senare :-)

Du gör min dag...

God morgon, eller god förmiddag kanske det är (beroende på vem man frågar). Hoppas natten varit god mot dig. Jag sitter här i soffan med mitt kaffe och blickar ut över rött, grönt, gult och orange. Vackert! Nu bär det av ner på stan. Kanske ses vi i vimlet...


Gör min dag - Petter feat Magnus Carlson.

Vilket ljus. Vilka färger

Höstbilder. Tralalala. Det är vad jag bjuder på i dag, igen. Jamen så är det, som Toralf skulle ha sagt. För det är ju så fantastiskt vackert ute. Lyft blicken och se dig omkring. Vilket ljus. Vilka färger. Vilken fantastisk planet vi bor på.

Thomas Bodström slutar och likaså jag...

Holy Moly. Thomas Bodström slutar med politiken. Och jag slutar snart att cykla. För den här säsongen alltså. För nästa år är jag tillbaka på sadeln igen. Och det lär Herr Bodström också vara, tillbaka i politiken alltså. Är det någon som vet vad han ska göra där borta i USA? Jag tror att en amerikansk fotbollsklubb fått upp ögonen för vår forne justitieminister och att han nu ska dit och visa var bollen ska sitta. Eller, nej det tror jag kanske inte, men håll med om att det vore kul... (för att det hela ska bli åtminstone lite roligt så bör man känna till att Thomas Bodström som ung spelade fotboll i AIK).

Jag ska  inte flytta någonstans, men jag slutar med cyklingen ändå. I dag fick jag ju nästan frost i mustaschen när jag trampade fram. Ett plus är dock att min annars så blekvita hy blir läckert rosig efter en cykeltur på stan. Att färgen inte håller så länge är tyvärr ett stort minus.

Men tro inte att vägarna är säkra igen bara för att jag ställer min ädle springare på vinterförvaring. När du minst anar det är jag där igen. Blixten som jag kallas i folkmun. Svisch. Svisch. Det är så jag rullar.

Följ med på min lunchpromenad...

Jag har suttit hemma och jobbat några dagar i sträck nu. Man blir lite konstig i huvudet med en dator som enda sällskap. Inget ont om min dator alltså, mer än att den är rätt seg och dessutom får jag en känsla av att den inte lyssnar när jag pratar.

I dag gick jag dock promenad innan lunchen. Och snart ska jag ta hemmakontoret under armen och sätta mig på stammisfiket här nere, där jag åtminstone kan snegla på andra människor.

Under lunchpromenaden tog jag med mig kameran. Och tur var väl det, för oj så vackert det var ute.