Något litet har ändå bott i mig...

Ser en liten bebis här på fiket där jag jobbar. Den sitter i sin mammas famn. Det får mig att tänka på mitt eget lilla pyre. Han eller hon skulle snart vara sex månader. Jag skulle vara rund om magen. Men det är jag inte. Inte babytjock i alla fall. För 13 veckor hann aldrig synas. Det bara kändes. I min kropp. Något litet har ändå bott i mig. Levt, men också dött i mig. Det är både vackert och sorgligt på samma gång.