Men det är inte bara pulsen som går upp i 180 utan även hjärnan drar iväg. Jag får massvis med strålande idéer och högflygande planer, i alla fall enligt mig själv. Fast det är dock sällan jag hinner genomföra dem innan koffeinruset försvinner ur kroppen. Och då står jag där och trevar och tvekar igen. Ända tills jag hinkar i mig en ny latte. Ja, och så håller det på...
Nu ska jag dock försöka vrida på det hela en aning. Först ska jag komma på idéerna och först därefter är det dags för kaffet, då när det är dags att skrida till verket.
En latte på Starbucks i New York.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar