Pepparkaksgumman och fastern som inte svimmade

Så har jag varit och sett brorsdotterns Alicias luciatåg på dagis. Med betoning på sett, för det var inte mycket sång som kom ut ur de små liven. Men i sina vita lakan, pepparkaksklänningar och tomtedräkter kom de undan även med detta.

Själv tänkte jag först gå i mjukisbyxor till dagis, och på något sätt försöka smälta in i myskänslan. Men jag tog mig i kragen i sista stund, hoppade in i duschen och gjorde mig så anständig som det går efter en dag hemma i soffan.

För att inte bli ihågkommen som fastern som svimmade av näringsbrist på barnens luciatåg lyckades jag få i mig två smörgåsar (som jag hoppas att tarmarna tar hand om på sitt sedvanliga sätt den här gången). Min älskade brorsdotter var pepparkaksgumma, och därför fick hon av faster ett passande halsband.


Jag i hemmagjort halsband. Någon bild med Alicia och halsbandet hann jag inte ta innan det gick i tusen bitar/åts upp.


Sötaste pepparkaksgumman världen någonsin skådat. Med sin pepparkaksmamma till vänster.


Vi komma, vi komma från Pepparkakeland...