Påskmiddag och Lance Armstrong

Har spenderat kvällen hemma hos Maria där det bjöds på mumsig påskmiddag i goda vänners lag. Ägg, lax, potatis och sill, så gott och så svenskt. Rätt intressant egentligen att vi äter samma mat på alla våra stora högtider - jul, påsk och midsommar.

Fick skjuts från Sollentuna in till stan där jag kastade mig upp på min svarte springare som lydigt stått och väntat på Odengatan. Jag trampade hemåt i en fart som hade gjort Lance Armstrong grön av avund, om han nu varit där och sett mig. Dock låg stadens gator öde, och kanske var det också därför det gick ovanligt snabbt att cykla hem. Hmm, varför ska jag hålla på så här och förminska mig själv? Det är klart att det är min otroliga fysik som ligger bakom rekordtiden jag satte i kväll. Såklart det är...

Så gör en prinsessa

Prinsessor väntar inte i torn på ridande prinsar. De kör själva och parkerar som de vill.

Och förhoppningsvis betalar de också ur egen ficka...

Jag cyklade och blundade mitt i stan..

I morse var det tungt att cykla till jobbet. Väldigt tungt. Lätt uppför hela vägen, stora lastbilar som körde förbi mig och fyllde mina lungor med avgaser samt trafikljus som slog om till rött så fort de kände vibrationerna av min cykel. Att jag dessutom fick grus i ögon, näsa, hals gjorde inte saken bättre.

Faktum är att jag då och då blundande i några sekunder och rullade på x antal meter med slutna ögon. Jag vet, inte supersmart att blunda cyklandes mitt i stan. Men jag var trött och irriterad och svettig och hade mjölksyra i benen. Och vid sådana tillfällen händer det att man gör mindre begåvande saker.

Titta ut!

Vilken måne. Titta ut! Ser du? Jag har tyvärr ingen kamera i närheten, men kan berätta att den är klotrund och lyser som en stark glödlampa där mot den svarta himlen. Vackert! Och med de orden stänger jag ner här och kryper till kojs med mitt nya deckarfynd "Midvinterblod". Sussa sött!

Imponerad av Armand Krajnc

Tittar på Mästarnas mästare på Svt. Jag är imponerad av Armand Krajnc. Vilken förmåga att kunna prestera till max när det behövs för att sedan på några minuter vara nere i vilopuls igen. Det är bara en mästare som klarar något sådant. Jag hejar på dig Armand. Jag tror du tar den här fajten.


Armand Krajnc. Foto: sportgarden.se

Vilken feg idiot...

Vilken feg idiot! Jag syftar på den man som häromdagen hoppade på en 78-årig kvinna och hennes några år yngre man för att dessa tutat åt honom att flytta sin bil eftersom hans bil i sin tur blockerade en parkeringsruta.

Det äldre paret fick föras med ambulans till sjukhus, kvinnan med livshotande skallskador efter att gärningsmannen slagit henne till marken. Tyvärr är den fege idioten fortfarande på fri fot. Vet du något om det inträffade. Tipsa polisen på 114 14 - du kan vara anonym.

Dagens bästa rubriker...

Det fanns ett antal att välja mellan, men nu har jag valt det bästa bland det bästa.

Dagens bästa rubriker (som får mig att haja till, vilja läsa mer eller bara är otroligt knasiga):

Nr 5
"Wiehe skriver låt till Westling"
/expressen.se skriver om att Mikael Wiehe tillägnar en låt till Daniel Westling på sin nya skiva.

Nr 4
"Därför ska du inte ha sex i Öresund"
/aftonbladet.se visar klipp från Filip och Fredriks program där programledarna hånglar med varandra på stranden.

Nr 3
"Tito slår Harry Potter"
/dn.se berättar om att tv-tittarna i Kroatien valde en dokumentär om Josip Broz Tito framför Harry Potter i en annan kanal.

Nr 2
"Här är benen som fällde H&M"
/tv4.se visar vilka modellben som fick H&M fälld av Reklamombudsmannen.

Nr 1
"Det är inte jag på bilden"
/aftonbladet.se citerar mordmisstänkte Mats Alm som inte känner igen sig själv på sina egna bilder.

Rollspel...

I dag fick vi improvisera på teaterkursen jag går. Det var läskigt men väldigt roligt, både på scen och som publik. Vi har gjort så många fysiska övningar med varandra nu att vi börjar kunna slappna av i varandras sällskap. Och det är ju en klar fördel när man spelar teater, att inte tänka på att man gör bort sig inför de som tittar på, eller inför motspelaren för den delen.

Jag är glad att jag går den här kursen. För den får mig inte bara att utvecklas i rollen som skådespelare utan även i mina andra roller, mina privata roller. För vi har ju en hel del sådana. Själv är jag bland annat dotter, syster, barnbarn, flickvän, svärdotter, faster, moster, vän, kusin, kollega, granne och kurskompis. Vad har du för roller?

Sommartid...

Lite trött i dag, men vad gör det. Vi har sommartid. Med andra ord; det blir bara bättre och bättre.

Soraya blev brutalt mördad

Soraya blev stenad till döds. Soraya blev ihjälslagen för att hennes man ville bli av med henne. För att hennes man ville gifta om sig med en 14-årig flicka. För att hennes man fick byborna att tro att hon sovit i en annan mans säng, inte med honom men väl i en annan mans säng.

Soraya blev brutalt mördad för anklagelser helt utan grund. Soraya den oskyldiga stenades till döds av människor hon trodde var hennes vänner. Hennes egen far kastade första stenen. Hennes söner tvingades att stena sin mamma blodig.

Men Sorayas moster lovade sin systerdotter upprättelse. Hon berättade historien för en journalist och nu finns Sorayas öde i såväl bokform som på film.

Se den oerhört gripande och verklighetsbaserade filmen The Stoning of Soraya M.
Stening sker i en del länder runt om i världen, händelsen ovan utspelade sig i Iran. Läs mer här!


Bilden föreställer en kvinna som grävs ner till midjan för att sedan stenas till döds.

Ettårskalas - det är stort!

Tänk, nyss var han så liten och nu springer han omkring än här och än där. I dag firade vi systersonen som nyligen fyllde ett år. Det är stort!


Födelsedagsbarnet himself i finskjortan.


Vi var många som ville fira den nyblivna ettåringen.


Alicia och jag busade, som vanligt.

Abrupt väckt imorse...

God morgon, eller förmiddag kanske det visst är. Blev abrupt väckt imorse av att bror och brorsdotter ringde på dörren. "Följ med och gunga", sa de. "Oj, klockan är ju bara halv tio", svarade jag. "Hon är halv elva, sommartid du vet". "Nu går vi", sa min bror. "Men jag måste sätta på mig kläder och äta frulle", sa jag.

Med en otålig tvååring orkar inte vänta på en sölig faster. Blev inget gungande för min del i dag. Men snart ses vi igen. Klockan två är det dags att hälsa på systerson respektive kusin. Vi ska fira hans ettårsdag, vi ska fira livet.


Fåglarna här nedanför har nog varit uppe med släktingen tuppen... Foto: Privat.

Visa att du bryr dig - Earth Hour

Levande ljus, tändstickor och några brädspel - det är allt man behöver under Earth Hour i kväll. Ja, lite vin och snacks blir det nog också :-) Det ska faktiskt bli riktigt mysigt.

Så visa andra människor att du bryr dig. Visa vår planet att du bryr dig. Släck lamporna och stäng av teven kl 20:30 i kväll.

Och du, glöm inte att värmeljus återvinns i behållaren för metall.


Foto: Privat

Ensamheten kan äta upp oss inifrån...

"Vad man absolut inte får göra är att överge sitt barn i djupaste känslomässig ensamhet. Människan klarar mycket elände men inte att vara ensam om det."
- Professor Sven Å Christianson i Svd i dag. Christianson har i sin nya bok om seriemördare intervjuat några av landets värsta brottslingar, av vilka majoriteten har just en trasig uppväxt.

Han är söt, hårig och rätt vild...

Efter att ha gått runt och snokat i lägenheten ligger han nu vid mina fötter och sover. Han är söt, hårig och rätt vild. Nej, det är varken snickaren eller pizzabudet jag talar om. Herrn som snarkar nedanför mig heter Gusten och är världens sötast vovsing. Han ska vara här hos mig några timmar medan hans matte och husse, mamma och Bengt, är på musikal. Vi ska snart ta en promenad jag och Gurra.

Känns som om jag hunnit med så mycket i dag. Först bus med Alicia i lekparken och sedan fika med bror, Alicia och Petrus. Därefter cykeltur till Västermalmsgallerian där Miguel stod och krängde hörlurar. Otroligt snygga sådana till råga på allt. Sugen? Gå då in här/på Yeadios hemsida.

Efter prat och kram där trampades det vidare till Birger Jarlsgatan och butiken Vide där gotländska konstnären Anne Nilsson ställde ut sina fantastiska tavlor. Nyfiken? Ja, då vet du vad du ska göra. Klickeliklick.

Och nu är jag alltså hemma igen. Åh, det vore skönt att ta en liten powernap. Jag är dock rädd för att det blir en väldigt lång sådan om jag sluter ögonen. John Blund får helt enkelt vänta ett tag.


Miguel säljer snygga hörlurar.


Gusten snokar.

Gungar in lördagen...

Sådär då har man gungat in lördagen med bror och brorsdotter. Nu väntar vernissage med mammsen och Benke och sedan följer Gusten-hunden med hem hit och umgås några timmar.


På era platser...


...färdiga, gå! (När jag blir gammal får du gunga mig i gungstolen Alicia.)


Glad unge.

Earth Hour - ge jorden en chans...

Nu är det snart dags. Ställ larmet, skriv en kom ihåg-lapp. Klockan 20:30 imorgon släcker vi ner en timme. Earth Hour – vi gör det för vår planet, för att ge jorden en chans.

En härlig syn...

Titta vilka jag stötte på under lunchpromenaden. Familjen snödroppe har äntligen gjort entré.



Ojoj, så fel det kan bli i stundens hetta. Hade visst beskrivit ovan vackra blommor som vitsippor förut. Naturligtvis är det snödroppar och inget annat. Jag är ledsen om jag gjort någon snödroppe upprörd, eller någon vitsippa för den delen. Tack mammsen och Isabella för att ni rättade mig. Jag var helt enkelt lite för entusiastisk...

En sann vänn...

Tänkvärda ord till dig som likt Judas förråder din vän i nöden. Ni trångsynta Bjästabor hoppas jag tar till er detta extra mycket.

"En sann vän talar väl om oss och försvarar oss när vi är frånvarande."
- Blaise Pascal

Vackra ord...

Du min förtvivlan och min kraft,
du tog allt eget liv jag haft,
och därför att du krävde allt
gav du tillbaka tusenfalt.
- Karin Boye

Nu, just nu ska jag leva i nuet...

Imorgon är det fredag, igen. Det är ju helt galet vad fort veckorna passerar förbi. Tänk när man gick i skolan då var en termin så lång, och ett år en evighet. I dag försvinner ett halvår på mindre blinkning och ett år springer förbi när man som bäst vänjer ögonen vid ljuset. Dagarna rullar på och flyter snart ihop med varandra. Veckor, månader, år - snabbare och snabbare.

Ibland hejdar jag mig själv och stannar upp och andas i nuet. Alla mina sinnen är klarvakna. Nu, just nu ska jag leva i nuet, tänker jag. Men nuet blir snart dåtid, och jag fastnar kvar där och rusar mellan det som var och det som kallas framtid.

Bjästa - en skamfläck på kartan...

Jag skulle inte vilja bo i Bjästa just nu. Den orten känns efter gårdagens Uppdrag granskning som en skamfläck på kartan. Självklart är det inte alla Bjästabor som har en skruv lös, men de som nu har det lyckas verkligen dra ner sina grannar i smutsen.

Okej, det är inte helt ovanligt att 14-åringar faller för grupptryck och kastar skit till höger och vänster - men vuxna människor! I programmet intervjuas den ena värre än den andra. Trångsynta och cyniska - det är rentav otäckt.

"Ja, man har ju hört att flickan var kär i pojken men inte fick honom och därför hittade på det allt det här."

Jaha, ni säger det. Brukar det vara så eller är ni specifikt insatta i just det här fallet? Att pojken har erkänt i polisförhör det sopar vi under matten va? Han kanske bara var lite förvirrad under polisförhöret, han tänkte inte klart och råkade erkänna. Är det vad ni tror?

"Jag tror inte att han gjort något sådant. Han ser bra ut och är snäll."

Jaha, han är snygg alltså och populär. Jaja, då förstår jag. Ser man bra ut kan man ju inte vara en våldtäktsman, för våldtäktsmän är ju alltid fula. De våldtar ju för att de inte får några tjejer. Är det vad ni tror?

Hallå! Vakna! Tänk om det hade varit er dotter, syster eller bästa kompis. Ja, det kan ni fundera på en stund, för inte hade ni då stått och skanderat samma otäcka saker... Eller?

Våffeldagen i dag - hurra!

Får det lov att vara några våfflor till middag? Ja, tack gärna!

Foto: recept.nu

Dagens citat ...

"Det här är min enkla religion. Det finns inget behov av tempel; inget behov av komplicerad filosofi. Vår egen hjärna och vårt eget hjärta är våra tempel; filosofin är vänlighet."
- Dalai Lama

Jag är chockad...

Jag är chockad. Jag tror inte att det är sant. Jag har precis sett Uppdrag granskning. I programmet får vi träffa 15-åriga Linnea som för ett år sedan blev våldtagen av en annan elev på skoltoaletten i Bjästa. Eleven, som i programmet kallas Oskar, är ett år äldre än Linnea och väldigt populär. Linnea anmäler Oskar för våldtäkt. Han nekar först till brott men erkänner sedan våldtäkten i ett polisförhör. I samband med rättegången tar Oskar tillbaka sitt erkännande. Innan dom faller hinner Oskar dock bli anmäld för ytterligare ett övergrepp på en jämnårig flicka. Oskar nekar men döms för båda våldtäkterna.

Tyvärr tror Bjästaborna mer på den populära pojken än den drabbade flickan, trots att pojken är dömd. Helt plötsligt blir offer förövare och förövaren ett offer. Det bildas Facebook-grupper och hemsidor till Oskars försvar och det skrivs fruktansvärda saker om Linnea och vad man hoppas att hon ska råka ut för. Ingen krisgrupp bildas i skolan. Ingen tar hand om Linnea. Hon blir så trakasserad och utfryst i skolan att hon och hennes familj tvingas flytta från Bjästa.

Det är en tragisk historia. Det är en fruktansvärd historia. Och det värsta av allt, det är på riktigt.

Både Oskar och Linnea heter egentligen något annat. Men jag väljer att inte skriva ut deras riktiga namn.

De har byggt uppförsbackar på min cykelväg...

Jag cyklade till och från jobbet i dag. Det var fem månader sedan jag cyklade sist. Konstigt vad de hinner med de där byggjobbarna. För under vintern som gått har de lyckats få till flera uppförsbackar just på min cykelväg. Ja, det har verkligen varit duktiga må jag säga. De har lyckats bygga dessa svaga lutningar så att de inte syns med blotta ögat. Men däremot känns de - i benen, i rumpan, i flåset.

Sedan har någon dessutom varit och pillat min cykel. Den är trög och kedjan gnisslar oroväckande. Jag trampar och trampar men kommer liksom aldrig till mål, eller det tar i alla fall ovanligt lång tid.

Visste man inte bättre skulle man kunna tro att jag skyller ifrån mig. Att jag har slarvat med träningen. Men så är det naturligtvis inte... ;-)


Min ädle springare.

Fyrfota djur - Kill it!

”Fyrfota djur – Kill it!” Kanske var det så de två män som i måndags sköt ihjäl en björnhona på rävjakten tänkte. Att de skulle ha tagit fel på räv och björn verkar föga troligt, såvida de inte är två blinda skyttar vi har att göra med. Jag tror helt enkelt att de fick syn på björnen och såg en fin trofé att lägga framför brasan hemma i stugan.

Vad männen dock inte kände till är att det finns tvåbenta djur med samvete. En privatperson anande nämligen oråd och larmade polisen. Vad männen inte heller visste om eller kanske helt enkelt struntade totalt i var att björnhonan hade tre små ungar som nu gjordes föräldralösa. Och utan sin mamma klarar sig inte små björnungar. Därför var veterinären tvungen att avliva dem med.

De två männen sitter nu anhålla misstänkta för grovt jaktbrott. Jag hoppas att de får betala ett kännbart skadestånd och att samtliga pengar går till Svenska Rovdjursföreningen, WWF eller någon annan kämpande djurorganisation.

Dagens citat

”Den sanne vännen visar sig i nödens stund”
- Quintus Ennius

Så här kommenterar du inlägg...

Fick en fråga på mejlen om hur man kommenterar inläggen här i bloggen. Så här gör du...

Kommentera
Klicka på kommentarer under inlägget, skriv din text i rutan som kommer upp och välj därefter vad du vill ska stå som avsändare med hjälp av "kommentera som". Du kan exempelvis skriva ditt namn och eventuell bloggadress eller vara anonym om du så vill det.

Kramar värmer mer än vårsolen...

Hämtade älskade brorsdottern i dag på dagis och spenderade några timmar med henne. Och det mina vänner är terapi för själen. För även om det visserligen är fullt ös mest hela tiden, så ger det samtidigt tiodubbelt mer energi än vad det tar.

Ja, jag rekommenderar den som behöver lite värme att umgås med en tvååring. För alla kramar som jag fått ikväll värmer mer och betydligt längre än den vårsol som vi går och längtar efter.



Fasters glädjespridare.

Jag hoppas att Leif GW Persson har fel

Mats Alm kommer vara fri till sommaren. Det tror Leif GW Persson. Jag hoppas att han har fel. Jag vet det där med att man är oskyldig så länge man inte är dömd. Men hallå, i det här specifika fallet är ju gärningsmannen given.

Linda Chen sågs senast i livet när hon och fästmannen Mats Alm var och handlade. Mats påstår sedan att Linda gått ut på kvällen för att träffa en vän. På frågan vem hon skulle träffa har han dock inget svar. Nåväl, den historien kunde kanske ha tagits för trovärdig. Men när Linda Chen några dagar senare hittas död i skogen börjar det ringa väldigt många varningsklockor. Anledningen till att man hittar kroppen är nämligen för att Mats Alm irrar omkring i närheten. Han säger att han blivit kidnappad och dumpad där. Men enligt polisen har Mats Alm åkt dit själv för att försöka elda upp Lindas kropp.

En kort tid innan Linda Chen försvinner har en livförsäkring tecknats i hennes namn. Det innebär att om Linda dör så blir Mats miljonär. Väldigt passande kan man tycka, att hon hittas mördad kort därpå.

Alla tror/vet att Mats Alm är skyldig till mordet på Linda Chen, inte minst Leif GW Persson som i ett tidigt stadium pekade ut Mats som mördaren. Och ändå kan han om några månader gå fri, och dessutom tjäna en rejäl hacka på kuppen.

Hallå! Vad mer ska behövas för att den här mannen ska åka bakom lås och bom? Jag hoppas att ett erkännande inte är vad man väntar på, för det lär man då aldrig få ur den här kallblodiga människan.

Bröllop för Hjärt-Lungfonden

Så har man först första gången fått skrida runt i en brudklänning då. Eller skrida och skrida, skorna som stylisten hade tagit med sig var en storlek för stora så jag klampade mest runt barfota. Men jag kände mig fin ändå i min gräddvita klänning med släp, ja jag hade till och med en glänsande guldring på fingret.

Reklamfilmen, som jag alltså spelar brud i, spelades in på Svartsjö Slott på Ekerö. Oj, så vackert det var där. Hade jag fått välja ett århundrade att leva i så hade varit 1700-talet, och gärna i slottsmiljön då. Ingen teve, ingen mobiltelefon och ingen dator, med andra ord inget bloggande. Nåväl, jag hade väl fått skriva sedvanlig dagbok med gåspenna istället.

Jag kan tyvärr inte berätta så mycket mer om reklamfilmen eftersom den inte är klar än. Men så mycket kan jag avslöja att det är för ett gott ändamål.


En nervös och barfotad brud med något för stor brudklänning.

Odd Molly tuffar på...

Det går bra nu, för det svenska klädmärket Odd Molly alltså. I helgen öppnade de en ny butik på Robertson Boulevard i Los Angeles. Stort grattis till Per och teamet bakom succén.

Läs mer i Odd Molly-bloggen!

Imorgon ska jag äntligen stå brud

Da dadada. Da dadada. Hör ni inte, det är ju bröllopsmarschen. Imorgon ska jag stå brud. I en vacker vit klänning ska jag skrida in i kyrkan och... Nej, vänta nu. Riktigt så är det ju inte. Okej, jag ska visserligen vara bröllopsbrud, men bara på låtsas ju. Jag ska spela in en reklamfilm. I verkliga livet finns där inget som glänser på mitt vänstra ringfinger, inte på något finger om jag ska vara ärlig. Så länge får jag alltså hålla till godo med att vara gift på låtsas.


Da dadada. Da dadada... ;-)

En vampyr till pojkvän...

"Kvinna bets blodig". Ja, så löd en rubrik i tidningen i dag. Och nej det var varken en hund eller en orm hon råkade ut för, även om förövaren visserligen verkar vara en lömsk best. Den långtandande gärningsmannen är ingen mindre än kvinnans pojkvän, i media omnämnd som Stureplansprofilen, som blev arg och bet sin flickvän i ansiktet så att hon började blöda.

Mannen är nu åtalad för misshandel, och det känns som att han kommer få det svårt att ta sig ur den här knipan. Fast han kan ju i och för sig alltid hävda att han är en vampyr. Eller nja, även om vampyrer är ett hett ämne just nu så är det nog inget som juryn ser som en förmildrande omständighet. Ja, det skulle vara om han är så trovärdig i sin blodtörstande roll att slipper fängelse men får tvångströja istället.

Kanske bättre då att försvara sitt handlande med att han aldrig fick gå igenom den orala fasen som barn, och att han därav har ett enormt behov av att bita och tugga på saker och som i det här fallet människor.

Eller så tar han helt enkelt sitt ansvar och sonar sitt brott, det kanske är det enklaste ändå. Det finns förhoppningsvis någon form av bitterapi i fängelset.

"Hon har rynkor här och här"...

Hört på tunnelbanan imorse. En ung tjej till en annan.

"Cilla är mogen. Hon är 27. Hon har rynkor här och här." Tjejen visar med fingrarna i sitt ansikte.

Jag harklar mig och förklarar vänligt för dem att det kallas skrattrynkor. Eller nej, det gjorde jag inte alls det. Jag vågade inte. Jag är mogen, inte modig.

God morgon du underbara

Programmet gav mig huvudvärk

Satte på teven och hamnade i Hollywood hos våra svenska blonda fruar. Jag har velat se programmet ett bra tag men missat det varje gång, så nu var jag nyfiken på denna tittarsuccé.

Men nyfikenheten varade inte länge. För när Maria Montazami i fem minuter stått och berättat om sina fluffiga julrosetter kände jag en begynnande huvudvärk som ökade i styrka för varje ord hon sa. Jag kände som en av fruarnas dotter uttryckte det när hennes mamma skulle gå på barbiefest - "Oh my god".

Tiger Woods grova sex-sms

Jag läser rubriken på nyhetssidan: "Tiger Woods grova sex-sms". Mitt nyfikna skvallerälskande jag vill klicka på texten. Mitt nyfikna skvallerälskande jag vill veta vad den där Tigern egentligen skrev till sina älskarinnor. Mitt nyfikna skvallerälskande jag vill grotta ner mig i detta trassliga nystan av sex, lögner och pengakåta kvinnor.

Men ändå väljer jag att låta bli, jag läser inte vidare. Som journalist vet jag att det bakom rubrikerna sitter människor som noggrant mäter antalet klick på respektive nyhet. Det som går bäst flyttas högre upp på sajten. Jag vill inte att "Tiger Woods grova sex-sms" ska ligga som toppnyhet. Jag tror att det finns viktigare saker än så att belysa i vår värld. Därför klickar jag heller inte på rubriken.

Min första filmcasting

Hemma igen efter dagens äventyr som utspelade sig på Södermalm i Stockholm. Dagen till ära klädd i min rödvita sommarklänning. Kändes lite konstigt att rota fram den i det här ruskvädret, men vad gör man inte för konsten. Jag var på min första filmcasting i dag. Nja, okej jag har faktiskt varit på samma ställe tidigare. Det var för några år sedan, också det för en reklamfilm. Men den gången tog nervositeten överhanden, då vände jag faktiskt redan i dörren.

Annat var det dock i dag. Hög på koffein tog jag trapporna upp till våning två och steg in med en skön känsla i kroppen. Här ska spelas teater, tänkte jag. Jag hann inte mer än hänga av mig jackan innan jag blev inföst i ett rum av två tjejer i min egen ålder. "Han spelar brudgummen", sa den ena av dem och pekade på en kille som redan befann sig i rummet. "Och du spelar bruden". Hon gav mig en blombukett i plast och placerade sig själv bakom en videokamera på stativ. "Ni står nu utanför kyrkan och pratar med varandra, och du ska kasta brudbuketten". Eftersom jag höll i blommorna antog jag att hon syftade på mig. "Se glada ut, viska lite med varandra och applådera när du kastat buketten", fortsatte hon. Det var snabba puckar. Ingen tid att byta några ord med min brudgum eller ställa några frågor.

I nästa scen var det dags för dans, bröllopsvalsen. "Försök se lyckligt nygifta ut". Jag och den okände mannen såg varandra djupt i ögonen och småtisslades kärleksfullt.
Jag fick spela brud till två brudgummar. Fotograferades framifrån, leendes och i profil. Sedan var det hela över. Och då var dags för nästa kandidat att göra sin brudtolkning.

Vi får se vad de tycker om min prestation. Gillar de den så får ni snart se mig i bröllopsklänning i rutan. I annat fall så var det en riktigt rolig erfarenhet.


Jag hann ta en fika på Hotell Malmen innan castingen. Det var tur att jag inte fick i mig en hel latte. Kände mig som Thorsten Flinck efter bara några klunkar.

Nu kör vi...

Jag ska försöka slå det i år...

Och utanför fönstret faller snön ner. Väldigt stora vita flingor. Jag ser en kvinna och ett barn där nere på gatan, de går tätt ihop, under ett paraply! Vad hände med solen? Vad hände med värmen? Vad hände med våren? Jag kollar i min almanacka från förra året. Den 30 mars 2009 började jag cykla till jobbet. Jag ska försöka slå det i år. Jag har åtta dagar på mig.

Har inte tagit mig ut än i dag, men om några timmar ska jag iväg på äventyr. Jag börjar bli lite nervös. Berättar mer om detta i kväll.


Snart så är ni här igen ni vackra blåa blommor....

Är jag så smutsig?

Jag hade stora dammardagen förra helgen. Jag gjorde rent och snyggt i varenda liten vrå med förhoppningen att det skulle förbli så ett tag. Men så går jag runt i dag i lägenheten och drar lite förstrött pekfingret över teven. Och vad skådar jag? Jo, ett dammigt pekfinger. Hur sjutton kan det på mindre än en vecka samlas så mycket damm på ett ställe? Är jag så smutsig? Fäller jag damm?

Typiskt att jag skulle sätta pekfingret just där, att jag ska vara så klåfingrig. Det man inte vet tar man ingen skada av. Men nu vet jag mycket väl, och därför är det dags att sätta på städmusiken och röja loss med dammtrasan, igen.


Bra städlåt!

Jag lyder som en liten hund...

Har i kväll varit över en stund hos bror och brorsdotter Alicia. Den sistnämnda har nyligen lärt sig säga mitt namn. Saaaajaaaa, ropar hon titt som tätt. Saaaaajaaa, kom! Saaaajaaaa, sitt! Och jag lyder som en hund. Jag är så glad och stolt över att få finnas med i hennes lilla vokabulär.


Fasters lilla trollunge.

En hårt kämpande trio...

Det blev bollträningen i dag. Det kändes lagom. Var för hungrig för att orka vänta till tolv och då på tom mage boxas i 50 minuter. Vi var bara tre deltagare på dagens pass. Jag med knäna, en förstagångare samt en skadad Peter Jihde. Men oj vad vi kämpade, framförallt Peter som satte ribban högt trots att högerbenet var inpackat i gips. Han har slitit av hälsenan, när han spelade tennis. Usch och fy, för att slita av hälsenan alltså, inte tennisen.

Dagens i-landsproblem

Dagens i-landsproblem. Flex eller aerobox – vilket ska jag träna i dag? Jag måste känna efter en stund. Balansera på en boll i lugnt tempo då jag visserligen inte blir svettig men ändå kommer att ha en rejäl träningsvärk imorgon? Eller hoppa runt i träningssalen med armarna viftande á la Mowgli i Djungelboken?

Ja, såsom jag känner just nu så sitter jag helst kvar här på stolen framför datorn. Men jag vet att det är latheten som pratar. Och jag vet att jag mår så mycket bättre om jag får röra på mig en stund, använda kroppen och fokusera tankarna på någonting annat. Flex eller aerobox? Om några timmar vet jag svaret…

Så vill ni att jag ska se ut i vår...

”Så ska du se ut i vår”, ropar modevetarna. "Nej, så vill ni att jag ska se ut i vår", hojtar jag tillbaka. Men jag är vuxen nu. Jag får själv välja vad jag vill ha på mig. Jag behöver inte klä mig i det senaste, i det nyaste, i det som trendspanarna vill att jag ska ha på mig. Jag tänker inte kasta ut tusenlappar på något som ändå kommer att vara passé om några månader. Vill jag vara ”so 2009” så får jag vara det. Och det är en härlig känsla.

Splittrad men ska nu fokusera...

Jag tittar på en dokumentär om fladdermöss på Kunskapskanalen, samtidigt läser jag Svenska Dagbladet och surfar på datorn. Det låter kanske lite splittrat, och ja det är det nog också. Har inte lärt mig nämnvärt mer om fladdermöss, kommer inte ihåg vad som stod i tidningen och vet inte riktigt vad jag skriver just nu och här. Är nog dags att borsta gaddarna, krypa ner under täcket och fokusera på en bok.

Sov gott och dröm vackra drömmar!

Filippa Knutsson om att vara nöjd

"Jag kan inte acceptera att man inte gör sitt bästa, för det är ju först då man kan vara nöjd."
- Filippa Knutsson i senaste numret av tidningen Gate Report.

Alice i underlandet får betyget...

Har i kväll sett Alice i underlandet på bio.
Leende katter: Check.
Dansande Johnny Depp: Check.
Kanin i väst: Check.
Kvinnlig hjälte. Check.
Betyg: Tre av fem palmer.
Biosnask: Kolsyrat vatten och chokladkaka.
Sällskap: Tre härliga tjejer vid namn Erika, Maria och Linda.


Johnny Depp är Hattmakaren. Foto: Pressbild.

Min kaotiska dag...

Först har jag en sådan mensvärk att jag nästan vänder hemåt på tunnelbanan. Med nöd och näppe lyckas jag dock ta mig till jobbet men när jag med darrande händer ska få fram passerkortet ur väskan så inser jag att detta är kvar hemma (varför byter man väska från en dag till en annan?!). Jag lyckas dock smita in på min hårt bevakade arbetsplats och ta mig till mitt skrivbord…

Och ja där skulle man kunna tro att lidandet är över, men nej då. Min dator har också en dålig dag, till och med sämre än min. Den drar en sista suck och sedan krasch boom bang. Ja, vi pratar alltså inte Ctrl-alt-delete och så är man på banan igen. Nej, det här är en krasch av det större slaget. Skärmen blir blå och varningsmeddelandena lyser hotfulla. När tjejen på teknikavdelningen får se min dator utropar hon: ”Tack och lov att garantin fortfarande gäller.” Min dator får stanna kvar för observation och eventuell behandling och rehabilitering. Själv får jag en Ipren och en reservdator. Nu blir det snart bio med Johnny Depp, en gigantisk katt och en flicka som heter Alice.

Hoppas ni haft en fantastisk dag!

De skänker miljoner till BRIS

Fem miljoner kronor – det skänker nu syskonen Anders Nyström och Maria Manse till organisationen BRIS. Gåvan görs i samband med deras mamma Lena Nyströms 70-årsdag, och är den största privata donationen i BRIS historia. De kunde ha valt att köpa en ny bil för pengarna eller ett sommarhus i skärgården, men valde istället detta. Hurra för er!

Här kan du stödja BRIS!

Barn gör som vi vuxna gör...

Tänk vilket ansvar man har som vuxen gentemot sina barn, gentemot andras barn, gentemot alla barn. Som vuxen är man en förebild, ja många gånger en idol. Barn ser upp till oss, vill efterlikna oss, och framförallt, barn gör som vi gör.

Som vuxen kan man säga att någonting är fel men om man i praktiken inte följer detta gör barn det inte heller. ”Det är dåligt att röka”, säger den vuxne och tar ett bloss på cigaretten. ”Man får inte slåss”, skriker den vuxne och ger sin fru en blåtira. ”Alkohol är skadligt”, sluddrar den vuxne och däckar över matbordet.

Känner du igen dig? Jag hoppas inte det…

Då inser man vad man har...

Det är lätt att ta saker för givet. Ibland av ren vana. Exempelvis en nära vän. En vän om alltid finns där, som alltid ställer upp. Det är lätt att glömma bort hur fantastiskt lyckligt lottad man är som har en sådan fin vän.

Och detta gäller inte bara människor. I helgen fick jag till exempel flera gånger höra hur fantastisk utsikten från mitt vardagsrumsfönster är. Och jag vet, utsikten är fantastisk. Och jag njöt av den varje dag när jag var nyinflyttad. Men nu har det gått drygt ett år, och jag har blivit hemmablind.

Jag tar utsikten för given. Den finns där som en tavla som man en gång köpte för att det var den vackraste tavla man någonsin sett, men som efter några månader på väggen flyter ihop med resten av möblemanget. Den bara finns där och först när någon annan berömmer den så inser man vad man har, och det mina vänner är en välbehövlig ögonöppnare.

Kalas med min fina familj

Fullt ös - så beskriver jag bäst de senaste fyra timmarna. Har haft familjen här på kalas, och när man är 24 stycken i en tvåa blir det lätt en rätt hög ljudnivå, men väldigt mysigt dock.


Delar av familjen.


Kusin-vitamin, jag, brorsdotter och bror trängs i kökssoffan.


Svägerska och brorsdotter poserar snällt.


Vinkevink David.


Svåger, syster, systerson...med flera :-)


Mer av min stora och härliga familj.


Jag och Alicia blir plåtade.


Jag bor numera i ett hav av blommor.

En gruppkram till Räddningstjänsten

En stor varm gruppkram till Räddningstjänsten som igår räddade en kvinna som gått genom isen vid Lilla Essingen i Stockholm. Och en applåd för de modiga personer som vågade sig ut på tunn is för att nå kvinnan med en livboj.

Och så dagens hjälte - grodmannen som kastade sig i det kalla vattnet och lyckades dra upp kvinnan. Han fick till och med tag i kvinnans längdskidor som låg i vattnet. Ett läskigt drama med ett lyckligt slut.


Vi stod på Lilla Essingebron och följde hjälteinsatsen. Kvinnan ligger i vattnet och två personer står och håller i linan till livbojen.

Snö på balkongen?!

Mars är en lurig månad. Nyss vår i luften och nu denna syn på balkongen. Tur att jag inte hann ta upp utemöblerna från förrådet...

Finaste smörgåstårtan

Detta har Petrus sysselsatt sig med de senaste timmarna. Nu hoppas vi att den smakar lika bra som den ser ut.


Smörgåstårta á la Petrus.

Kärnfamilj eller mixfamilj?

På söndag ska jag ha familjen över på kalas. Det är bara de närmaste men vi blir ändå 25 stycken, som det ser ut nu. Nej, vi är ingen ”kärnfamilj”. Förr i tiden var man många runt bordet för att vuxna satte barn till världen som duracellkaniner. I dag är det mer ett resultat av att vi skiljer oss så mycket, ibland flera gånger under en livstid, och träffar nya partners som i sin tur har barn från tidigare förhållanden. På så sätt tillkommer en mängd styv-, plats-, och bonusmänniskor i det som tidigare var en traditionell kärnfamilj.

Vad är bäst då bäst enligt mig som känt på båda? En svår fråga, som inte har något klart svar. Det finns för- och nackdelar även med familjeuppbyggnader. Som med allt beror det på när, hur och varför? I min familj är vi många. Det är en hög ljudnivå, inte alls säkert att man får en syl i vädret men kärleken finns där och det är ändå huvudsaken.

Skön fredagslyssning...

Och så sjunger vi med...

Min fantastiska dag

Knappt två timmar kvar på min 30-årsdag, och vilken fantastisk sådan jag har haft. Det började med en rejäl frukost på sängen, fortsatte med blommor, tårta och presenter på jobbet, följt av överraskande restaurangbesök.

Jag mötte upp Petrus vid halv sex och han tog mig till restaurang Underbar på Drottninggatan. Det första jag ser när jag kommer in är en stor bukett tulpaner. Vad vackra, hinner jag tänka innan min hjärna registrerar något välbekant i ögonvrån. Pappa! Vad gör han här? Och Birgitta, och mamma och Bengt. De är där för att fira mig. De härliga tulpanerna, 30 till antalet, är till mig. Libanesisk middag, presenter, kramar - min födelsedag avrundades på bästa tänkbara sätt, med mina nära och kära.

Tack alla ni som gjorde min 30-årsdag till en underbar sådan!


Mums, vad mycket gott.


Gittan och pappsen.


Jag, mammsen och Benke-Bus.


Ännu mer god mat.


Vacker vallmotavla från Gotland som jag fick av mor och Benke.


Vilka färger, vilken doft - vilka blommor.


Röda rosor :-)


Jag tar en paus under mina blomster.

Sagolik bukett

Denna sagolikt vackra bukett fick jag av mina härliga arbetskamrater och vänner på jobbet i dag. Det är en njutning att fylla år.

Titta vad jag fick...

Här ser ni världens godaste chokladtårta (medan den fortfarande fanns kvar). Mästerkocken bakom konstverket är min kära kollega och bordsgranne Marie-Fe. Tack för uppvaktningen!


Världens godaste chokladtårta.

Hurra för mig i dag!

Grattis Sara på födelsedagen! Åh, tack Sara.

Sista dagen som 29-åring

I dag är inte vilken dag som helst. I dag är nämligen min sista dag som 20-någonting. I morgon är jag en dag äldre än vad jag är nu, men om någon frågar så är jag helt plötsligt ett helt år äldre. Det är konstigt egentligen att man över en natt går in i en ny ålder. I dag är jag 29 år men imorgon är jag 30. Nej, jag har ingen ålderskris, inte än i alla fall, snarare ska det för första gången på flera år bli spännande att fira födelsedag.

Jag funderar; Vad gjorde jag för tio år sedan? Exakt på dagen vet jag inte, men våren år 2000 gick jag på Folkhögskola och i juni började jag arbeta på Cirkus Scott och följde med på deras turné runt om i Skandinavien. Det var tio år sedan. Jag försöker känna efter. Skulle jag ge mig iväg med ett kringresande följe i dag? Hjärtat säger ja, men hjärnan säger bestämt nej. "När man är 29 år och 364 dagar så borde man planera för andra saker, vuxna saker", menar hjärnan. Hjärtat håller inte med. "Varför kan det inte vara vuxet att åka runt med en cirkus? Då om någonsin måste man kunna ta hand om sig själv." Ja, så håller de på att kivas med varandra. Och ena dagen är jag helt inne på hjärtats linje medan jag andra dagar litar mer på hjärnans åsikter.

Nåja, som tur är har jag ingen lust med cirkusliv igen. Det är gjort. Men en resa till månen kanske eller varför inte en tur uppför Mount Everest? Det måste ju räknas som vuxna äventyr.

Ursäkta att jag prejade dig av vägen

Organisationen Motormännen vill få till ett förbud mot att prata i mobiletelfon när man kör bil (utan handsfree) eller som vissa dårar gör, sitta och sms:a bakom ratten. Inte dag för tidigt enligt min åsikt.

Sitta och skriva sms när man kör, vad är det för människor som gör det. En sådan förare vill i alla fall inte jag möta i trafiken. På begravningen: "Oj, ursäkta att jag kom över i fel fil och prejade dig av vägen. Det var inte meningen, men jag var bara tvungen att få iväg ett meddelande till syrran i Göteborg. Jag hoppas du förstår."

Läs mer på Motormännens hemsida!

Jag spottar flera liter blod...

Jag har gapat i mer eller mindre en halvtimme. Jag är öm i munnen och mina käkmuskler värker. Jag har varit hos tandläkaren. Det är plågsamt, på riktigt. Inte för att min tandläkare är hemsk, nej hon är jätteduktig. I dag var det dock en vikarie men även hon var oerhört vänlig och förstående.

Men det är inte där problemet ligger, det är vad de gör med mig, i min mun. Jag ligger där bakåtfälld och hjälplös medan tandläkaren tornar upp sig ovanför mig. "Gapa stort!" Jag öppnar munnen två centimeter. "Ännu större", befaller tandläkaren. Jag ger henne några millimeter till, så att hon åtminstone får in instrumenten mellan mina läppar. Och det är nu det börjar. En halvtimmes hård kamp mellan mig som vill pressa ihop och tandläkaren som försöker bända upp.

Hon börjar med att ta bilder på tänderna. In med den där hårda och vassa plastbiten i munnen. Kan ingen uppfinna en bättre metod? Efter bilder som inte visar några hål är det dags att skrapa tandsten. Blod kommer att flyta, detta vet jag av erfarenhet. Tandläkaren rispar runt med sitt krokformade redskap. Hon ser (och hör) hur jag lider och säger vänligt: "Tänk på semestern. Vad ska du göra då?" Jag försöker fantisera fram ringmur och raukar, men det är svårt, ja omöjligt. Och ännu svårare är det att svara någon med en stor krok instucken i munnen.

Tandläkaren raspar runt länge, alldeles för länge och sedan ska tänderna putsas. Efteråt spottar jag några liter blod och under tiden får jag stränga förmaningar att börja använda eltandborste samt tandtråd varje dag. "Då kanske du slipper det här nästa gång du kommer hit", säger tandläkaren. Hallelujah! Jag skyndar mig hem, rotar fram eltandborsten och sätter den på laddning.

Icke djurtestat smink

Titta vad jag trillade över. En ny smart sida för den som är klyftig nog att handla "icke djurtestat smink".

Sminksmart.se

Flickan från ovan...

I kväll har jag varit på bio och sett filmen Flickan från ovan. Jag har boken här hemma men har aldrig vågat läsa den. Därför var jag heller inte förberedd på hur läskigt det skulle vara. Jag satt på helspänn ända tills eftertexterna började rulla. Filmen får av mig fyra palmer av fem möjliga. Skådespeleriet däremot kammar hem full pott. Saoirse Ronan som spelar huvudrollen är fantastiskt duktig. Blott 16 år men jag tippar på att hon redan nu får rollerbjudanden så att det räcker och blir över.

Vill ni svettas lite extra i biomörkret? Gå då och se Flickan från ovan, ni kommer inte att bli besvikna.


The lovely bones är originaltiteln. Foto: Pressbild.

Jag har fått en present

Titta jag har fått en present. Ekologisk olivolja från Toscana samlad i den finaste flaskan. Tack Anders och Cino - måndagen är räddad!



Här kan du läsa Cinos blogg direkt från Italien!

Min intervju med Filippa Knutsson

Nu har min intervju med Filippa Knutsson gått i tryck i tidningen Gate Report. Men den går också att läsa intervjun här.

Stereo love

Detta lyssnar jag på just nu, i denna stund.

Vasaloppet 1937

Sitter och tittar på Vasaloppet. För 86 år sedan gick det första startskottet. Jag tittar på gamla filmer från tidigare lopp, det är samma sak men ändå inte. Eller vad säger ni?

Vasaloppet 1937.

Promenad på isen en solig marsdag...

I dag valde solen äntligen att visa sig och tina upp oss frusna nordbor. Den lyste så vacker där på himlen när jag vaknade och gör det så än. Snacka om att vara efterlängtad. Tänk att få se så många leenden bara man visar sig, det är inte alla förunnat.

Likt hundratals andra tog jag en promenad på isen i dag. Först sprang jag dock ner till affären och köpte bröd för att mata de stackars utsvultna fåglarna med. Det visade sig att många andra tänkt samma sak, så särskilt utsvultna var nog inte de dunklädda små liven, men likväl väldigt glupska. Ja, alla utom en svan, en fjolårsunge, som låg kvar på isen när kompisarna kivades om smulorna.

Vår lokala svantant som alltid står nere vid vattnet med en vagn fylld med bröd berättade för mig att svanen satt fast i isen. Hjälp, skrek jag. Ring 112. Men svantanten lugnade mig och förklarade att svanen var lat och när den väl blev hungrig så skulle den ta sig loss för egen näbb. Onda svantant, tänkte jag. Fast hon hade förstås rätt. När jag några timmar senare gick förbi samma ställe låg där ingen svan längre. Hungern hade tydligen tagit ut sin rätt.


Innan utfodring.


Några sekunder senare.


Vacker värld.


Efterlängtad stjärna.


Dessa dykglada män och kvinnor nöjde sig inte med att gå på isen, de tog sig även under den.


Alla som vill bada räcker upp en hand...


Den som undrar över hur tjock isen är kan sluta fundera. Här är svaret.