En tonårsflicka våldtogs igår kväll i Humlegården av två okända män. Alltså man blir så j-a förbannad. Två fega drägg som är ute och förstör livet för människor. Hur går liksom snacket innan mellan dessa killar? Jag fattar inte. En våldtäktsman är fruktansvärt. En galning tänker man då. Men två stycken ihop!! Är de tända på varandra och måste hitta en tredje part/en tjej för att det ska vara okej, eller är det två jubelidioter som har hittat varandra någonstans och kommit fram till att de har samma sjuka begär?
Jag undrar vad de gör i dag, våldtäktsmännen. Om de ringer varandra och snackar om gårdagskvällen eller om de bara ignorerar ämnet. Om de är bästa vänner eller bara bekanta. Om de tillsammans skrattar åt sitt brott och planerar nya. Antagligen är de så sjuka att de gör det. Men kanske någonstans ändå, djupt där inne, finns den empati som de aldrig lärt sig känna. Kanske vaknar de om nätterna av mardrömmar, då sanningen om vad de gjort vågar krypa sig fram. Kanske gror där ett frö av ånger. Kanske. Kanske.
Jag hoppas att polisen hittar gärningsmännen, och att de får den vård de verkligen behöver. För man är inte frisk om man gör så här. Men troligtvis får de fängelse i sisådär ett till två år. Om de nu grips vill säga, och framförallt om de nu döms för brottet. Det känns verkligen jättebra. Tryggt och fint. Speciellt för tjejen vars liv de igår kväll förstörde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar