Oj, vad tröttheten slog till helt plötsligt. Kanske är det åsynen av Duffy drömmandes på mattan som gör mig sömning. Eller kanske är det vindens sus och måsarnas skrianden utanför den öppna balkongdörren. Oavsett vad så ska jag nu lyssna på min kropp och sluta ögonen en stund. I kväll blir det cafébesök med några vänner.
Jag ska bara vila en liten stund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar