Igår firade vi morbror Örjan (ö:et ska uttalas som i ödla enligt min mormor, rätt svårt - testa själv). Av oss fick han fin whiskey. Och en dikt som jag skrivit. Den inleddes med orden: "Tänk vad tiden går. Nyss nykläckt, nu 50 år". :-)
Jag och min fina mormor klädd i kärlekens färg.
Jag, mormor och bror bänkade oss snabbt vid tårtbordet.
Några minuter senare fanns det bara smulor kvar...
Världens bästa brorsdotter. Som kramade mig och sa att vi var bästisar. Jag, hon och treåriga kusinen Fia. Jag är hedrad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar