Den 21 december, då är krabaten i magen beräknad att kika ut. Ett vinterbarn. En julklapp. Ett mirakel.
Så här i tolfte veckan känns det fortfarande overkligt. Magen är visserligen aningens fylligare men det kan lika gärna bero på lite för mycket av det goda :-) Jag är liksom inte där än då människor kommer fram och gratulerar till kommande bebis, utan snarare kikar lite i smyg och undrar om jag glömt beach 2011.
Ibland när jag är ute bland folk och känner mig extra fyllig brukar jag svanka lite extra och stryka mig över magen i förhoppningen att de som sneglar ska förstå att jag är i väntas tider... Hihi, fast kanske går de istället därifrån och tror att jag är en sådan som smeker mina fettvalkar. Nåja, det kanske kan vara en sund företeelse i denna tid av utseendefixering. Här kommer jag med svullen mage och det är jag stolt över!
Supergrattis, och se nu till att stoltsera ordentligt med magen! Oavsett om det ser ut som en bebismage eller inte! :) Tycker som du säger - ett sunt inslag i denna annars så utseendefixerade värld!
SvaraRadera