Nyss hemkommen från gynakuten på Danderyds sjukhus. Väntan, ny undersökning (första var ju ultraljudet i förmiddags), ännu mer väntan och datum för "tömning". Fick tid tisdag 21 juni, det vill säga om elva dagar. Elva dagar! Ska jag gå och vara skengravid i nästan två veckor till? Min kropp med livmodern i spetsen tror nämligen att jag fortfarande är gravid. Vårt lilla barn dog redan i vecka sju eller åtta. Men livmodersäcken har ändå fortsatt att växa. Kroppen brukar ju i vanliga fall själv kunna hantera ett missfall men inte min tydligen.
Så jag måste alltså åka in till sjukhuset två gånger till för att knapra tabletter som sätter igång proceduren. Det kan två timmar eller tio timmar. Eftersom detta räknas som ett sent missfall så kommer jag att förlora mycket blod, vilket gör att allt måste övervakas av en sjuksköterska. Och 21 juni var alltså närmaste tiden de hade. Hoppas att Löwenströmska eller SÖS har tider redan nästa vecka.
Usch, jag skickar över en stor varm kram!!
SvaraRaderaåhh så himla ledsamt skickar varma energikramar.
SvaraRaderaKäraste Sara - och Petrus förstås! Så tufft det ni går igenom just nu. Smärtsamt! Även om det kanske inte är en tröst i stunden så ska ni veta att vi är många som delar ledsamheten med er, som skänker er alla våra goda tankar. Sorg är något man måste ta sig igenom, tårar, ilska, känslor av hur orättvist livet kan vara. Må vi som tycker så mycket om er kunna ge er styrka och kraft att komma vidare. Och att kunna se fram emot något glädjande nytt. Största kramen / ma
SvaraRaderaTänker på er.
SvaraRaderaKramar
Vi är hos er - allihop - med våra varmaste, varmaste tankar. Kram Bengt, Gusten med flera
SvaraRaderaOj, så jobbigt ni har det nu. Kram Sofia
SvaraRaderaTack för era värmande ord. Vi kämpar på och försöker se framåt. Kramar Sara
SvaraRadera