Ensamhetstränar med byrackan. Fem minuters tystnad innanför ytterdörren i dag. Hon fick ett ben som jag smetat in i lite kött. När hon har ben är hon nöjd så länge hon har det att tugga på. När hon glufsat i sig det upptäcker hon att, oj jag är visst ensam. Och då brukar det bli: "Hallå, var är alla andra!"
Men i dag hann jag in precis när benet var uppätet så hon hann inte börja skälla. Hurra! Fast nu ligger hon på mattan och tittar skeptiskt på mig, redo att rusa upp ifall jag rör mig mot ytterdörren. Nåja, vi kör igen om någon timmar eller två. Övning ger färdighet brukar det ju heta. För eller senare i alla fall. Förhoppningsvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar