Åldersnoja?

Promenad, frukost (ägg Benedicte och kaffe) och nu jobb.

Redan torsdag i dag. På gott och ont. Gott för att det nalkas helg. Ont för att veckorna går alltför snabbt. Vardag. Helg, Vardag. Helg. Tänk om man hade känt på samma sätt när man gick i skolan, att oj vad den här terminen passerade fort. Högstadiet som sniglade sig fram, och nu känns det inte länge sedan som man var 25 år.

När någon frågar hur gammal jag är så måste jag alltid fundera en stund. Räkna från året då jag är född, för det är ju ständigt detsamma. "Okej, jag är alltså född 1980 så då borde jag med andra ord vara 31 nu. Kan det stämma?" Personen som frågat ser förvånat på mig. "Ääh jo det kan det väl, antar jag." Jag spänner blicken i denne stackare. "Va du menar alltså att jag ser ut som jag är närmare 40 än 20, tack för den hörru."

Hihi, nja så illa är det väl inte. Jag har ingen direkt åldersnoja, även om jag tycker att 31 låter betydligt äldre än 29 (mer än två år alltså!). Det känns som om man måste prestera mer nu och leva upp till sin ålder på ett annat sätt än tidigare. Håller ni med?